Det är den sista söndagen i juni och klockan är strax efter elva på kvällen. Jag har sprungit en mil längs Mälaren, in i Axelsberg, genom Aspudden, upp på Nybohov, ner till Trekanten och hem. 15 grader - perfekt löptemperatur. Sedan har jag ätit en fantasilös pastarätt som jag drack ett glas frankenvin till. På radion har Kristian Gidlund sommarpratat om cancern som långsamt släcker hans liv. Gidlund bloggar också om livet som dödsmärkt, hans blogg har haft mer än åtta miljoner besök. Han berättar att det finns de som i kommentarsfältet bland annat menat att Gidlund har varit självömkande, att han har "tagit Wallraffandet för långt" och att "ingen kommer att sakna honom när han dör". Trots att de medkännande och kärleksfulla kommentarerna har varit mångfalt fler så fastnar de illvilliga, berättar Gidlund i programmet. Han har sedan en tid slutat att läsa kommentarerna.
Bland det jag inte kan förstå hör inställningen hos de människor som i kommentarsfält uttrycker synpunkter som den ovan på en cancersjuk människas bloggande. Jag är naiv, tror människor om gott trots att jag vet att alla typer finns.
Brennfleck Silvaner Kabinett Trocken (nr 5376)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar