Jag befann mig hos vänner i en annan kommun. Kvällen före hade vi ätit matjessill och potatis men också stekta nudlar med wokade sockerärter och sparris. Delat på en flaska folköl och druckit ett par glas vin. Inom synhåll fanns ingen stång, inom hörhåll ingen fylleskrålsång. Det var lugnt och stilla på innergården. Svensksommarsvalt. I vanliga fall hade jag skrivit om det. Men nu hade jag tappat lusten.
Idag, när jag inte hade varit inne på fem dygn kom så ett mejl i min vanliga box:
"
| Hi Daniel, |
| Here's some activity you may have missed on Facebook. ..." Det rörde sig om ett meddelande, minst 84 uppdateringar, att någon hade en kommenterat en bild och att en annan hade kommenterat sin status. Jag hade överlevt. Meddelandet var jag tvungen att kolla, i övrigt struntade jag i vad som hade varit. Nu kanske någon tycker att jag är osocial som inte deltar. Må så vara. Jag kunde inte längre hantera det där och det började gå ut över allt. Det var det första jag kollade när jag vaknade, det sista jag gjorde innan jag somnade. I ett sällskap, så fort det blev tråkigt eller någon lämnade bordet, så var jag där i appen på telefonen. När jag körde fast i arbetsuppgifter. I den skenbara sysslolösheten. Så inte längre. Mitt konto finns kvar och kanske tittar jag in snart igen. Men likes, bilder på jordgubbstårtor, bad i skärgården och incheckningar på Gaston i Gamla Stan kan inte jämföras med att vara närvarande i det som inte finns på skärmen. Den sista meningen är öppet mål för den som vill skriva något i stil med att internet är verkligheten. Varsågod! Jag är på twitter, det är inte alls lika beroendeframkallande. För övrigt är årets bästa skiva varken "Random Access Memories" eller "Det kommer aldrig att vara över för mig" utan "The Devil Came A-Calling" av Prefab Sprout aka Patrick McAloon. Eller någon skicklig imitatör, det förekommer nämligen diskussioner om äktheten hos de påstått gamla låtarna som läckte under några timmar varefter de senare spreds på nätet. De finns inte på Spotify och McAloon verkar inte ha bekräftat att de är av hans hand. Mitt favoritspår är "The Best Jewel Thief in the World". Jag hade gärna betalat för det här albumet. |
| För att återvända till ansiktsboken; ikväll blev jag bjuden på räkor med hemvevad majonnäs på surdegsbröd, pastej från Oaxen, jordgubbar och jurassiskt vin. Fantastiskt, det hade gjort sig som uppdatering! Vi pratade för övrigt om ett projekt som startar nu och var oense om några av mina favoritförfattare utan att jag freakade ut. För tre år sedan blev jag så upprörd när Coetzee dissades av samma vän att jag var tvungen att få ur mig mina känslor senare, på gatan, inför en annan vän. Nu kan jag leva med att folk inte gillar allt som jag håller högt. Storsint som jag är. Caveau des Jacobins Chardonnay (nr 2292) |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar