Läser vintipsen i DN och slås av hur många, om än hyggliga, bra och i vissa fall fenomenala, flaskor som ständigt återkommer i spalterna. Det var annorlunda för tolv år sedan, innan importörernas överenskommelser med de lokala systembolagsbutikscheferna kom i dagen. Ett osunt affärsklimat hade i många fall lett till att en oförutsägbar och spännande mångfald av mindre producenter fanns på hyllorna. Nu hittar man istället variationen hos de firmor som fraktar flaskorna till min dörr. Det systemet är dock inte kvalitetssäkrat på samma sätt som Systembolagets. Och mitt engagemang i sådana här frågor är inte heller vad det en gång var. Spelar det så stor roll egentligen? Folk gillar olika och många gillar att mötas av samma bibar varje gång de handlar på systemet. Själv blir jag galen när ett vinhus förnyar sin formgivning, både Brolio och Mazzei har nyligen gjort det. Givetvis har det kommersiella orsaker. Om man inte kan börja smaksätta viner med rabarbergrädd eller sourcream onion får man ansiktslyfta buteljen istället. Många gillar ju förnyelse ör övrigt. Och för att det inte ska missförstås: jag håller båda omnämnda toskanska producenter högt.
Men. Jag gillade att det plötsligt kom in en liten sändning av aromatisk muscat från Alsace i november eller en brettig Cahors i februari. Överaskningarna gladde mig.
Slutligen; alkohol ska brukas med omdöme eller inte alls och det blir allt vanligare med nyktra fredagar i mitt liv eftersom jag tränar bättre på lördagarna när inte levern redan är uppbokad. Allt förändras.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar