2015:30 En lördag i oktober

ZYJ hade föreslagit ett föredrag på Östasiatiska museet om Tang-poesi. Därför sågs vi en timme före tilldragelsen och åt lunch på Bloms som är en trevlig servering bakom ARKDES. Vi satt utomhus med filtar om benen. Himlen var mulen men inget regn i antågande. Jag åt en asiatisk kycklingrätt och drack en mikrobryggad lager. ZYJ en räksmörgås och en dito ale. Sedan pannkakor med sylt och grädde.

Akademiledamoten med mera Göran Malmqvist berättade om Tang-poesin och gjorde utvikningar där han reserverade sig och sade att han skulle bli "irrelevant" men dessa var som allt han berättade om intressant i högsta grad. Bland annat om hur man kan viska på ett språk uppbyggt av toner. Det är nämligen så, berättade mannen som ägnat större delen av sitt 91-åriga liv åt kinesiskan, att en stigande ton ledsagas av en samtidig förstärkning av luftströmmen och en sjunkande en samtidig försvagning. Därför är det omöjligt att sjunga en stigande ton diminuendo och en sjunkande crescendo. (Starkare respektive svagare betyder dessa italienska ord som används i musiken.) Varför hade Malmqvist då överhuvud taget intresserat sig för detta, kan man fråga sig. Jo, för att han som 25-åring levde tillsammans med munkar i ett buddhistiskt kloster i södra Kina och en natt medan han sömnlös rökte pipa utomhus fick se en "munk" som han inte kände igen på väg ut ur byggnaden. "Munken" var i själva verket en nunna som hade besökt någon av munkarna. Hur kunde ett sådant möte ske ljudlöst i klostret med dess tunna väggar, undrade han. De måste ha viskat, men hur viskar man på ett språk som bygger på toner?

Efter föredraget gick vi till Kungsträdgården och fikade på turistfällan Kafé Söderberg. Förutom ZYJ var nu även L som också är född i Kina och C, som liksom jag, har en amatörs intresse för mångmiljardnationen med.

Jag for hem och bytte om.

J hade fyllt jämnt och bjudit till fest tillsammans med en kompis som hon, visade det sig senare under välkomsttalet, känt i 35 år. Det var i en gammal industrilokal i Hammarby. Snart rivs den och ersätts av bostäder. CC var där och agerade toastmaster. I baren kunde man köpa Foot of Africa eller öl av olika slag. Hälften av gästerna var obekanta för mig, kanske för att jag inte känner Js kompis. Två av dem var emellertid rikskända: ett statsråd och hennes skådespelande make. Det är för övrigt andra helgen i rad som jag är på ett kalas där ett statsråd är en av gästerna. Jag har inte sett livvakter någon av gångerna. Kanske håller de sig så mycket i bakgrunden att de inte syns för oss som är oinsatta i säkerhetsarbete. Eller så är Sverige fortfarande ett så säkert land att "detaljen" - som den kallas för i House of Cards inte behöver användas hela tiden.

(J och hennes kompis hade för övrigt fest för tio år sedan. Då skrev jag såhär om den tillställningen.)

Det fanns snacks och godis men ingen riktig mat så jag tog en snabbpromenad i den nu minusgradiga kylan till ett näringsställe i sjöstaden där de serverade en påstådd högrevsburgare. Den hade samma gummiaktiga puck-konsistens som de färsbiffar som ligger i kartong i livsmedelsbutikernas frysboxar och jag har även bloggat om burgarbesvikelser tidigare. Nåväl, jag blev mätt och kunde återvända till kalaset.

Fisksätra - som han kallades för när han fortfarande bloggade - var DJ och många, inräknad undertecknad, dansade.

Jag träffade västgöten V och hans hustru, de hade barn i samma ålder som den andra värdinnans. Det var tio år sedan jag träffade honom senast och nästan 20 år sedan jag träffade hans hustru senast. Och jag blev återigen påmind om tiden.