2017:1 Nere för räkning i Gröndal

Det var jul, några mellandagar och sen nyår. Julen i Uppsala, mellandagarna och nyåret i Stockholm. Sen ytterligare några mellandagar och nu trettondag. För tio år sedan firade jag jul i Istanbul och nyår i Paris. På den tiden hade jag inga betänkligheter kring att flyga kors och tvärs för mitt nöjes skull. Idag flyger jag när mitt arbete kräver det och någon enstaka gång av nöjesskäl. För tio år sedan var vin det största intresset, ett intresse som kunde odlas lite varstans i världen, delvis därav flygandet. Efter vinet kom intresset för Kina som jag planerade att bosätta mig i för obestämd tid. Jag hade varit i miljardnationen sommaren 2006 och fått idén att resa dit. Sedan under hösten hade jag övat på språket från en cd som jag lyssnade på medan jag körde min tjänstebil, surfat på sidor som lärt ut grunderna i språket och installerat tangentbord för att kunna skriva tecken på min dator. Jag kommer inte ihåg vad jag gjorde på trettondagen 2007 men det går säkert att se om jag läser min blogg för det datumet. Jag reste till Kina i april samma år.

Jag har varit sjuk sedan i måndags. Halsont, feber och en trötthet som gör att jag inte orkar göra särskilt ansträngande saker. I vanliga fall hade jag skrivit det på facebook men jag vill inte tråka ut de av mina 757 kontakter som inte har dolt mig med det. I sjuksängen har jag tittat på Netflix - främst "The Good Wife" och "Broadchurch" - och på svtplay den norska serien "Skam" som skildrar livet på ett gymnasium i Oslo. Alla är sevärda. När jag inte har tittat på dessa serier har jag läst. Som vanligt flera böcker på samma gång. Bland annat "Det svenska hatet" av Gellert Tamas som bland annat handlar om främlingsfientlighet och islamistisk terrorism. Så långt läsvärd. Jag är ingen fin människa men jag är dålig på hat. Tyvärr bra på förakt och för snabba slutsatser. Det blir tydligt när jag läser kommentarerna till någon nyhetsartikel som handlar om något brott där en eller flera nyanlända misstänks. Inte sällan hoppar jag till slutsatsen att många av kommentatorerna är dumma i huvudet eftersom de varken kan skriva eller stava. Men en sådan slutsats går inte att dra. Istället tänker jag att många av de som skriver är olyckliga och eller bittra och använder fälten för att få ur sig starka och hatiska känslor som kanske inte alls har sin grund i något som har med nyanlända personer att göra. Vad kan ha fått dessa personer att bli så oresonliga? Jag tror på #jagärhär eftersom det, rätt använt, kan moderera samtalstonen och få människor att tänka. Vilket konfrontation och arrogans knappast åstadkommer. Förutom Tamas läser jag Haruki Murakami, Carl-Henning Wijkmark, Sara Danius och Lars Wilderäng.

Jag brukade skriva vilka viner jag dricker. En sån här helgperiod hade jag listat beaujolais, chinon, champagne, côtes-du-rhône och bourgogne med systembolagsnummer och priser. Jag har blivit för lat för det. Mitt vinintresse är inte vad det var även om jag fortfarande har mina uppfattningar om vad ett bra respektive dåligt vin är. Men det är inte särskilt intressant.

När jag diskade nyss så lyssnade jag till en radiodokumentär om Barbro "Lill-Babs" Svensson som råkade gå i P1. Jag brukade förakta den typen av artistskap och den genre som hon representerar. Även i det avseendet har jag ändrat åsikt. Hennes musik är inget för mig men hon måste vara en av de mest hårt arbetande kvinnorna i svenskt nöjesliv och det är ingen tvekan om hur mycket hon har betytt för många. Hon har aldrig gjort comeback för hon har aldrig lagt av. Sådant respekterar jag.

Häromkvällen träffade jag advokaten. Vi var på Bar Central på Birger Jarlsgatan. Jag åt pierogi fyllda med surkål och svamp, garnerade med rökiga sidfläsktärningar som i min gom var alldeles för rökiga. Ogillar för övrigt röksmak mer och mer. Vi drack Bitburger och snackade en massa om sådant som inte passar att skriva om här. Men att krassheten i takt med åldrandet har vuxit på känslighetens bekostnad tycktes vi båda vara eniga om. Vad det nu betyder.

På nyårsdagens morgon kontaktade en god vän mig för hen ville gå på promenad. Vi gick ut mot Vinterviken. Kaféet var öppet i den gamla dynamitfabriken, vi drack kaffe och åt smörrebröd. Solen sken på bar mark och en vind från väst värmde ansiktet. Vännen hade flera bra idéer om vad man kan göra för att 2017 ska bli ett bra år. Jag ska försöka förverkliga några av dem.

Jag har inte varit utanför min lägenhet sedan i söndags kväll. I morgon måste jag ut för att proviantera.