Jag ligger och läser en pocket med texter av akademiledamoten tillika ständige sekreteraren Sara Danius. Förutom att de flesta texterna är lagom långa - jag har svårt med koncentrationen nuförtiden - så påminner de mig om hur läsvärda vissa böcker, som jag inte längre tänker på att jag har läst, kan vara. Som Torgny Lindgrens "Minnen". Och på ett sätt som jag inte kan förklara så fick just Danius' text om Lindgrens memoarer mina hågkomster av en helg i Stockholm 1985 att vakna till liv. Det hände inget dramatiskt den helgen. Jag och A som jag hade ett förhållande med tog tåget från Uppsala. Vi gick på Thielska Galleriet, vi var på Kulturhuset, åt på en indisk restaurang på Hornsgatan som hade fått bra betyg i DN På Stan och övernattade på vandrarhemmet vid Zinkensdamm. Nästa morgon fikade vi vid Mariatorget. Jag tog några diabilder med kameran som jag hade fått i studentpresent ett par år tidigare. Tids nog kanske jag skannar dem.
För tio år sedan höll jag på med internetdejting under ett par månader. Jag kommer inte ihåg vad plattformen hette. Det fungerade inte något vidare för mig, för övrigt. Nyss avföljde jag en person på twitter. Det var en person som jag hade börjat följa i likhet med så många andra twittrare för att hen hade formulerat sig intressant på det 140-teckensutrymme som plattformen erbjuder. Det som fick mig att avfölja var att hen hade skärmdumpat en persons tinderprofil och gjorde sig lustig över personen (som nog får betraktas som en halvkändis, vilket iofs inte spelar någon roll). Och skrev flera tweets om hur omöjlig denna person skulle vara som partner, ivrigt påhejad av andra twittrare. Det finns inget skäl för mig att skriva vare sig vem twittraren eller halvkändisen är men jag tycker att beteendet är oacceptabelt. Och risken att själv hamna i en sådan situation är ett skäl till att jag aldrig börjar med internetdejtande. Åtminstone inte på den plattformen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar