Det blev bara tre inlägg i år, det här inräknat. Som vanligt krävs sjukdom för att jag ska få ro att skriva något längre än twitters 280 tecken. Nu lagom till årsskiftet tycks jag ha drabbats av samma virus som sänkte W under julhelgen och brorsonen lite tidigare. Vad hände under 2017? Jag betalade aldrig medlemsavgiften till Munskänkarna. Skälet är att jag har rest så mycket i arbetet att jag nästan aldrig kan gå på en sammankomst. Överhuvud taget har jag inte druckit så mycket vin. Jag hänger inte med i vintrender men kan konstatera att de så kallade naturvinerna tycks ha kommit för att stanna. Det går inte att vara förbehållslöst entusiastisk över fenomenet eftersom de vinerna är så opålitliga. En god vän - vi kan kalla honom för Östermalmsbon - sade att naturvinerna kastar omkull tidigare kvalitetskriterier för viner. Oxidation, lättflyktig syra och brettanomyces tycks plötsligt räknas som egenskaper och inte som defekter. Och de förekommer frekvent. Samtidigt är det som en man som jag stötte ihop med på en konferens sade: "Världens bästa och sämsta viner är naturviner".
Förutom alla passabla bruksviner som inte kräver något textutrymme har jag i år druckit ett par bra cabernet francer från Loire, några pinot noirer från den nya världen, ett par piemontesare, någon grolleau och de jag tjatar om tills korna går hem: chenin blancerna från Loire. Och - vilket jag glömde - bra röda från Österrike. Gott Slut!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar