Vänsterpop för oss i Bittermitten

Inget var bättre förr. Utom möjligen förekomsten av hår på ovansidan av huvudet. Och storleken på Nordpolens istäcke. Och att det fanns en lokal mitt i stan som serverade både mat och musik. Den blev inredningsbutik sen. Jag är monumentalt ointresserad av inredning. Visst tror jag mig förstå vad jag gillar i inomhusväg men jag skulle aldrig orka fördjupa mig i det. Där inredningsbutiken ligger låg Gino. Där såg jag Billy Bragg för tio år sedan. Den engelske plakatpoparen som blev känd med "A New England" - en låt som också gjordes av Kirsty MacColl, sångerskan som förolyckades när hon blev påkörd av en båt utanför Cozumel. Publiken på Gino bestod till 97% av unga män. I duffel, tror jag. Billy Bragg talade mellan låtarna mest om hur orolig han var över högervridningen av Labour under Tony Blairs ledning. Blair hade inte kommit till makten än men Bragg anade vad som komma skulle. Jag var emellertid inte där för att höra brandtal. Det var låtarna jag var ute efter. Jag hade då inte följt hans karriär på flera år men I hade övertalat mig att följa med. De nya låtarna gick in. Det var en innerlig konsert. Lika less som Deep Purple är på "Smoke on the water", lika utled måste herr Bragg ha varit på "A New England". Ändå framförde han den med både entusiasm och ursinnig energi som fjärde extranummer. Hela lokalen ljöd av publikens förstärkning av refrängen: "I don't want to change the world I'm not looking for a new England I'm just looking for another girl".

Jag vet inte om herr Bragg dricker vin så han borde kanske inte ha på den här bloggen att göra. Men om man som jag helt oreflekterat skriver att det är OK att olika elektroniska forum skickar mejl om nyheter och då får veta att den här kanalen spelar Billy Bragg som Album of the Month. Och låter den följaktligen mata musik i bakgrunden. Och påminns om Braggs storhet*. Då måste man ju få blogga.

Nu ska jag äta frukost och senare hämta Torus-boxen ur bilen. Jag ska ju träffa en livs levande folkpartist idag.

Torus 2005 (nr 2261) Madiran (Alain Brumont), 196 kr.

* Han gör bland annat en version av the Jams "That's entertainment". Min favoritlåt är emellertid denna. Kirsty Mac Coll körade. Johnny Marrs gitarrsolo ger mig fortfarande rysningar av välbehag.

Från vaishya till dalit på en dag

Jag håller på att bli paranoid:
- Jag skulle vilja äta.
- Ensam?
- Ja, var ska jag sitta?
- Ta vilket ledigt bord som helst.
Indiern här mittemot brukar inte överraska. Rätterna är jämnt kryddade, ofta med färsk koriander, de innehåller ibland lagom uppmjukad oljefräst rödlök och är i stort sett lite för feta men annars helt okej. Idag blev jag överraskad på två sätt. Första överraskningen var att maten kom före papadamet. Alltså, jag vill ha mitt papadam som snacks medan jag väntar på huvudrätten. Jag åt min lamm korachi och en tiondel av riset. Läste senaste numret av Munskänken medan jag åt. Där hade man testat flera chabliser men ingen från Brocard vilket måste betraktas som hjärnsläpp alternativt tjänstefel. Den andra överraskningen bestod i att samma servitör som såg till att papadamet kom försent stänkte mig i ansiktet med det putsmedel som används för att fräscha upp bordens glasskivor. Det var då jag förstod det: den ensamme medelålders mannen är att betrakta som oberörbar eller åtminstone osynlig. Jag gav igen med utebliven dricks.

Idag har min blogg haft rekordmånga besök tack vare Isobel. I morgon går jag på Bondens tillsammans med Matälskarna. Kanske hinner vi med en fika på Lisas Café också.

Såhär många chabliser lyckades Munskänken missa att J M Brocard har representerade på bolaget:

Petit Chablis Domaine Sainte Claire (nr 5588), 97 kr

Chablis Vieilles Vignes Domaine Sainte Claire (nr 5595), 155 kr

Chablis Premier Cru Beauroy (nr 7125), 155 kr

Chablis Premier Cru Fourchaume (nr 7457), 165 kr

Chablis Premier Cru Montmains (nr 5633), 165 kr

Chablis Premier Cru Montée de Tonnerre (nr 5587), 174 kr

Chablis Grand Cru Vaudésir (nr 5564), 291 kr

Chablis Grand Cru Les Clos (nr 5582), 291 kr

Bilden: Cate Blanchett och Matt Damon i "The talented Mr. Ripley" från 1999. Missa inte Highsmith i morgon tv2 21.15 .

Nu har jag suttit i en halvtimme utan att komma på en lämplig rubrik

Nu är det höst, stormande häver sig havets bröst, skrev Tegnér. Det innebär att man inte kan sitta utomhus på Bergsunds strand 38 längre. Utan tvingas vistas inomhus i bullret. Jag hör inte längre vad folk säger. Stressas av att försöka prata med folket längs bardisken. Känner inte vad Black Tie smakar. Och alla går hem alldeles för tidigt. Vad som trots allt gjorde mig glad idag - förutom vinsten i vinlotteriet - var alla positiva ord IRL - tack, Kinna - om Bittermitten. Och jag är fåfäng. Det betyder något att ledarskribenten, författaren med mera Isobel Hadley-Kamptz länkar till mig. Hon läses av många vilket betyder att jag får en massa trafik. Om jag hade gått på Bang-festen hade jag träffat henne. (Jag har träffat henne flera gånger - hon är dessutom trevlig, generös och bra på att laga mat.) Från och med nu permanentlänkar jag trots att jag inte håller med i allt. Men det gör jag ju inte med Gudmundson heller. Eller Redaktörn. Och så vidare.

Idag fick vi en ny regering. Jag är besviken. Varför fick inte vinmoderaterna Kristersson och Bill (bilden) några stadsrådsposter? Jag förstod att nästan alla kvinnor som jag träffade ikväll tyckte att Maria Borelius är ond. Det får ni gärna utveckla. Jag vet inte vad hon står för.

Köpte vinerna som jag skrev om igår. De här flaskorna vann jag i dagens vinlotteri. Jag kommer att byta minst hälften av dem:

Le Cardinal (nr 3806) Bordeaux (Dourthe-Kressmann), 69 kr

Bengt Frithiofsson Chardonnay Semillon (nr 16644), 70 kr

Campolieti Ripasso (nr 6792), 79 kr

Rosemount Estate Shiraz Cabernet (nr 26319), 69 kr

José de Sousa Vinho Tinto (nr 6297), 75 kr

Navajas Crianza (nr 22652), 73 kr

Nu ska jag äta indiskt tvärsöver gatan. I morgon ska jag träffa en aktiv folkpartist. En snäll sådan.

Jag bangar Bang-fest, längtar efter Madiran

Det pågår en fest ett par kvarter härifrån. Som ni ser firar Bang att de har ny Form. Bara det faktum att Grace Jones pryder omslaget tycker jag är värt att fira, ny form eller inte. Profesora har jag aldrig sett, däremot Miss Universum. Jag var road och det finns anledning att tro att jag skulle vara det även av Profesora. Jag är bara för trött för att gå dit.
Idag hörde jag Karsten Thurfjells vinutlåtanden i P1:s "Meny". Bland annat hade han testat en BiB från Alain Brumont: Torus. Som vanligt baserar Brumont rödvinet till stor del på den kärva druvan tannat. Den här blandningen med cabernet sauvignon bjuder tydligen stort tuggmotstånd och kräver en älgstek eller liknande för att komma till sin rätt. Thurfjell tänkte hälla upp den på fyra skruvkorksförsedda flaskor för att se hur den påverkas av lagring. Jag förmodar att han vill se om tanninerna blir silkigare med tiden. En annan nyhet som verkade kul var Terres Fumées. Bröderna Lurton brukar ha känsla för feeling och användandet av Madirans lilla gröna - petit manseng - applåderas alltid av oss vintöntar. Jag tänker köpa båda sorterna till helgen. Sedan kanske jag skriver ett utlåtande. (För det är ju lite patetiskt att bara skriva om vad någon annan tyckte.)

Torus 2005 (nr 2261), 3000 ml, 196 kr

Terres Fumées Petit Manseng 2005 (nr 4108), 66 kr

Hur snart är nu?

Jag höll på jävligt länge med det förra inlägget. Och så tycker jag inte att det blev bra. Det är tillkämpat och det finns ett sånt avstånd mellan mig och texten att det nästan är påtagligt. Usch, jag gillar det inte. Men jag tänker inte ta bort det. Lagt kort ligger, som Factory sjöng. Hu ja. Det finns inga halvflaskor hemma. Jag har ingen lust att öppna en helflaska Réserve de la Condamine heller. Men det hade varit gott med vin. Och så missar jag Lantana som går på TV nu. Jag såg den på dvd för ett par år sedan när jag tillfälligt hyrde ett rum i en villa i Nacka kommun under tiden då jag skulle leta jobb och lägenhet i Malmö. Läsa böcker och titta på dvd var i princip det enda man kunde göra därute. Jag hade sålt min lägenhet i Aspudden och lagrat allt utom det nödvändiga på Shurgard. Hade en idé om att jag under en övergångsperiod skulle arbeta i Stockholm i veckorna och åka till Malmö över helgerna. Så ägnade jag arbets- och fritid åt att läsa bostadsannonser - det fanns många - och anställningannonser - det fanns inga som passade. Jag kom aldrig till Malmö, det blev min andra inställda flytt. Den första skrinnlagda flytten skulle ha gått till San Fransisco men ställdes in på grund av dramatiskt ändrade förhållanden. Då flyttade jag till Stockholm istället. Det är ett tag sedan. Och som alla nyinflyttade före detta Uppsalabor gick jag och tittade ned i gatan när man mötte någon annan nyinflyttad Uppsalabo. Eller låtsades inte känna igen. Sedan, flera år senare stöter man ihop på en fest. "Du, bodde inte du vid Zinken för tio år sedan?" "Jo, gjorde du det eller vadå?" "Nej, jag har bara för mig att jag har sett dig där". Det är så att många före detta Uppsalabor känner sig som lantisar när de flyttar hit. En känsla som man jobbar på att bli av med. När man då stöter ihop med en före detta Uppsalabo blir man påmind om den där känslan och allt jobb känns tillfälligt förgäves. Jag tror att man måste ha bott här minst tre, fyra år för att slappna av.
Men som sagt, när jag hade insett att jag inte skulle flytta till Malmö började jag leta lägenhet här. Från slutet av oktober 2004 till mitten av mars 2005 tog det innan jag hittade rätt. Då hade jag upplevt ganska många doftljus och skålar med granny Smith. Och bjudit till förbannelse. Nu är jag på gång med en tredje flytt, men den ligger längre fram i tiden. Ja, det är ingen flytt utan snarare fråga om ett rejält miljöombyte. Jag har begärt tjänstledigt för studier och fått ledigheten beviljad. Från slutet av mars nästa år. Och då beger jag mig långt, långt bort. Till ett land som kanske inte är känt för sina viner. Men eftersom de ska bli världsbäst på allt skulle det förvåna mig om de inte ganska snart gör bra viner också.

Bittermitten

Som ni ser har jag tagit bort "Bloggen sover". Skälet är att de bloggarna inte uppdaterades i tillräcklig utsträckning. Istället har jag lagt till min favoritblogg överst på blogglistan. Gudmundson är betydligt mer generös än jag. Ni kan se hur många bloggar han räknar upp. Jag hamnar i kategorin "normalt liv" vilket i och för sig är bättre än både "pophöger" och "popvänster"
Egentligen tillhör jag "Bittermitten" men han tycks ha missat denna viktiga inriktning och har därför ingen särskild kategori för oss. Vad kännetecknar då denna rörelse?
Jo, i Bittermitten tycker vi att folkpartiet var bättre för 20 år sedan. Vi handlar gärna krav- och rättvisemärkt och sätter emellanåt en surdeg. Vi ser med sorg hur flummos som omhuldar dumt mumbo jumbo får samsas med förnuftiga miljövänner i det enda gröna partiet. Vi tycker att fri företagsamhet är bra men skulle aldrig drömma om att gå med i skattebetalarnas förening. Gapigheten och den grälla dumheten dominerar det offentliga rummet. Politik grundad på vetenskap är det ont om, tycker vi. Vi är fina människor som inte uppskattas efter förtjänst. Lika illa som vi tycker om rabiat socialkonstruktuvism, lika trötta blir vi på dumbiologism. Vi cyklar gärna med hjälm. Om vi har råd kör vi en miljömärkt bil. Vi läser tidningen Vi, ser på den statliga televisionens kulturprogram och låter "Jazz på svenska" ofta snurra i cd-spelaren. Piratkopierar aldrig. Autogirerar till minst en ideell organisation i månaden. Ser aldrig på dokusåpor. Vi lyssnar på P1. Förresten, vi tycker också att Dagens Nyheter var bättre för tjugo år sedan. Vi håller på att bli gamla och fula, snart ska vi dö.
Det enda som har blivit bättre är vinerna på Systembolaget. Men snart - när den fria konkurrensen får fungera som den ska - kommer kvalitetsvinerna bli så dyra så att bara vi, medelålders innerstads-människor med trygg tillvaro och lön som kommer in på kontot en gång i månaden, har råd med lyxtjutet. Billiga kommer endast Monsieur Rouge, Castillo Los Gredos och liknande produkter vara. De vinerna kommer att säljas av driftiga och ondsinta danskar i illa designade, jättelika, lysrörsupplysta, lagerhyllsförsedda Lidl-liknande lokaler till de stackars TV3-tittande, kvällstidningskonsumerande, Risifruttiätande och Blendrökande lands- och fjärrförorts-bor som vi i Bittermitten så gärna låtsas bry oss om. Men det gör vi ju inte. Vi vill bara ha billiga finviner. Och vi vill ha dem för oss själva.

Kungen och jag

Vi har inte mycket gemensamt. Min hustru* har inte jobbat på OS i München. Mina barn* jobbar varken med Folke Rydén eller på Utrikesdepartementet. Jag har inga sportbilar och jag känner inte Ajje Philipsson. Jag tror att vi är skrivna i samma kommun om nu kungligheter är skrivna i kommuner, vill säga. Det närmaste jag kommit H.M. Konung Carl XVI Gustaf var vid invigningen av Stenshuvuds Nationalpark för 20 år sedan. Min uppgift var att se till att folk höll sig borta från stigarna som kungaparet tillsammans med dåvarande generaldirektören för Naturvårdsverket och några andra höjdare skulle komma promenerande på. Det gjorde jag. Uppbådet med livvakter och fotografer passerade ganska hastigt. Sedan var det något slags sen invigningslunch på stranden. När festligheterna var överståndna och höjdarna ivägresta var det tabberas för oss vtp:are på resterna av mat och dryck i partytälten. Jag tror att det var hjortstek. Amadeus, denna halvtorra styggelse utstyrd till mousserande vin, fanns i obegränsad mängd. Den var gratis och jag var 20 år yngre. Vi blev bubbliga allihop. En av de tjänstemän som basade över oss blev däremot nästan stilla. Det sista jag såg av honom var fötterna som stack fram under bordet där han låg och snarkade. Som vanligt tappar jag kurs och driver bort från ämnet. Kungen var det visst. Jo, han höll tal idag när riksdagen öppnade. Och han uttryckte sin oro över klimatförändringarna. Bra!

Tänk om alla varor hade en växthusgasdeklaration. Om det stod hur mycket som hade avgivits till atmosfären under tillverkning och transport. Då kunde man ju välja de varor som var minst miljöbelastande i det avseendet. Vilket får mig att undra över hur viner transporteras. Är viner från nya världen - alltså allt utom Europa - mer miljöbelastande än sådana som kommer från Europa? Jag tror det tills någon visat mig motsatsen och köper hädanefter företrädesvis viner från "gamla" Europa.

Blaxsta Vingård Chardonnay 2002 (nr 86396), 250 kr - närmare än så kan Systembolagsvinet inte komma Stockholm.

* Dessa påståenden är i likhet med satsen"Min smaragdfärgade rymdskyttel drivs inte med butangas" sanna.

Månadens matnörd

Jag har blivit utsedd till månadens Matnörd hos Matälskaren - en blogg som jag får mycket trafik från. Det är naturligtvis en stor ära och måste firas. Om ni mot förmodan inte har varit inne på Matälskaren bör ni absolut ta er dit. Där finns massor av recept och annat som man kan ha nytta av. Jag förutspådde i fjol att det fula ordet "nörd" skulle tas ur bruk i år. Till skillnad från de flesta ledarskribenter och politiker medger jag att jag hade fel. Ordet som klingar illa används ju fortfarande flitigt.

Pierre Peters Cuvée de Réserve (nr 7350), 1500 ml, 470 kr

Bonniers konsthall

De panoramafönster som vetter åt väster har utsikt över bangården, Karlbergskanalen och Kungsholmen. En tavla heter "Bag in box" och föreställer en Il Conte-box i en Billy-hylla. Klaustrofobiskt och lätt lustiga huset-aktigt var korridorerna med vinklade speglar. Snyggast: "Kinda blue". Trodde att jag skulle kunna googla fram namnen på verken och konstnärerna när jag kommit hem men det gick inte och det diskvalificerar ju det här inlägget från alla pretentioner. I konsthallens kafé serverar man inte alkoholhaltigt.

Till kvällspastan framför Sopranos drack jag återstoden av den halvflaska som jag påbörjade i torsdags. I morgondagens oktobersläpp kommer nya viner på halvflaska.

Bonniers Konsthall ”20 år! Stipendiater Maria Bonniers Dahlins Stiftelse 1985-2005”. 24 september - 17 december 2006.

Campolieti Ripasso (nr 6792), 375 ml 42 kr

Bilden: missa inte svt:s Highsmith-tema

Conociéndome, conociéndote*

Äntligen får jag sätta mig vid min laptop! Den här helgen har jag varit upptagen sedan fredag kväll. Ovant. Först nu kan jag skriva. I fredags var det fortfarande tillräckligt varmt för att man skulle kunna sitta ute. Redaktörn kom till kvarterskrogen för första gången vilket kändes stort. Att den före detta mästerbloggaren och televisionsarbetaren också gjorde oss sällskap var kul. Av någon anledning hoppade jag på Olle och insinuerade både att han ofta "gick på Bon-fester" och att han hade fått sin supersnygga, oblat-tunna Samsung-mobil genom någon ljusskygg överenskommelse med en arbetsgivare. Båda anklagelserna var givetvis ogrundade.
Jag och Redaktörn drack varsitt glas prästhatt. Cappello di Prete är bläckigt syditalienskt som alltid slinker ned.
Efter fredagsträffen åkte jag hem och korkade upp ett Fitou-vin som E hade köpt. Det doftade magsaft - något som tack och lov gick över rätt fort - och andades ljungighet, syrliga blåbär och omogna björnbär. Vi åt en risotto som E lagade. Senare råkade jag korka upp ett vin som ståtar med Carl Jan Granqvist på baksidesetiketten. Årgången är 2001 och enligt etiketten kan man lagra det "mer än tio år". Det kanske skulle ha behövts. Jag tycker att det var lite väl cab-stramt ännu. Dessutom drack vi det när vi hade ätit färdigt vilket jag tror är ett grundfel. Bordeauxer av den här karaktären vill nog ha mat vid sidan om. Och jag är rädd att de helst vill ha konservativt krubb som stek med gräddbaserad sås och potatis-i-ugnen-nånting som sällskap. Och några haricots verts.

Igår lekte vi laserdome, lunchade i den kombinerade Europe- och Van Halen-hörnan på Hard Rock Café, spelade boule och besökte Centralbadet. Sedan var det middag hos M, H och den lille på Tjurbergsgatan. Medan maten lagades serverades en australiensisk tvådruva som jag gillade. Lite sötfruktig och inställsam men härligt lättdrucken. Telefonen mess-pep. "Vad heter pinot noir på tyska? Hälsningar från Blooms i Malmö". Jag svarade: "Blauburgunder, tror jag." Det stämde ser jag idag. En bit in i middagen som var en lasagne öppnade jag samma Côtes du Roussillon som M fick på festen förra lördagen. Jag var inte riktigt imponerad. Vinet skulle enligt baksidestexten ha karaktär från garrigue. Och vad det är överlåter jag åt mina franskkunniga läsare att fördjupa sig i här. Men om jag ska vara lite precis så påminde det lite om det från Fitou men det var smalare, enbart mellanregister, typ.
Under middagen ringde vi till Partille och gratulerade festföremålet där. Efter middagen skålade vi för P som fyllde jämnt nyligen i en champagne som jag inte druckit tidigare. På flaskan finns en viktig faktaupplysning, det står "zero dosage". När champagnen har jäst för andra gången avlägsnar man jästfällningen och tillsätter en blandning av vin och socker den så kallade liqueur d' expédition. Det är själva processen som kallas dosage. Och sockermängden avgör hur sött bubblet ska bli. Eftersom producenten men inte vinet finns omnämnt hos Juhlin vet jag inte vad termen riktigt betyder. Kan det röra sig om en helt torr liqueur d' expédition?

Efter middagen tog M fram ett par mikrofoner. Jag fick sjunga "The greatest dancer", "Knowing me, knowing you, "The name of the game", "Rock me" och "Summernight City". Att karaoke skulle bli ytterligare en i raden av skambelagda njutningar hade jag aldrig kunnat ana.

Cappello di Prete 2001 (nr 2727), 78 kr

Réserve de la Condamine (nr 12804), 67 kr

Château Fournas Bernadotte (nr 3834), 181 kr

Lindemans Shiraz Cabernet (nr 16460), 212 kr 3000 ml

Les Cabrettes 2004 (nr 2411), 69 kr

Drappier Brut Nature Pinot Noir Zero Dosage, ???

Bilden: Det är trettio år sedan Abbas "Arrival" kom och klass 6A hade disco i Bygdegården.

*Spanska versionen av "Knowing me, knowing you"