2010:33 Istanbul

Jancis Robinson skriver inte många rader om turkiskt vin. Det hon skriver kan sammanfattas med att det mesta vinet produceras för export eller turister och att hon varit mer imponerad av det vita än det röda.
I fredags, när jag kom hit efter en och en halv timmes taxifärd längs Bosporen, öppnades en flaska rött. 2,4,6-trikloranisol doftade den. Vi drack min medhavda Baron de Ley i stället. Sedan dess har det bara blivit lite öl.
Annars är det inte svårt att roa sig i denna så vackra och oöverkådligt stora stad. Jag återkommer i ämnet.

2010:32 Sig solen strålar närma

När jag gick från kontoret var det varmt trots att klockan hade passerat sex. Jag skulle in till stan och köpa en present till min femårige brorson. Som jag hälsar på i morgon. I Gallerian, den första Gallerian med det namnet i Sverige, läste jag att en tillbyggnad var på gång. Den skulle färdigställd erbjuda en "shoppingupplevelse". Jag tänkte några sekunder på mitt eget kluvna förhållande till att köpa saker. Jag skiljer mig inte från andra, jag tycker också om att köpa saker. Men att gå så långt som att prata om "shoppingupplevelse"kan jag inte göra. I Gallerian finns en affär som säljer leksaker. Leksaker är förhållandevis dyra. Den jag valde kostade lite mer än den flaska vit cndp jag drack i måndags. Gallerior finns det nu lite varstans för övrigt. Det ska bland annat byggas en i Hornstull. Snart finns det inget kvar av gamla ful-Stockholm innanför tullarna. Det kanske är bra.
Jag hade tänkt att gå ut i kväll, jag har ju semester i morgon. Nu är jag för trött, ett glas ripasso till middagen var tillräckligt. Det blir Istanbul i morgon. Där är det ännu varmare.

Campolieti Ripasso (nr 6792)

PS. Jag är inte ensam om att ångra somligt jag bloggat och sedan ta bort det, såg jag idag. DS

2010:31 When in Rhône

Pulvriga tanniner i St-Joseph, den är ändå sju år nu. Violer och garrigue i den varmt mörka Gigondas. Besvikelse iform av tunn hallonsaft i det gamla sjukhuset. Och så sällhet i form av honung, eld och längd i den vita cndp (överst). Ett fantastiskt vin som inte längre finns i en Systembolagsbutik nära någon. Dessvärre. Alice lagade god risotto och bjöd på fint rådjur. Y hade med sig små valnötter - ljuvliga!

2010:30 Georgia on my mind

I ett kök i Hornstull smakade jag idag för första gången ett vin från Georgien. Det var tätt och jag kom att tänka både på körsbärspralinen i Aladdin-asken och mandelmassa. Gott! Sedan hade jag med mig en Chinon som blivit något av ett husvin i år. Värdparet bjöd också på en sauvignon blanc från Nya Zeeland. Han som hade med sig det georgiska vinet hade även rest i landet. Det han berättade gjorde mig nyfiken.

2010:29 Fest i huset

L och K, inte samma K som jag brukar kalla kloka K, utan en annan klok K mera känd som matochpolitik.blogspot.com hade fest i bottenvåningen på huset. Det var trevligt. Sedan hade jag efterfest här. Det var också trevligt. Trots trevnaden sparkade jag ut gästerna för en kvart sedan.
Bloggar mer om detta en annan gång.

2010:28 Utanför ämnet: optimism

Det känns som jag måste inleda den här bloggposten med att säga att jag tycker att livet är bättre idag än för 30 år sedan. Att jag älskar internet, att det är fantastiskt att det är så svårt att handla dåligt vin i Sverige och att Windows 3.11 nu är så gott som bortglömt, eller åtminstone taget ur bruk. För skulle jag inte skriva det så skulle ni tro att jag, förutom den bittra och förgrämda 45-åring som ni redan känner mig som, också är bakåtsträvare och bolsjevik . Och det är jag inte. Nog av, nu ska jag förklara:

Till det jönsigaste jag läst i svensk morgonpress under senare år hör delar av artikeln om de nya optimisterna i DN Söndag med titeln "Det var sämre förr". Så jönsiga att jag i natt vaknade och var tvungen att hämta tidningen i kassen som jag tänkt slänga i husets pappersinsamling för att läsa igen och se att jag verkligen mindes rätt. Att jag inte hade drömt.

Artikeln består av intervjuer med prästen Annika Borg, läkaren Hans Rosling, journalisten Anders Bolling och "lobbyisterna" Theodor Paues och Fabian Wallen.
Intervjun med Annika Borg har jag ingen synpunkt på. Hans Rosling säger det som är intressant av de fem intervjuobjekten. Han tycks för övrigt värja sig mot vinklingen mot optimism och pessimism och framhåller i stället fakta, exempelvis att barnadödligheten har gått ner i Egypten, Bangladesh och Brasilien snabbare än den gjorde i Sverige.

Jönserierna börjar i intervjun med Anders Bolling: "Varför är det seriöst att vara pessimist? Och varför är det naivt att vara optimist? Den sortens frågor tycker jag är på samma nivå som "Varför är det förbjudet att vara kritisk till islam i Sverige?" det vill säga, man utgår från en premiss som vore den huggen i sten när den i själva verket är högst diskutabel.
Jag citerar Bolling vidare "– Mitt syfte med boken var att berätta hur det ser ut i världen. Att titta på konflikterna (som är färre), välfärden (har ökat) samt miljön (som blivit bättre)." Jag är intresserad av hur Bolling ser på utfiskningen av världshaven, den minskade biologiska mångfalden, de smältande isarna med mera. Eller på de långdragna och allvarliga konflikter som faktiskt pågår runt om i världen. Vissa för övrigt som ett resultat av en miljö i förändring, det kan ibland röra sig om minskad vattentillgång.

Upphovsmännen till en bok som heter "Flyt - förbättringar i Sverige sedan sjuttiotalet" författaren och kommunikationskonsulten Theodor Paues och konsulten inom nationalekonomi Fabian Wallen jönsar vidare och får ur sig saker som "- Vi lever i en tid med framgång. Vi har tur som får uppleva det." Problemet är att de verkar begränsa sig till det lilla fingerformade bihang i den nordvästliga delen av den jättelika kontinenten Eurasien som heter Sverige. De använder exempel på förbättringar under de senaste 30 åren som "Resorna! Då tältsemester i regniga Sverige. Idag Thailand" och "Pengarna! Medelsvensson tjänar idag 8500 kr mer i månaden"*. Detta utan att varken fördjupa eller problematisera dessa exempel. Det kunde ju vara intressant att jämföra de miljöbelastningar som det innebär att en massa svenskar sätter sig i chartrade plan på väg till Phuket med de som åstadkoms av regniga semestrar i hemlandet. Och siffran 8500 kr mer i månaden borde ju preciseras. Är beloppet omräknat till dagens penningvärde? Hur har utgifter påverkats under den här tiden? Tillgången till offentlig service? Dessa jämförelser görs inte. Och några följdfrågor ställs inte heller av journalisten Marika Hemmel till de frejdiga lobbyisterna. Åtminstone inga som har överlevt redigeringen. Artikeln är för övrigt antingen illa redigerad, dåligt skriven eller både och. (Kommer att tänka på övningsuppgifterna som jag fick ur mig när jag gick på Poppius' grundkurs för tio år sedan. De var sämre men inte mycket sämre.)

Jag är inte pessimist men jag efterlyser klarsyn och perspektiv.

Här kan ni läsa artiklarna. Se om ni håller med. Jag har ägnat alldeles för mycket tid åt det här, nu ska jag lägga mig. Hade också tänkt att skriva lite om kokain. Och idioterna som tar det. Men det orkar jag inte. Inte i kväll.

* Saknas i nätversionen.

2010:27 Har inget bättre för mig

På första sidan av kulturdelen till söndagens DN finns en annons för kryssningar från Kiev till Istanbul. Resan lockar men priset avskräcker: 20850 kr och uppåt kostar paketen. I slutet av annonsen står det. "Under färden bjuds vi på borsjtj och andra ukrainska delikatesser samt njuter av Krims utsökta viner och berömda champagne." (Min kursivering).
Champagne? Knappast, möjligen mousserande vin från Krim. Drycken champagne framställs ju endast enligt vissa tillverkningskrav av druvor odlade i en region av Frankrike med samma namn och ingen annanstans.
Om resebyrån Iventus - som för övrigt med begränsad entusiasm hjälpte mig att boka tågbiljetter från Helsingfors till Peking för tre år sedan - riskerar att få detta, dvs det felaktiga bruket av ordet champagne påpekat från andra än bloggande amatörer som undertecknad är mer än jag vågar gissa.

2010:26 Jag har spridit en faktoid!

Vi pratade om sparris häromdagen. Om hur den, redan kort tid efter att man har ätit den, ger sig till känna på andra sätt. Jag påstod att det var en aminosyra, asparagin, som ger upphov till de oangenäma lukter som följer matsmältningen av växten. När vi pratade om detta slog det mig att det inte kan stämma, asparagin finns ju i andra proteiner än sparrisens.
Jag googlade och fann att det var en blandning av svavelinnehållande ämnen som orsakar odören. När något luktar illa är ju svavel ofta inblandat. Dessa svavelföreningar kommer från ett ämne som är unikt för sparrisen, asparagusinsyra.
Asparagin förekommer dock i stor mängd i sparris och det är växten, Asparagus är det vetenskapliga namnet, som gett aminosyran dess namn. Men det är som sagt inte den eller dess restprodukter som ger sig till känna.

Mer om detta kan man läsa på wikipedia: http://bit.ly/aQ61Rm

Uppdaterat: men läs hellre det här.

Jag vet inte vilka viner som passar bäst till de gröna eller vita skotten.

2010:25 Röd kryptonit

Snart är det maj. Känn på den. "Snart är det maj". Det är ju den finaste månaden, det vet alla. Några påstår att de gillar augusti bättre men de ljuger. Alla vet att året går in på döhalvan när midsommar har varit. Några säger till och med "nu vänder det" när klockan passerat midnatt under nämnda högtid. Det är närvaro i nuet, tycker jag. Om närvaro i nuet är innebörden av mindfulness vet jag inte. Motsatsen till mindfulness är jag inte heller säker men att samtidigt statusuppdatera på facebook, kvittra, messa och befinna sig på en middag verkar hamna i närheten. Och om någon vill göra det så är det väl helt okej.
I söndags tröttnade jag på mitt förhållande till Facebook. Då var det fortfarande nitton dagar kvar till maj. Nu är det bara tretton. Att längta fram till maj är inte att närvara i nuet kanske. Att bara längta till nästa måndags vincirkel när vi ska prova fyra gånger Rhône känns lite mer här och nu.Vi prövar fyra viner varje gång. Två kandidater är klara. Den ena är en Saint-Joseph från Delas som Hemliga morsan har köpt på någon jobbresa. Den andra är en dyr vit cndp som jag snubblade över i onsdags. Någon hade beställt men inte hämtat ut. Kul ska det bli hursomhelst. Jag kommer nog också att välja en röd cndp och kanske en Côte Rotie.

2010:24 Min krets

Bekräftelsebehovet är i varierande utsträckning påtagligt hos olika individer. Det finns de som aldrig behöver höra ett ord av beröm eller uppmärksammas för det som de uträttar. Motsatsen, de som alltid vill få veta att omvärlden lägger märke till dem, finns också. Och som vanligt lägger sig säkert dessa beteenden i utkanterna på en kurva som beskriver en gammaldags klockform. De flesta befinner sig där klockan är som högst, de vill bli bekräftade men behöver inte alltid. Normalfördelning tror jag att det kallas.

Just på bekräftelseskalan hamnar jag i mitten. Att jag på andra skalor hamnar i den långa svansen bryr jag mig mindre om. Jag bor i en storstad, där kan man vara som jag. Man kan vara en femprocentare i några avseenden, kanske en enprocentare i andra.

Men det var inte vad det här inlägget skulle handla om. Utan om vår vincirkel eller Frankrikes längsta flod. Floden heter Loire och råkar vara årets vinflod. För att jag har bestämt det. En flod har ofta sitt ursprung högt över havet, i en frusen vattenmassa i en bergskedja. Så smälter snön eller isen och vattnet ska ta vägen någonstans. Jag glömmer det och svamlar om att floden börjar i Atlanten vid Nantes och sedan kröker sig österut för att sluta i en bergskedja i mitten av södra Frankrike. Kloka K påpekar det orimliga i ett sådant påstående och jag rättar mig. Floden mynnar i Atlanten, ingen annanstans.

Kloka K, Alice Brax, Mathimlen, KO, GriskindsPatrik, tillförlitlige T, jag och Utantitelsålänge träffas varannan vecka för att pröva viner. Jag är kursledare, väljer vinerna och beordrar T att springa till Regeringsgatan för att handla dem. Alice, Patrik och kloka K har turats om att laga mat. Alla deltagare kommer med kloka synpunkter.

Vi har så här långt haft fyra lektioner. Den första var om grundläggande vinkemi. Och så drack vi goda och äckliga viner. Under den andra drack vi olika varianter av Bordeaux. Den tredje ägnade vi Bourgogne och idag var det dags för Loire.

I närheten av staden Nantes ligger området som har gett upphov till torra, syrliga skaldjursviner som kallas Muscadet de Sèvres-et-Maine. De görs på druvan muscadet eller melon de bourgogne som den ofta kallas här. Och eftersom den jästa druvmusten får samsas om utrymmet i jäskaren med de döda jästcellerna så finns det påtagligt jästiga dofter i vinet. Det är bra syra men ingen längd. Det är billigast i kvällens kvartett. En bra bit österut på floden ligger Sancerre och därifrån kommer vin nummer två. Det har gjorts på sauvignon blanc, no s-t Sherlock, och heter Les Pierris. Har också vilat på jästfällning. Alla glosor som omnämns när man pratar om den aromatiska druvan kommer fram i kväll. Jag är den enda som tycker att det dofta svagt av filmjölk. Det är ett bra vin, men det visste ni redan.
Vin nummer tre betecknas som ett svårt vin. Savennières är en ursprungsbeteckning som gäller en liten yta med krav på låga skördeuttag. Chenin blanc är druvan. Det doftar lite som den uppvärmda kopparspolen i motorn till ett modelljärnvägslok. Syran är sträng som en gammaldags rektor. Kanske behöver det här vinet mjukna, lite försonande ålder. Längden är bra och eldigheten på rätt sida om skogsbrand.
Vi har ett rött vin också. Det kommer från Chinon och doftar vanilj samt jordgubbar. Några tycker syltigt andra inte. När man läser om det hittar man ingen amerikansk vitek så jag vet inte alls vad vaniljen har sitt ursprung. Bra, men det placerar sig i jämnhöjd med det billigaste vita om du frågar mig.

Det fanns flera bra tankar om doft och smak i kväll, jag kommer inte ihåg alla och orkar framförallt inte kolla protokollen nu.

Ville bara bekräfta att alla kom med bra synpunkter och att det här är roligare än någon vinkurs jag gått på. Och tack till Alice och KO som gjorde en så god chèvre chaud!

Muscadet Sevre et Maine Gadais 2009 2275-01
Sancerre Les Pierris (nr 2259)
Clos du Papillon Savennieres 2004 9567-01
Chinon Les Gravinières 2008 (nr 95793)

Bilden: musselskal på en strand i Katthammarsvik