2011:4 God kväll!

Det låg ett postkontor där tidigare. Jag minns det knappt, det känns som det var tio år sedan jag var på Nytorget. Det är det ju inte egentligen. Jag åt på Sardin för ett par år sedan och den krogen ligger ju också vid torget men på en annan sida av det. I den lokal som var postkontor huserar nu en kombinerad livsmedelsaffär och krog som heter Urban Deli. Vännen, halvnorrmannen och tidningsformgivaren J hade föreslagit att vi skulle äta där halv åtta. Jag var som vanligt sen, det var J också, men vi stötte ihop vid Slussen, tog tvåans buss lite för långt och promenerade sedan ner mot Nytorget.

Krogdelen av delin var fullsatt, det skulle dröja minst en timme innan vi kunde sitta. Det var trångt bland ståplatserna också, jag hade hela tiden en känsla av att vi stod i vägen för serveringspersonalen. J:s vänner arkeologen J och hans sambo K var också där och skulle gjort oss sällskap vid bordet om det inte hade dröjt så länge. Nu hann vi bara ta ett glas med dem, stående. Och det glaset var för min och J:s del inte vilket glas som helst, det var nämligen en pinot blanc från Josmeyer! Lite päron, lite bivax, lite jäst, rent och balanserat. Förhållandevis extraktrik. Ser bland mina tidigare inlägg att jag faktiskt drack det i maj i fjol. Det är en strålande pinot blanc som jag hoppas att flera kan upptäcka.
(Arkeolog-J och K begav sig för övrigt till Göta Lejon för att se och höra Chesty Morgan.)

Vi beställde ostron att äta i baren medan vi väntade på att få sitta. Fyra stycken normandie. Jag föreslog en petit chablis till dem. Strax fick vi en ända på ett bord där det satt fyra tjejer. "Är ni också på den här singelgrejen?" frågade J. De var artigt och måttligt roade.
Vi åt våra ostron. Jag hade lätt kunnat sätta i mig tio till. För J berättade jag om de olika chablis-klasserna. Han håller på att lära sig om vin så han tycker att det är intressant. Lite besviken blev jag på just petit chablisen. Det är inget dåligt vin men kändes ändå som ett snäpp ner från den sensationella pinot blancen.

Till varmrätt åt vi en bräserad oxkind med schalottenlök, rotsellericrème, sherryvinägersky, och morot som var bra men gärna kunde varit mörare. Det var inte teskedsklass på den, om ni förstår. Det är nog en okunnig anmärkning, man kanske inte kan få den mjukheten på något som bräseras. Vad vet jag? Servitrisen föreslog en cab från Sydafrika till de bovina ansiktsdelarna. Jag var osugen på cab så det blev istället en - som det skulle visa sig - habil men lite korrekt och anonym rioja till. Nästa gång ska jag lyssna på servitrisen. Vi hade för övrigt två servitriser under kvällen. Hon som föreslog caben trivdes med sitt jobb. Den andra gjorde det inte.

Efterrätt var vi inte sugna på så vi beställde en bit ost istället. En grönmögelvariant. Genant nog frågade jag inte vad det var för sort. Den var salt, aggressiv och var upplagd tillsammans med ett tunnt hårt bröd som innehöll aprikos och hasselnötter och en dutta kvittenmarmelad. Vi drack PX till den. Jag kan konstatera att jag inte gillar arga ostar längre och att jag inte längre slår volter över söta viner. Det kan ha varit roquefort, för övrigt. För stor, för salt, för mycket av allt. Vi fick in lite mer marmelad och bröd för att kunna hantera odjuret och tog också in varsitt glas av en bra barbera d'asti.

Sedan gick vi till Snotty där DJ Ondska stod för hälften av musiken. Den andra hälften stod DJ Per Automatik för. Man kunde få intryck av att det var kill-kväll. Det blev ett glas Estrada Creek. Filmkritiker-H och hans kamrat, den ständigt glade nyhetsbyrå-journalisten S ramlade in strax före stängningsdags. J gick hem, han skulle "jobba hela söndagen". De hade sett "Ljust och fräscht" och hade varit hyggligt roade. Vi promenerade till korvkiosken vid Björns Trädgård där vi åt korv. Sedan skildes vi åt vid Slussens t-banestation.

Josmeyer pinot blanc

Petit Chablis Domaine Sainte Claire (nr 5588)

Ibéricos Crianza Tempranillo 2007 (nr 75945)

PX (?)

Piagé Barbera d'Asti 2009 (nr 72204)

Estrada Creek Cabernet Sauvignon 2005 (nr 74308)

 

2011:3 Där lever livet som allt var som förut

På Stockholm. Jag hade inte använt den prepositionen om det inte hade varit för att Stockholm i det här sammanhanget är finkrogen som sedan en tid ersatt den folkliga sylta i anslutning till Centralstationen som fordom låg här. Och man går på krogen, inte i den.
Blanc des blancs, gewurz och riesling blev det. Chardonnay är bra i bubbel, det vet alla redan. Gewurzen var gyllengul men tonade mot höstlövsaktigt rosa och doftade lichi. Godaste varianten på länge! Rieslingen som ni inte kan läsa etiketten på var knastertorr och doftade petroleum. Hirsch, Zöbing, Kamptal, Österrike. Ni förstår säkert.

2011:2 Vitt vin

Det var paus i bandymatchen mellan Sirius och Boltic. En match som delats upp i tre perioder på grund av det virvlande snövädret. Isen behövde helt enkelt plogas. Jag stötte ihop med grannpojken - han får det namnet eftersom vi bodde i samma hus när vi var små - och vi gick in i Bandyalliansens tält för att värma oss. "Det finns många bra Madiran i det tillfälliga sortimentet nu" sa grannpojken. "Är de inte för hårda fortfarande?" undrade jag. Grannpojken hävdade att han "tränade" på tannat nu och räknade upp producenter från den där regionen i sydvästra Framkrike. "Jag har bunkrat upp på goda röda nu".
"Dricker du aldrig vitt?".
"Nej, jag dricker till 90% rött".
Matchen vanns för övrigt av Sirius med 6-2.

Stora delar av den vindrickande mänskligheten dissar fortfarande viner där skalen - oftast inte - har fått vara med när druvmusten jäser. Jag tror att okunskap spelar en större roll än smak som skäl för denna omständighet. Det vill säga att så många i övrigt omdömesgilla ogillar de vita vinerna.
Lite förenklat: det är dyrare att tillverka vita viner, därför får man oftast mer för pengarna när man köper ett rödvin för samma pris som ett vitt. Om man inte känner till det är risken att man släpar hem vassa, gälla, magsyreliknande druvjäsningar överhängande.

Så mitt råd till er som köper rödviner i 80-kronorsklassen är att lägga på 30, 40 kronor och fråga den kunniga personalen på Systembolaget vad de rekommenderar när ni ska välja ett vitt av motsvarande kvalitet.

Min senaste favorit bland de prisvärda, vita är ett vin från Anjou med gröna äpplen, frisk jästighet och lite bivax i doften. Bra syra, hygglig längd - en idealisk aperitif. Dessbättre i det ordinarie sortimentet:

Domaine FL Le Chenin 2009 (nr 2197), 119 kr

2011:1 Nyårsambitioner

Tillbringa mer tid utomhus, mindre tid här. Skrinna, cykla och paddla mer. Laga mer mat, träffa mer folk. Bli bättre på praktisk sensorik. Baka mer. Välja ekologiskt odlade viner i högre grad. Göra mig av med saker. Läsa mer. Bli sakligare.

Tio ambitioner för året. Löften är för högtidliga.

2010:97 Jag och rymdpinglan delar en flaska loiremousse i Herrängen

Eftersom mitt förra inlägg var så monumentalt oinspirerat, grått och ömkligt vill jag kompensera genom att skänka er alla lite nyårsaftonsfestivitas. Det är ungefär som utsläppsrätter, bikt eller varför inte Kanye Wests senaste. Man har gjort något dumt och så tror man att en inbetalning, ett förtroligt samtal med en präst eller ett barockt rap-album om den egna svinigheten ska ställa allt tillrätta. Så är det ju inte.

Jag sitter i en pigkammare söder om Stockholm. Pigkammaren ligger ganska nära matsalen i vilken gästerna diskuterar allt, och då menar jag allt, mellan himmel och jord. Jag blev för en mikrosekund obekväm i ett av samtalsämnena så jag drog mig tillbaka till pigkammaren som också är känd som garderoben.

Idag har jag varit bud, hushållsnära tjänst och sommelier - inte det sämsta. Nyss var här byst med folk, nu är det glesare.


Och just det, rymdpinglan hade med sig bubblor från Frankrikes längsta flod. De smakade som kolsyrade lovikavantar. Jag har alltid gillat lovikavantar.
 
De gäster som är kvar inklusive undertecknad har förutom den fantastiska buffén som alla gäster undfägnades även fått matig soppa, gott bröd från Riddarbageriet och en norsk ost. Det är trevligt och det har det varit sedan klockan 15. Bra viner, bra människor och bra mat. Jag önskar er alla ett Gott Nytt År!

Picos do Couto Reserva 2007 (nr 6700)

Oak Valley Chardonnay 2009 (nr 2047)

Langlois Crémant de Loire Brut (nr 7404)

Bellingham Chenin Blanc (nr 2085)

2010:96 Eftermiddag

Orkar inte göra några listor. Ni vet ju redan vad jag tycker om vinåret; vitt är lika med Loire i allmänhet och chenin blanc i synnerhet och rött är bordeaux, Pomerol.

Om 2010 ska sammanfattas på något sätt så är det i stället med en tid på dygnet: eftermiddag. Och eftermiddagen började faktiskt redan i slutet av 2009 med ett eftermiddagsmingel i Hornstull på nyårsafton. Lite senare, i januari var jag och kulturchefen och hans vän från det malmöitiska punkpionjärbandet på Grand Hôtel för att prova italienska viner. Det var också under en eftermiddag. Min kusin och hans sambo lät döpa sin son en lördag i februari. Efteråt var det crémant och buffé i lägenheten i Vasastan under eftermiddagen. När E firade sin 50-årsdag började det sent en eftermiddag under en vardag. Och när J fyllde 40 inleddes firandet vid fyratiden. På julafton åt vi lunch ungefär vid samma klockslag.

Också, om jag ser på mig, befinner jag mig i eftermiddagsfasen. Det var länge sedan jag var purung, om jag någonsin har befunnit mig vid livets middagshöjd - vad det nu betyder - är osäkert men klart är i alla fall att gryning och morgon känns i högsta grad förflutet.

Tiden går bara åt ett håll och redan om knappt ett dygn är det ett nytt år. Som minglas in här i sydvästra Stockholm med start i morgon eftermiddag. Det blir, som jag önskar er det nya året, gott!  

Här har jag för övrigt befunnit mig då de nya åren har inträtt:

2010. Lundagatan, med utsikt över Riddarfjärden.
2009. Haga, Umeå.
2008. Genval, Belgien.
2007. Sextonde arrondissementet, Paris.
2006. Högalidsgatan, Stockholm.
2005. Mariatorget, Stockholm.
2004. Hantverkargatan, Malmö.
2003. Edlunda, Stockholms Skärgård.
2002. Fågeltorget, Aspudden, Stockholm.
2001. Kirseberg, Malmö.
2000. Stadsgårdskajen, Stockholm.
1999. Ellicot City, Maryland, USA.
1998. Hammarbyhamnen, Södermalm, Stockholm.
1997. Olskroken, Göteborg.
1996. Stora Essingen, Stockholm.
1995. Götgatan, Uppsala (sjuk).
1994. Vita Huset, Uppsala.
1993. Minneapolis, Minnesota, USA.
1992. Tvärnö, Uppland.
1991. Upplands Nation, Uppsala.
1990. Odengatan, Uppsala.
1989. Stjärnsund, Dalarna.
1988. Österbybruks Herrgård, Uppland.
1987. Österbybruks Herrgård, Uppland.
1986. Peter Pols-fästningen, S:t Petersburg (Leningrad), Ryssland (Sovjetunionen).
1985. Upplands Nation, Uppsala.
1984. Sunnersta, Uppsala.
1983. Valsätra, Uppsala.

En liknande lista men med betyg och detaljer kommer att publiceras någon gång i framtiden.

2010:95 Vinfusk

Som vanligt när något kontroversiellt rapporteras från Folkrepubliken så är informationen sparsmakad. Men essensen är densamma som från så många andra nyheter av det här slaget därifrån; livsmedelsprodukter har pimpats med otillåtna, ibland giftiga, tillsatser. Den här gången gäller det vin. Lokala myndigheter har stängt 3o vinerier och tillgångar motsvarande nästan en halv miljon dollar har frysts. Källan, där det egentligen inte står så mycket mer, finns här.

Uppdatering: "This Week's Alarming Statistic

5,114

The number of boxes of wine that have been seized after wine made in Changli county, Hebei Province, was found to have been both chemically altered and falsely labeled."

Från nyhetsbrevet the Beijinger 7 Days in Beijing

2010:94 Så mycket bättre

Bra viner, tycker jag. Och helt olika varandra. Det övre är ju, typ, en bordeaux och stramt som en sådan. Alltså, man känner caben, det är ganska hårt. Borde kanske luftas och åtminstone hålla en 16 grader när man dricker det. Det undre är från Portugal och har kryddor, blåbär och ljung i doften. Vet inte alls vad det är för druvor i det. Och om ursprungsbeteckningen vet jag zilch. Mer prisvärt än bordeauxen är det tvivelsutan. Och funkar förhållandevis svalt. Vinerna går egentligen inte att jämföra med varandra.

Château Belgrave (nr 3925)

Picos do Couto Reserva 2007 (nr 6700)

2010:93 Fortsätt skälla på dumheterna, VoF!

Bra syra i det här vinet. Tanniner som sätter sig i munhålan. Lite alkohol som brinner. Och gamla världen-frukt. En gräddig sås hade varit bra. Nu blev det ugnslagad fläskkotlett och chilikryddad rödkål. Jag köper alltför sällan grädde.

Läste senaste numret av "Folkvett" medan jag åt fläskkotletten. Jag var medlem i VoF - föreningen för Vetenskap och Folkbildning vars organ är nämnda tidskrift - innan jag for till Kina. Sedan gick jag ur alla föreningar, orkade inte eftersända medlemstidningar alternativt belasta närstående personer med dem. När jag hörde kineser tala om hetta och kyla och hur olika frukter, grönsaker och kryddor påverkade dem kände jag ofta att en sådan förening skulle varit på plats i föreningsförbudens enpartistat. För att inte tala om den kinesiska astrologin.

Jag kom hem till Sverige och återupptog medlemskapen, ett efter ett, dock inte det i VoF av outgrundlig anledning. Så läste jag någonstans om en massagefåtölj som "stärkte immunförsvaret" och "höjde lymfcirkulationen". Gah! Nog av, det var dags att gå med i VoF igen. Stödja föreningen som bedriver en oförtruten kamp mot mumbo-jumbo, pseudovetenskap och allsköns andra dumheter med sanningsanspråk. Det känns bra. Mot dumheten kämpar gudarna förgäves, sägs det. VoF bekämpar dock dumheten med viss framgång vilket inte minst senaste numret av "Folkvett" med tillbakablicken på 27 års verksamhet visar. Länge leve VoF!

Uppdatering: att skälla på något som är dumt leder knappast framåt. Vad VoF bland annat gör är att bidra med verktyg och fakta för att man informerat ska kunna ta ställning till olika påståenden. Jag tyckte bara att rubriken var lite slagfärdig, kunde inte låta bli formuleringen.

Viña Pedrosa 2007 (nr 94858)

2010:92 Pensionatet

Advokaten har kört fel och vill ha väganvisningar hit till Gröndal. Vi ska åka till Pensionatet för att hugga gran, glögga och grilla korv. Äta middag och sova över. Umgås med K och T.
Advokaten ska hämta mig vid halv tolv här i Gröndal. Klockan är halv tolv när han ringer. Det är inte han som har kört fel, det är jag som har inbillat mig avfarter från Essingeleden. Avfarter som visar sig inte finnas annat än i min fantasi. Jag dirigerar honom därför mot Liljeholmen. Sedan är det tyst i tjugo minuter. När han ringer är det från Lundbergs konditori. Han frågar om jag kan promenera ner dit. Det gör jag.

En hämtlatte senare och vi sitter i hans röda 9-3:a i snöyrseln på E4:an. Min bror ringer och ber mig förklara rationella tal. Det gör jag. Utan att ta betalt. I Södertälje byter vi till E20. Lite senare svänger vi in i Mariefred och går på bolaget. Utbudet är magert, jag grabbar en Bonterra Chardonnay, betalar den och vi fortsätter färden. Jag har känt advokaten i 32 år. Vi konfirmerades samtidigt, vi har sjungit i samma körer och vi har bott i samma studentkorridor. Nu leder han dubbelkvartetten som jag är med i och den här lördagen är han chauffören.

När vi kommer fram till Pensionatet bjuds vi på kaffe eller glögg och K:s fantastiska pepparkakor. Sedan är det tipspromenad. Tillsammans med fru Brax gör vi de tio frågorna på ganska kort tid. Frågorna handlar om gran. Trots att jag är biolog svarar jag fel på några av dem. Bland Pensionatets dagsbesökare finns även Lotten med familj, en namnkunnig journalist och några andra bloggare. Vi grillar korv. Jag pratar med Lottens man som jag träffade senast för nästan 7 år sedan. Advokaten hugger en gran. Jag ska ju byta bostad så julträd är inte på tapeten.

Eftersom det är vinter är det kallt. Snart blir det mörkt också. Dagsbesökarna har farit hem och det är dags att välja sovrum. Jag får övervåningen, C får master bedroom och advokaten väljer golvet i konsertsalen. Övervåningen är åtta grader när jag bäddar men kakelugnen går för full förbränning och ett element sprider värme från ett annat håll i rummet. Jag hjälper K med efterrätten som är en mjölkchokladbavaroise. Hjälper och hjälper, förresten. Snarare; under K:s utmärkta arbetsledning och instruktioner gör jag av min bästa förmåga det som jag blir anvisad. Trots att vissa moment är kritiska, trots att jag vispar grädd-äggule-mjölk-apelsin-gelatinblandningen med den smälta mjölkchokladen aningen för hårt så blir det inte fjasko.

Jag frågar K vad som skiljer en bavaroise från en vanlig mousse. "Det har jag berättat för dig på nyårsafton" svarar hon först. Just bavaroisens särdrag är kanske inte det jag minns bäst från nyårsaftonskvällen. Nåväl, hon berättar än en gång och den här gången kommer jag att minnas det.

Strax är det glögg framför brasan i värdparets sovrum. Den första rätten är kallrökt lax med pepparotscrèmefraiche. Till den häller T gewurztraminer i våra glas. Sedan blir det ungtupp med chilliförstärkt rödkål och hemmalagade pommes frites. Gigondas. Bavaroisen blir efterrätt, sedan dricker vi nunnekvarn värdinnan och en av de andra gästerna går och lägger sig. Jag, advokaten och T sitter uppe och pratar Brahms, Schubert, Wagner och Verdi.

Innan, under middagen har jag berättat alldeles för mycket om den jag var för 17 år sedan. Hur jag tänkte då och vad jag gjorde. Det slår mig att jag saknar vissa spärrar och det skriver jag inte för att verka intressant. Ärlighet kanske inte är mitt främsta karaktärsdrag men öppenhet på gränsen till skyddslöshet är nog det. Förstår jag av reaktionerna från de andra vid bordet. Det är för övrigt en ganska värdelös egenskap, om än tillfälligt roande, tänker jag nu.
Den får jag leva med. Vid min ålder kan man inte justera sådant längre.

När jag lägger mig har temperaturen i sovrummet blivit tolv grader, jag somnar direkt.

På söndagen tar jag på mig snöskor och plockar ned tipspromenaden. Det bjuds våffellunch och sedan åker jag, C och advokaten i hans röda 9-3 genom vintern till Stockholm. Bra helg helt enkelt.

Gustave Lorentz Gewurztraminer Réserve (nr 5244)

Domaine du Pesquier Gigondas 2009 (nr 2836)

Château Moulin des Nonnes (nr 2152)

Bilden: Pensionatet i juli, 2010