Svennestället serverar El Coto och Jacob's Creek Cabernet Shiraz. Den senare doftar eucalyptus, sarsaparilla och spearmint och är pålitligt australiskt hantverk. De hickoryribs som jag och en kollega beställer är fnösketorra och har lagats i all hast. Serveras med en sorgsen majskolv, något som ska föreställa cole slaw och intetsmakande och för min smak - jag gillar annars inte salt - alltför osalt klyftpotatis.
Stället, som jag inte tänker länka* till, spelar all möjlig junkmusik typ Alcazar och Erik Prydz. Att det är ett svenneställe ser man på inredningen som utgörs av restlagret från 1990-talets insomnade vägkrogskoncept Route 66 komplett med terracottafärgade väggar och reklamplåtar i emalj.
Nej, jag är en ondskefull, insulär elitist som borde hålla mig för god för att dissa ett ställe där folk, men inte jag, uppenbarligen trivs. Och där personalen gör allt för att man ska känna sig väl omhändertagen, ska tilläggas. Jag borde egentligen aldrig lämna min ihjälkramade holme söder om slussen. Den här kvällen hade jag dock ingen glädje av min turf för Kvarnen var lika gles som en utkastad julgran i mars.
* Se kritan om att inte länka.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det där Söder, var ligger det?
Skicka en kommentar