Yrkesstolthet. Det är vad Micke på 87:an- en skomakare på Götgatan nr 87- utstrålar när jag spontant utbrister wow!. Jag har precis fått tillbaka mina snygga skor som var nya i slutet av februari men som efter knappt två månader tappade en del av klacken. Han har förstärkt den och putsat upp skorna så att de är blanka som en skogstjärn. Micke har aldrig under 31 år gjort aldrig reklam men jag gör det gärna för honom. Ta er dit om era gamla fotbeklädnader börjar glappa!* Det är både billigare och roligare än att köpa nya skor.
Min beställning i Hötorgshallens systembolagsbutik är enkel. Jag ska köpa ett vin i present till fredagsvärden och -värdinnan:
- Ett överraskande bra vin. Om det är vitt vill jag inte ha viognier eller eksmörig chardonnay. Om det är rött får det inte vara zinfandel eller slätstruken shiraz.
Expediten radar upp tre flaskor:
Lagar de Cervera Albariño 2003 (nr 23044), 115 kr
Serrata Belguardo (nr 22955), 129 kr
Crozes Hermitage Papillon (nr 2863), 137 kr
Av dessa har jag inte druckit den sista. De två andra är bra så jag litar på tipset och köper crozes-hermitagen till professorns familj.
Temat för middagen är drink med tillbehör. Värdfolket bjuder på en blandning av cava och campari med apelsinzest. Till den mjälla, silkeslena pilgrimsmusslor.
Sedan blir det en blandning av gin, cointreau, mörk rom och limejuice i martiniglas. Nummer tre är limoncellosmakande och innehåller äggvita. Den påminner om en av min barndoms favoritdesserter: citronfromage. Fyran är min mojito som jag gör relativt osöt och med endast en kapsyl rom i varje glas. Till den äter vi macadamianötter.
Sedan blir det skaldjurscanelloni. Bianchi Verdicchio dei Castelli di Jesi 2004 (nr 88917), 62 kr brukar vara pålitligt. Det är ett friskt och lätt eller tunt vin som ikväll tyvärr har en bidoft av ankommet ägg. Kan det vara översvavlat? Sedan blir det ostar tillsammans med en vaniljig och fruktsmickrande california-cab som en av gästerna fotograferade. Hoppas att få den bilden mejlad snarast. Och - som inte allt redan hade varit tillräckligt - blir det utsökta tårtor från Annelie K. När alla gäster har gått och värdinnan lagt sig sitter professorn och jag uppe, sänker en grappa och samtalar om viktiga ting. Så pretentiösa är vi. Viktiga ting.
Jag tar en taxi tvärsöver stan. Chauffören spelar ett av de viktigare bidragen i popväg från Birmingham pre-Streets; Electric Light Orchestra. Jag stiger ur när Mr Blue Sky:s pianohamrande precis satt in. Idag mår jag faktiskt hur bra som helst.
* Och om ni bor i Stockholm, vill säga.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Min favoritskomakare är Isakssons på Erik Dahlbergsgatan, som nu drivs av tredje (tror jag) generationen Isaksson. Ibland kan man se andra generationen (skäggiga pappan), och ibland fjärde generationen (de treåriga tvillingpojkarna) där också. De har yrkesstolthet, och de älskar välgjorda skor.
Skicka en kommentar