4 oktober 2006

Hur snart är nu?

Jag höll på jävligt länge med det förra inlägget. Och så tycker jag inte att det blev bra. Det är tillkämpat och det finns ett sånt avstånd mellan mig och texten att det nästan är påtagligt. Usch, jag gillar det inte. Men jag tänker inte ta bort det. Lagt kort ligger, som Factory sjöng. Hu ja. Det finns inga halvflaskor hemma. Jag har ingen lust att öppna en helflaska Réserve de la Condamine heller. Men det hade varit gott med vin. Och så missar jag Lantana som går på TV nu. Jag såg den på dvd för ett par år sedan när jag tillfälligt hyrde ett rum i en villa i Nacka kommun under tiden då jag skulle leta jobb och lägenhet i Malmö. Läsa böcker och titta på dvd var i princip det enda man kunde göra därute. Jag hade sålt min lägenhet i Aspudden och lagrat allt utom det nödvändiga på Shurgard. Hade en idé om att jag under en övergångsperiod skulle arbeta i Stockholm i veckorna och åka till Malmö över helgerna. Så ägnade jag arbets- och fritid åt att läsa bostadsannonser - det fanns många - och anställningannonser - det fanns inga som passade. Jag kom aldrig till Malmö, det blev min andra inställda flytt. Den första skrinnlagda flytten skulle ha gått till San Fransisco men ställdes in på grund av dramatiskt ändrade förhållanden. Då flyttade jag till Stockholm istället. Det är ett tag sedan. Och som alla nyinflyttade före detta Uppsalabor gick jag och tittade ned i gatan när man mötte någon annan nyinflyttad Uppsalabo. Eller låtsades inte känna igen. Sedan, flera år senare stöter man ihop på en fest. "Du, bodde inte du vid Zinken för tio år sedan?" "Jo, gjorde du det eller vadå?" "Nej, jag har bara för mig att jag har sett dig där". Det är så att många före detta Uppsalabor känner sig som lantisar när de flyttar hit. En känsla som man jobbar på att bli av med. När man då stöter ihop med en före detta Uppsalabo blir man påmind om den där känslan och allt jobb känns tillfälligt förgäves. Jag tror att man måste ha bott här minst tre, fyra år för att slappna av.
Men som sagt, när jag hade insett att jag inte skulle flytta till Malmö började jag leta lägenhet här. Från slutet av oktober 2004 till mitten av mars 2005 tog det innan jag hittade rätt. Då hade jag upplevt ganska många doftljus och skålar med granny Smith. Och bjudit till förbannelse. Nu är jag på gång med en tredje flytt, men den ligger längre fram i tiden. Ja, det är ingen flytt utan snarare fråga om ett rejält miljöombyte. Jag har begärt tjänstledigt för studier och fått ledigheten beviljad. Från slutet av mars nästa år. Och då beger jag mig långt, långt bort. Till ett land som kanske inte är känt för sina viner. Men eftersom de ska bli världsbäst på allt skulle det förvåna mig om de inte ganska snart gör bra viner också.

2 kommentarer:

The Blogger Formerly Known as Ensamma Mamman sa...

Jag tyckte bitter-mitten-inlägget var bra. Och kungatalet också. Och nu fick jag för första gången en word verification som nästan betyder något också: tidenpw

Lidbom sa...

Mitt skratt till Bittermitten var av typen "befriande-och-påkommet-igenkännande".

Trots att jag är rediga 9 år yngre. Mind you!

/Bonfestarn