Lördagkväll i New Jersey

Den här utmärkta kokboken klarar man sig länge med. Om man dessutom har ett socialt kontaktnät kan man laga samma rätt till olika människor utan att man avslöjas som den konceptupprepare man i själva verket är. Jag brukar åtminstone försöka att vara ärlig och hedra den som hedras bör. I detta fall författaren. Men igår lagade jag faktiskt ingen rätt ur den. För en gångs skull.
Jag hade bjudit mig hem till Redaktörn och lovat att kocka. Under eftermiddagen hade jag förtvivlat försökt komma på vad jag skulle laga. Så hittade jag ett recept på biff med lök på Arla-sajten. Gick till Konsum och köpte vad som behövdes. Kände ändå att något saknades. Så jag bestämde mig för att göra en sås också. Receptet är en rip-off på den sås som används till en ljummen kycklingsallad i ovan nämnda kokbok. Jag tror att jag gjorde så här för två personer:
Två hackade vitlöksklyftor fräste och mjuknade tillsammans med en tesked fänkålsfrön i olivolja. Sedan hällde jag i tre deciliter blodapelsinjuice och 3/5 msk touch of taste kalvfond. Det fick småputtra ett tag. Ett varv svartpeppar kom också med. Efter en tid smakade jag av det och fann att resultatet var gott. Silade därför bort lök och frörester och redde enligt förpackningsanvisningarna med maizena. Redaktörn tyckte att det blev gott. Men det som också var gott under kvällen var en av bordeauxerna från Beauvais. Alltså som jag köpte på flygplatsen i Beauvais. Vinet i fråga kommer från Haut-Médoc. Och Haut-Médoc är ett område i Bordeaux. Under en vecka har jag hunnit dricka fyra olika bordeauxer: Château Fontbon, Premius, Château de Seguin och nu i går: La Demoiselle d'Haut-Peyrat. Jag doftade och smakade. Kände det där pirret i magen som talar om att jag har hittat rätt. Så började jag - svepande som den amatör jag är - lägga ut texten för Redaktörn: "Alltså, den här producenten har förstått att världen är större än landmassan mellan Atlanten och Gironde. Här finns den packade frukten, de noggrant plockade druvorna, det fina fatarbetet, allt det där som gör ett bra vin. Och det är ett "internationellt" vin utan att för den skull vara vulgärfruktigt, alkoholdränkt eller vaniljglassliknande. Skulle inte förvåna mig om det här slottet tagit in en flygande vinmakare som förordat mikrooxygenation!"
Om de har anlitat en konsultande vinmakare vet jag ej. Vinet är fantastiskt bra och ett fynd för de knappa 10€ som jag tror att det kostade. Årgången var 2003 för övrigt. Nu tycker jag att någon svensk importör, Typ Johan Lidby, ska ta hem det här vinet så att vi får se det på systembolagets hyllor.

PS1. Jag drack lite lätt äpplig, ren och rättfram verdicchio när jag stod i köket. DS1

PS2. Vi lyssnade naturligtvis på the Rascals, Beach Boys och Motown när vi drack kaffe. DS2