9 december 2007

Gråkallt

Det var en chef jag hade en gång som använde det uttrycket. Han hade andra ord som också var nya för mig. Om "gråkallt" var hans egna ordknåperi eller om det är ett etablerat uttryck vet jag inte. Har i allafall inte hört det ur någon annans mun. Dagens väder här i Peking skulle kunna beskrivas så. Gråkallt.

Min första lördag i Peking i våras gick jag förbi ett nybyggt flervåningshus för shopping. Jag har varit inne i det några gånger sedan dess. Där är knappt några människor. Inte så konstigt. Ett uträtat nudelnystan därifrån ligger ju Yashow som alltid är packat. Och där man kan pruta.

Hursomhelst, på översta gatuplanet i det nybyggda huset har skräddarna sina butiker. Min nuvarande chef och tillika gode väns husskräddare mäter upp sina kunder där. Jag besökte henne igår och beställde en rock. Idag hade jag med mig en kostym som de ska får kopiera men med ett annat tyg. Det blir en skjorta också. Allt blir färdigt innan jag reser till Sverige. Det är nästan skamligt billigt att låta sy sina kläder här.

På väg hem till hotellet fick jag ett sms från Daisy. Hon ville veta hur man tar sig hem till J och W. Jag ringde henne. Det visade sig att hon var ditbjuden för att se lille O, nu nio veckor. Jag var medbjuden. Små barn växer fort kan man säga utan att vara djärv. Vi blev bjudna på glögg och pepparkakor. Lyssnade på julmusik. Sedan åt vi thai på Rupa. Bäst hittills. Och med bäst menar jag att rätterna hade distinkta smaker, fräscha råvaror och trevligt upplägg. De här thaikrogarna har jag fö ätit på i Peking:

Serve the People
Purple Haze
Kommer inte ihåg vad den heter i gallerian bakom Poly Theatre (svagast)
Aroy D

Daisy berättade att hon hade universitetsexamen sedan september. Och två deltidsjobb. Hon bor liksom så många andra unga ogifta kineser fortfarande hos föräldrarna. Och jag bor sedan 21:a oktober fortfarande på hotell.

2 kommentarer:

Anonym sa...

»Gråkall« ger strax över 1.000 träffar på Google.

Dessutom har ordet odödliggjorts i Ted Ströms »Vintersaga« som Monica Törnell spelade in 1983:

»Det är då som det stora vemodet rullar in
Och från havet blåser en isande, gråkall vind.«

Och jag har använt det så länge jag kan minnas. (Det är ett praktiskt ord att ha i sin vokabulär en genomsnittlig svensk novemberdag.)

Anonym sa...

Och, nej, jag besitter inte så autistiska musiktriviakunskaper som det kanske verkar.

Däremot är min Google-fu stark!