10. Jag läser

I morse läste jag ut Shanghai Baby av Wei Hui. Boken verkar vara översatt till engelska först, därefter till svenska. Och ungefär där tappade inlägget tempo. Så här står det på pocketbokens fjärde sida "Den engelska redigerade versionen (c) Constable & Robinson Ltd och översättaren Bruce Humes
Svensk översättning av Anna Gustafsson Chen" Betyder det att den svenska översättningen är en översättning av den engelska? Eller av den kinesiska men med hänsyn tagen till den engelska redigeringen? Jag vågar inte googla för att ta reda på det eftersom jag då ofelbart kommer in på andra som har skrivit om boken och ofelbart snor från deras texter som med största sannolikhet är bättre formulerade.
Huvudpersonen i Shanghai Baby är den 25-åriga författaren Coco. Romanen utspelar sig i Shanghai kring 1999. Coco lever tillsammans med Tiantian som hon älskar. Tiantian är introvert och har på grund av något slags psykologisk låsning en så gott som platonsk relation till Coco. Under en fest träffar Coco den reslige tysken Mark som i allt framställs som Tiantians motsats. Mark blir hennes älskare. In och ut ur berättelsen träder mer eller mindre ovanliga existenser. Sedan kan jag förstöra berättelsen genom att avslöja mer.
När jag började läsa var det två saker som störde mig. Varje kapitel inleds med minst ett citat och jag har svårt för ymnigt citatanvändande. Sedan tyckte jag att det fanns något låtsasdjupt eller gymnasialt över berättandet. Men jag bestämde mig ändå för att fortsätta läsa. Berättelsen tog sig och det som jag fann gymnasialt i början blev med tiden bitvis allt mer poetiskt. Och det fanns något universellt i skildringen av tjugonåntingåringarnas sturm und drangtillvaro. Om man bytte namn på personerna och förlade berättelsen någon annanstans skulle den säkert fungera lika bra. Kanske. Citaten stod mig emellertid upp i halsen hela vägen. Shanghai Baby får 6 av 10 lyckade visumansökningar i betyg.

PS. Jag bryter den vita veckan i morgon. Ska laga lammstek och det går inte att dricka vatten till. DS