9. Lammstek i gryta

Den här lördagen i september. Träden har börjat spraka i brandgult, arteriellt rött. Jag är uppe redan vid sjutiden. Den morgonsömnige brorsonen kommer igång vid halv elva. Vi cyklar till torget. Andrahandshandel. Han får en begagnad stor brandbil i plast. Den kostar 20 kronor. Han kör den på betongen kring konserthuset. Vi fikar på Broströms. Sedan cyklar vi hem till radhuset. Föräldrarna har kommit hem från Gimo-trippen.
Vi äter lunch ute på balkongen/altanen. Jag ger mig av till närmsta snabbköp för att kompletteringshandla till kvällens middag. Som vanligt när jag lagar mat så tar allt en eon av tid. För ovanlighetens skull sätter jag inte i mig en flaska vin medan jag lagar.
Lamm är ofta det godaste köttet. Jag lagar det i en gryta på spisen efter ett Bergenströmskt recept. Eftersom jag är torsk på linser använder jag sådana i en av sidobeställningarna. Och bulgur. Vi dricker bordeauxer till. Efterrätten inspirerades av en Jamie Oliver-rätt som jag såg i teve igår. Jag är fem år efter i alla avseenden. Det var första gången jag såg den nakne kocken. Trots att jag instinktivt ogillar allt som är folkligt gillade jag honom. Maten blev inte sämre av att "She bangs the drum" med Stone Roses spelades i avsnittet. Oliver är opretentiös på riktigt. Inte så där rockenrolligt tillgjort casual som många svenskar skulle vara i samma roll, utan äkta. Jag känner igen äktheten när jag ser den, tro mig.

För några år sedan använde jag uttrycket "ren ondska" väldigt lättvindigt. Till folk som har andra åsikter än ens egna kan man ha tre olika attityder. Den första är ett slags respekt; okej vi tycker inte lika men vederbörande argumenterar sammanhängande och tycks inte vara köpt. Eller: vederbörande är dum i huvudet och förtjänar därför inte att tas på allvar. Eller: vederbörande argumenterar vältaligt för något som är uppåt väggarna eller mot bättre vetande eftersom vederbörande är köpt. Det sistnämnda skulle kunna vara ett uttryck för ren ondska.

I veckan hittade jag en blogg skapad av en mörkermänniska. Som nämnde Ann Coulter som en av sina inspirationskällor.

Jag kan varken argumentera sammanhängande eller vältaligt för någonting. Inte heller mot någonting. Därför är jag avsiktligt vag när jag kommer med utfall. Utfall av typen: är vissa svenska ledarskribenter helt dumma i huvudet? Älskar de ihopdiktade livshistorier av mörkermänniskor från andra sidan Atlanten så mycket att de inte ser till samma människors verk? Och om de inte är dumma i huvudet, vad återstår då?

Undrar frågvis 43-åring som måste gå och lägga sig.