0.1.2.3 Tillbaka till Folkrepubliken

Om ni undrar varför jag inte har skrivit på länge så beror det på att jag har varit både jetlaggad och ur lag. Dessutom har jag jobbat väldigt intensivt sedan jag satte fötterna i Peking efter en mellanlandning i Shanghai i måndags. Jag satt på Finnairplanet från Helsingfors och skrev gnällinlägg på min smartphone - var lugna telefonfunktionen var avstängd - om hur otroligt dålig maten är i ekonomiklass ombord på det flygbolagets maskiner. Och om hur otroligt mycket bättre allt kändes efter två flaskor Silver Sky Cellars Shiraz. Och vilken otroligt bra film Oliver Stones "Wall Street" är. Det är sant, jag hade aldrig sett den. I och för sig gillar jag allt med Terence Stamp och nästan allt med Michael Douglas. Men knappast allt av den gamle vietnamveteranen Stone, tvärtom. Men det här var en av de bättre filmerna jag sett i år. Gekkos (Michael Douglas rollfigur, den skrupellöse affärsmannen) tal om att girighet är bra borde ingå i litteraturen till retorikkurserna på universiteten!
Nå flygresan tog sin runda tid, en idiot rökte på toan vilket resulterade i berättigad vrede från flygvärdinnornas sida.
Nå, planet landade i tid. En röksugen svensk annonserade för alla på vägen till ankomsthallen att han var just det. Onykter var han också.
När jag hade fyllt i alla formulär och skannat väskorna på väg IN i landet satte jag mig på Burger King och åt frukost. Jag kollade mejlen och hittade C och J:s adressangivelse. Tog Maglev-tåget till ändstationen och taxi därifrån till hyreshuset. Drack kaffe med C, duschade, läste Everyman och somnade. H kom hem från jobbet. Vi åkte och åt lunch. Jag sov middag hela eftermiddagen. Tog en taxi till Hongqiao-flygplatsen och flög till Peking där jag tog det nya tåget från flygplatsen till Dongzhimen.
I lägenheten var det tänt. J var inte inne. När jag packade upp så hörde jag hur han öppnade dörren. "Kom med ner till B, vi har fått det där uppdraget och tänkte fira med champagne!"
I B:s lägenhet satt de och spelade kinesiskt monopol. Jag anslöt mig till äldsta dotterns lag. Vi fick bland annat ett kort som sade att vi hade blivit ordförande och därför var tvungna att BETALA 500 RMB till varje medspelare. Förstår ni varför det är roligt?
En flaska Jacquesson korkades upp. Ljuvlig champagne med äpplighet och brynt smör. Mm!

Under tisdagen, ja, vad gjorde jag under tisdagen? Jo, jag upptäckte att min frisör hade stängt. Det är höstlov nu med anledning av Folkrepublikens årsdag den första oktober. Jag aktiverade min mobiltelefon, jag sprang fyra kilometer, åt härliga dumplingar med möbel-P och köpte en ny Ipod i Pekings Applestore. Sedan ringde Porsche-P som satt på folktomma Purple Haze med A och A:s kusin. Jag stannade där en timme.

Igår visste jag varken var eller när jag var i uppvaknandets tillstånd. Jetlaggen tricksar med mitt medvetande. Det är sant, jag trodde att jag var i Uppsala för femton år sedan! När jag kommit upp såg vi hur världsekonomin våndades på en av de internationella kanalerna medan vi åt frukost.

Hela dagen satt vi inomhus och jobbade förutom när vi såg den väldigt våldsamma men supersnygga och intelligenta franska scifi-thrillern Chrysalis eller den något mindre smarta Die Hard II. "Wake up and smell the nineties!" säger de i den. Det har jag gjort. Problemet är att decenniet inte luktar gott längre. Ettan från 1988 håller dock fortfarande. Det är bara att dänga in dvd:n i spelaren och ropa Yippie-kye-ay osv. så ska ni se att polletten trillar ner.

Jag sprang fem kilometer på Nirvana dit Porsche-P också hade kommit. Knappt några människor i övrigt. Som sagt det är höstlov.
Idag har jag också jobbat oavbrutet. Förutom en tur till gymmet. J bjöd på en burgare också i nyöppnade Let´s Burger sic(!) och så rensade vi i dvd-förrådet.

J hade köpt en jackfruit av basketbollstorlek i Guangdong. Idag åt vi upp det sista. Jackfruit är världens godaste frukt. Bara så att ni vet. Nu är det läggdags. Det är roligt att vara tillbaka!