Jag kunde inte sluta läsa "Skuggan i vattnet" av Inger Frimansson och somnade därför sent. Vaknade, gjorde morgongymnastiken för första gången på två veckor. Hade viruset dunstat? Kände mig bättre. Cyklade ner till stationen. Solsken, tolv grader. På tåget kollade jag mejlen. Texten som jag hade lämnat in hade inte godkänts. Det var värre än så. Redaktören hade låtit "barmhärtighetsmörda" den. Jag fick veta att jag "kunde bättre" och att en ny text emotsågs på samma sätt som ett barn "längtar till julafton". När jag hade bearbetat den första förtreten insåg jag att omdömet var riktigt. Jag hade ju bara googlat mig fram till en massa fakta som jag sedan sammanställt i en tråkig inlämningsuppgiftsliknande form utan att tänka varken på tankereda, röd tråd eller kanske det viktigaste; läsarna. Egentligen borde jag skämmas. Problemet var bara att kritiken mot min text inte var närmare preciserad. Och det berodde på att texten med kommentarerna inte hade bifogats. Den fick jag senare och nu är jag på god väg att prestera något bättre, får jag hoppas.
Tog tunnelbanan till Hornstull där jag klippte mig och köpte en sojalatte. Dessvärre var den baserad på söt sojamjölk men ändå förhållandevis okej. Gick ner till Hornstulls strand för att jobba. Ringde drivne D som jag inte träffat sen oktoberfesten på Man in the Moon för nästan ett år sedan. Nu ska vi ses på torsdag. Forsatte att jobba. När uppkopplingen började krångla gick jag för att köpa skor och fick sedan skjuts till Värmdö där jag bjöds på lunch på golfklubben. Inkokt lax med hollandaise, färskpotatis och sockerärter. Hösten från bästa sidan. Hög himmel, klar luft. Lätta vindar över fjärden. Vi promenerade över golfbanan. Jag tog bussen tillbaka till stan, uträttade några praktiska ärenden och satte mig på Skåningen med ytterligare en sojalatte, den här gången osötad, och fortsatte på artikeln.
Om ett café har färre än 18 platser behöver det inte finnas toalett. Det gör att man kan sitta på Skåningen tills man behöver en. När jag hastade ner för Skånegatan hamnade jag bakom en barnvagn med en förhållandevis nyfödd bebis. Eftersom jag kände igen mamman, K, pratade jag en stund med henne. Sedan skyndade jag vidare till Pet Sounds Bar där det senare skulle hållas filmfrågesport. Jag var egendomligt hungrig trots att jag hade ätit så mycket till lunch. Beställde lammytterfilén och ett glas Peter Lehman Shiraz. Vinet jag fick smakade chilenskt surplånk vilket jag påpekade med ett bättre ordval. De öppnade en ny flaska och den var exponentiellt bättre. Lammet var gott och likaså tillbehören men jag har egentligen inte råd att äta sån där krogmat just nu. Dessutom är jag för gammal för den krogen. Kan man inte öppna ett musikfritt hak för gnällgamlingar med en minimiålder på 35? I Stockholm finns ett tillräckligt stort underlag. Tänk er dörrvakten: "Ledsen, du är för snygg, så du måste vara ung. Har du leg? Jaha, få se, mm...det är medlemskväll som vanligt ikväll. 35+-klubben, du vet".
J som jag rumlade med i lördags skulle hålla i filmtävlingen. Han kom in, stressad, vid halv åtta. H som jag skulle tävla med kom en kvart senare. L och L, damerna i laget, efter ytterligare tio minuter. Det visade sig att den ena L var en gammal bekant. Senast träffade jag henne på Clarion Hotel för fem år sedan. Den andra L var ex med en Uppsala-kille som jag har stött ihop med några gånger de senaste tjugo åren men egentligen inte kan säga att jag känner. Vårt lag som vi kallade "Solaris" vann inte tävlingen som både var alltför orienterad mot engelskspråkig och svensk film, och alltför samtida. 45 av 113 möjliga poäng blev det. Nästa gång ska vi heta "American Pie 3". Då går det nog bättre. Jag drack ett surt vitvin i källaren på Pet Sounds Bar. Egentligen ville jag ha öl. Men den slöe bartendern hade inte fantasi att fixa ner Red Seals-flaskor som fanns i gatuplan. Hade jag varit en frustrerad idiot hade jag skällt på honom för det. Nu lät jag det passera. Tog tåget till Uppsala 23.11. Läste mejlen och blev glad över kommentarerna. Cyklade hem genom det fläckvis upplysta, ganska varma höstmörkret. Nu sitter jag i radhusets källare och ska strax lägga mig.
Peter Lehmann The Barossa Shiraz (nr 16381), 119 kr
3 kommentarer:
Och här sitter jag på jobbet med en av filmquizsegrarna bredvid mig. Hälsa radhuset!
Sojalatte. Varför då?
du skriver så sympatiskt. jag måste skärpa mig.
Skicka en kommentar