39. Är jag ikapp nu?

A var på väg att lämna hunden och vi skiljdes åt utanför stationen. Jag stod på perrongen vid Bråvallavägen och såg säkert tre snabbtåg rusa förbi innan det kom ett som stannade. Hösten hade vridits upp ett snäpp. På Tekniska Högskolans station kom jag knappt in i tunnelbanevagnen. Alla, skriver, alla resenärer såg trötta ut. Det var ont om plats i vagnen. Nästan som i Peking. Klev av vid T-centralen. Jag fick lätt cellskräck i den breda gången som börjar på T-centralssidan och mynnar under huvudbyggnaden. Ska man gå till vänster eller höger? Tidigare tror jag att det var vänster sida som gällde. Nu verkar ingenting gälla. En man krängde Situation Stockholms senaste nummer som bland annat handlar om Noice. Jag köpte det inte. Jag motstod också frestelsen att köpa en dyrlatte från någon av diskarna i stationsbyggnaden och gick i stället direkt till plattformen där Uppsala-tåget skulle gå.
Där skedde oväntat återseende nummer tre på två dagar. M var god vän med ett ex. Träffade henne senast på ett bröllop i Jämtland för fem år sedan. Hon är rolig på ett sätt som många fortfarande inte tycker att kvinnor får vara. Tar plats på ett sätt som inte anses OK. I alla fall inte i Uppsala för femton år sedan. Hon är rolig och smart. Vi dansade på det där bröllopet. M förde. I virvlarna sade hon att jag borde åka till Lake Tahoe och träffa en väninna som gillade Sverige. För att råda bot på mitt civilstånd. Jag åkte aldrig till Lake Tahoe.
När jag kom till Uppsala åkte jag direkt till huset. Hade fått någon infektion. Orkade inte jobba. P ringde från Peking där han satt på en vinprovning. "När kommer du hit?" Det var gott att höra. Jag pratade lite med hans tjej också. Mest mandarin men också lite engelska när jag inte förstod. Vid halv fem hämtade jag brorsonen på förskolan. När vi cyklade därifrån ringde P igen. Han hade en flickvän på gång till mig, sa han. "Hon kommer här". Han gav luren till någon. Vi pratade lite. "Är du vinproffs?" frågade hon. "Nej" sade jag. "Jag är en amatör som tycker om vin". P tog luren igen. "Jag sa att du var vinproffs." "Jag sa att jag inte var det". "Hon sa det, men jag sa att det var vanlig, svensk ödmjukhet från din sida".
För övrigt läsare jag fortsättningen på Inger Frimansson-boken som jag började med i fredags. Efter den är det finito med brottromaner fram till jul.