48. Jag ska på vinmiddag

Eftersom jag kommer att vara alltför trött för att skriva om tempranillo, graciano, mazuelo och de andra varietalerna från den Iberiska halvön när jag vid midnatt, lokal tid, snubblar över tröskeln till vår lägenhet efter att först ha tagit en taxi från skyskrapan som jag bevistat för tredje gången, så gör jag det redan nu. Såhär blir kvällen:
Jag tar hissen upp till översta våningen. Hissen som bara går till översta våningen och inte stannar någon annan stans, hissen med det lilla anslaget som anger klädkoden. Jeans är aldrig tillåtna, förutom under 70-talsfester. När jag kliver ut i receptionen blir jag välkomsthälsad med ett glas mousserande från Australien och ett par små amuse boucher serverade från ett silverfat. Sedan är det dags för fotografering. Jag, P och A ställer oss på ett podium och ler mot fotograferna (som faktiskt bär jeans).
Sedan hälsar jag på alla som jag har träffat förut, tittar ut över stan som dessvärre ligger inbäddad i ett smogtäcke. Jag köper jordnötter i baren. Vi sätter oss vid ett bord runt bord efter att först ha hälsat på de inhemska och de som är invandrare. På scenen håller en fransman en välkomsthälsning. Den översätts simultant till kinesiska. Därefter äntrar en representant för vinfirman ifråga scenen och berättar om kvällens flaskor. Det översätts också. Sedan äter och dricker vi i ett par timmar. En av riojorna är särskilt bra. Inte alltför vaniljig eftersom den legat på ekfat från Alliers & Troncais (med risk för felstavning) och bara till 45% baserad på tempranillo. Dessutom finns där en oekad albarinho som fullständigt får mig i spinn. Pata Negra-skinkan är också fin. Att de envisas med att servera ett sött dessertvin till den vattniga chokladmoussen är för mig ett mysterium. Men inte för arrangörerna. En företagare vid mitt bord berättar att hon gjort sig en förmögenhet i Californien på att sälja den plast som invändigt klär kapsylerna till läskflaskor. Hennes utflugna barn läser vid Stanford och Yale. Mätt och belåten lämnar jag tornet och kollar bara mejlen som hastigast innan jag somnar.