Nu närmar sig dagen med stort d. D som i departure. Nej, jag planerar inte att lämna Folkrepubliken, jag måste bara göra en kort mellanlandning i den före detta brittiska kronkolonin - den som britterna "hyrde" i 99 år innan de återlämnade den för elva år sedan - eftersom mitt visum behöver en liten långweekend. Vilket avskyvärt ord! Det heter veckoslut på svenska. Om man nödvändigtvis måste förlänga veckoslutet kan man väl använda långhelg. Skriver jag som nyss skrev departure. Kunde inte komma på något annat som allitererade på d. Dädanfärd kanske finns men det låter felaktigt, det låter föråldrat och framförallt morbitt. Usch, hur böjer man egentligen morbid när man använder det som adverb? Sånt kan jag underhålla mig själv med att tänka på tills korna slutar bidra till klimatförändringarna.
Mitt visum har länge velat resa bort men jag har inte varit tillräckligt i form. Nu börjar äntligen den trista Pekingflunsan ge med sig. Jag var på kontoret under hela dagen utom då jag åt nudlar och köpte glass med P eller hade lektion med S.
Jag hoppas innerligt att mitt visum får möjlighet att ta igen sig nere i Hong Kong, så att vi kan återvända tillsammans till den norra huvudstaden. För om inte hon vill flyga tillbaka så tänker inte jag göra det heller. Då blir det till att leta billiga resor till Sverige. Därifrån. Äh, nu måste jag sluta, de började trumma på gatan igen. Direktflyg kanske jag hade kunnat använda. Kom att tänka på det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar