För 27 år sedan stod jag och min granne från landet, AD, och bläddrade i reabackarna på B&W i Uppsala. Eller rättare sagt där Uppsala tar slut, för där låg B&W som senare blev ett Coop Forum. Söderut fanns bara Knivsta, Stockholm, hennes kranskommuner och så en tredjedel av Sverige. I reabackarna hittade AD Devo, jag Talking Heads och Elvis Costello. Skivorna var 1977 respektive Get Happy!. Det var inte mitt första möte med New York-kvartetten, det hade skett några månader tidigare när jag köpt Remain In Light, en skiva som jag då inte begrep mycket av. 1977 med det mer direkta tilltalet fick mig att börja lyssna på allvar. Sedan följde jag bandet till och med den näst sista skivan. David Byrne, frontmannen i de pratande huvudena, med en räcka soloskivor på meritlistan har tillsammans med den geniale Brian Eno - som för övrigt producerade Remain in light och Fear of Music - gjort en ny fantastisk skiva. Jag menar verkligen fantastisk.
Det känns som jag är 23 vilket jag i och för sig inte var för 27 år sedan, återigen tror på poesi och raggande med hjälp av cigaretter på balkonger fast jag egentligen inte tror just på det sistnämnda. Det är hursomhelst hur kul som helst att lyssna på det här. Att jag har blivit gammal och konservativ, men observera inte i den Gudmundsonska andan, förtar inte glädjen över skivan. Jag måste styra upp det här inlägget med att tacka kontorskollegan PD för att han tipsade om den här strålande samlingen Apple Losslesskodade filer som man får om man köper den via Itunes eller om man köper den som en så kallad kompaktskiva under namnet Everything that happens will happen today.
Lindemans Chardonnay Semillon är ett extrakt av ondska men inte i kväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar