2009:15 Jag borde gå hem, jag borde äta, jag borde kröka lite.

Jonas Thente följer det gamla DN Kultur-mönstret, som för övrigt också är det typiska Vinlusmönstret, att uppmärksamma något först ett par år efter att det uppstått. Nu är det ordet snackis han retar sig på och jag citerar: "Förra årets vidrigaste nyord var 'snackis'. Allt tyder på att det kommer att bli detta års vidrigaste företeelse, alla kategorier."

Låt mig bara få berätta att jag en gång var, om inte före, så åtminstone med min tid . Jag hatade ordet redan för två år sedan . Om ni inte orkar läsa hela mitt spretiga inlägg, så kan jag citera. Jag hade satt upp en lista på saker jag önskade mig av år 2007 och på andraplatsen stod det "att 2000-talets vidrigaste ord, snackis, omedelbart tas ur bruk."

Jag var mycket roligare för två år sedan såg jag när jag ögnade igenom vad jag skrivit. Vad har hänt? Är jag inte vid sunda vätskor längre? Dricker jag för lite vin? Längtar jag till mörkrets, sanningarnas och IPRED-lagens Svedala?

Ett annat ord som jag inte låter komma över mina läppar, med mindre än att jag har en pistolmynning riktad mot mig, alternativt en väska ovikta sedlar att inhämta, är livsstil. Men det har redan Lisa skrivit så bra om. 

Guldkant då? Jo, där har vi ett motbjudande ord. Om man inte avser blandningen av konjak och punsch utan verkligen menar den där som man sätter på tillvaron, då blir ordet riktigt plågsamt. Usch.

Endast husets vin kan rädda den här kvällen nu. Med risk för att det innebär sorgkant på tillvaron.