30 december 2006

2006

Jag satt i sextonde arrondissemanget och skrev detta. Sedan brakade uppkopplingen. Tänk er i fjol, igår. För er som inte vet, sextonde arrondissemanget är en stadsdel i Paris. En fin stadsdel som passar en finbloggare som undertecknad. Här bor min morbror A med hustru A. En av As söner, P, är också här på besök. T och O kommer ner från Bryssel ikväll. I sextonde arrondissemanget ser man Eiffeltornet på relativt nära håll. Om man tar M6 mot Montparnasse Bienvenüe åker man ovan jord mellan flera stationer. Det ger lite berg-och-dalbanekänsla. Eiffeltornet har lampor som blinkar en gång i timmen. Varje dag. Hela året. Just nu hänger en upp och nedvänd ljusinstallation som ska likna en julgran i grenen på tornet.
Det finns flera skillnader mellan Stockholm och Paris. I Stockholm köar folk för att komma in på krogar. Här köar man för att komma in på muséer! Igår hade jag tänkt att besöka ett museum med asiatisk inriktning här i kvarteret. En skylt meddelade "2 heures attente". Det betyder nog två timmars väntetid. Jag åkte och köpte en ny vinterjacka i stället. Sedan tog jag metron till Les Halles och gick till Centre Georges Pompidou. Där pågår en Tintin-utställning som har fri entré. Köerna sträckte sig ett kvarter. Jag promenerade upp mot Montparnasse igen. Stannade på Café l´Hôrizon åt anka, med stekt potatis och gräddsås. Drack en Leffe Noël till den. Eftersom man inte hade skrivit vilka producenter som låg bakom appellationerna i menyn. Tro det eller ej, fransmännen är inte så optimeringsbenägna som vi svenskar. Det verkar inte vara så viktigt på kaféer eller brasserier vem som har producerat vinet. Leffe Nöel är en julig öl. Mörk, jästig och mättande. En halv liter för 8.70 €. Som hittat. Tittade in på Nicolas som är en vinbutik. Utbudet var sparsamt. Mest franska appelationer. Inget av vinerna lockade särskilt. Senare på kvällen, före middagen, bjöds jag på ett matlagningsvin - en vit Côtes du Rhône: Cellier des Dauphins Prestige 2005. Den var frisk och lite oljig det sätt som vita rhôneviner ofta är. Druvorna: vit grenache, clairette, bourboulenc och viognier. Sedan åt vi en eldig fisksoppa med aioli och drack en Bourgogne Aligoté till den.

Nyårsafton. Trevligt.

2006
Årets rödviner: 6183 Penfolds Grange 1999 (nr 6183), 1539 kr. Jag fick en tesked av en hemlighetsfull vinskribent. Den räckte länge. Baigorri Reserva 2002 (nr 99612), 250 kr. Tre gånger har haft glädjen att dricka detta supervin! 99228 2001 Valsardo Reserva Superior, Bodega Valsardo, Rib del Duero 338 kr. Bäst bland de spanska superviner som Vinovativas Jörgen Lindström presenterade för Munskänkarna i april.

Årets vitviner: Hattenheimer Mannberg Riesling Spätlese 1990. Erzeugerabfüllung. Sedan fanns det ovanligt många bra billiga dvs < 150 kr/flaskan-viner. Terres fumées har jag tjatat om, det fanns ett grekiskt i somras (Domaine Biblia Chora White 2004 (nr 99723), 99 kr) som var bra också och ett spanskt (Cosme Palacio y Hermanos Blanco 2004 (nr 98645), 73 kr)

Årets rödvinsland: Spanien

Årets vitvinsland: Österrike

Årets bar: Snotty

Årets bak: surdegsbröd

Årets dryck: kvass

Årets kött: vinbergssnäcka

Årets grönsak: bittergurka

Årets mjölkprodukt: jakyoghurt

Årets fisk: gös

Årets filmer: De andras liv, Tristram Shandy, Walk the Line

Årets sund: Bosporen

Årets älv: Nordre älv

Nu har jag ätit nyårsdagsmiddag med bordeaux och port. I Paris skiner solen. Att komma hem kommer inte att vara en schlager.

5 kommentarer:

konjären sa...

Bordeaux och port - jag börjar tro att jag har haft inflytande på dig! Gott Nytt År!

Kinna sa...

Vad sugen jag blir på Paris. Tur att jag planerar att resa dit och möta våren. Har du förresten inte kommit iväg till Kina än eller har du redan varit där och jag har missat det?

Jan L sa...

Den där utnämningen av "årets älv" förstår jag inte. Går det att få ta del av juryns motivering? ;-)

Vinlusen sa...

Gott Nytt År på Er!

Kinna, Kina blir i april.

Jan L, jag hade förmånen att tillbringa några dygn i början av augusti vid Nordre Älv. Därför föll det sig naturligt att utse den älven till årets älv.

Per & Britt sa...

Det där med franska cafémenyers brist på information om vinerna (t.ex. om producentnamn) är alldeles riktigt. Men det finns ju många sidor på en slant, eller vad man nu ska säga. Till exempel: Det finns så oerhört många olika producenter så det skulle inte säkert alltid vara meningsfyllt med att sätta ut producenten. Kan kanske vara lite svårt att inse från ett svensk perspektiv. Ta Beaujolais till exempel. Hur många finns det i Sverige? Kan det finnas ett dussin olika producenter tillgängliga? I ”verkligheten” finns det många tusen olika producenter, och chansen att du/man skulle känna igen någon är ganska liten. Man tror lätt i Sverige att vinvärlden är lättöverskådlig och att man kan ha koll på alla bra (eller då ligt). Så är det tyvärr inte. Eller snarare, så är det tack och lov inte. Sen är det ju så att cafét kanske byter producent emellanåt och då inte vill trycka om menyerna. Eller till och med köper i bulk och buteljerar själv. Och generellt ska man nog inte ha allt för stora förvängtningar på ett cafévin heller. Å andra sidan – man kan i viss utsträckning gissa sig till kvalitén (eller ambitionsnivån) på restaurangen utifrån hur mycket information de ger. Ett sätt att hitta de bra. (Ett annat är att titta i våra restaurangtips).

Men visst är det sant, man är ofta dålig på att sätta ut information om vinerna i Frankrike. Men ett sätt att få veta är helt enkelt att fråga. Då tar de ofta fram flaskan, och inte sällan kan de hälla upp en skvätt så att man får smaka...