Idag firade vi lucia på arbetsplatsen. Eftersom vi inte är så många kunde vi inte få till ett riktigt tåg. Vi ställde in det. Jag som hade längtat så. Det är decennier sedan jag var stjärngosse sist!I stället drack vi varsin mun glögg, åt några lussekatter och pepparkakor. Glöggen som låter som en familj i en Hjalmar Bergman-roman är spetsad med whisky och håller 20%. I munnen bränner den som gasol, sötman är moderat. Glöggkryddorna viskar försiktigt, spritigheten nästan gormar. Jag drack högst en halv deciliter men det var tillräckligt för att kinderna skulle hetta under ett par timmar efteråt. Det här är glögg för människor som i den mån de överhuvud taget läser fiktion, helst läser Robert Ludlum och Tom Clancy. Inget fel i det, kan man tycka.
Jag tycker bäst om de vinorienterade glöggsorterna.
Det har blivit en diskussion kring detta. Jag tänkte låna The Economist på biblioteket idag för att se hur väl jag hade kommit ihåg artikeln men numret var upptaget av en äldre, långsamläsande herre. Istället lånade jag hem en packe cd efter att ha betalat 110 kr för diverse försenade böcker.
P ringde och undrade vilka viner man kan lagra. -Det vet Niklas på Regeringsgatan, sa jag.
Upptäckte en ny blogg. Vet inte om jag orkar följa den men tycker bland annat att det här är intressant. Upphovsmannen verkar vettig också.
För övrigt råder relativt samförstånd mellan stans morgontidningar om vilka som är årets popskivor. Scritti Polittis* "White Bread Black Beer", The Knifes "Silent Shout" och Regina Spektors "Begin To Hope" rankas av fler än en recensent.
Så har jag lyckats skjuta upp det själsförtvinande taxipluggandet ytterligare en kväll!
Dufvenkrooks Special Spetsad med whisky (nr 97252), 79 kr
* Bilden: Green Gartside från Scritti Politti inklippt till höger om Pet Shop Boys' Chris Lowe (tv) och Neil Tennant (mitten).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar