Det finns så många träd kring byggnaden och trädgården att man inte kan förstå att man befinner sig i huvudstaden som annars mest gjort sig känd för sten, glas och aluminium. Barn leker bland äppelträden. Olika grupper av vuxna står inbegripna i samtal. Har inte lärt mig mingla. Behöver därför ett glas.
Jacob's Creek Chardonnay. Korkat inhemskt rödtjut. Blågula folkdräkter, varmkorv och jordgubbstårta. Ambition och profession. Jag pratar med en dagstidningsjournalist vars artiklar jag länge har tyckt varit intressanta. Trots två år här har jag aldrig stött på honom. Han som är på väg bort, tv-journalisten, är där också, lite slirig men som alltid trevlig. Pratar en stund med honom också. En affärsman med tre decennier i landet berättar intressant om det som hände för 20 år sedan. Hans inställning till landet är varken den överslätande som jag dessvärre möter alltför ofta bland oss utlänningar. Inte heller den enkelspårigt och oinsatt kritiska. Å andra sidan, om man har den senare, orkar man inte vara här så länge.
Sedan går vi till en chardonnay/pinot noir-middag i höghuset. Ett australiensiskt litet vinhus, Bass Phillip, står för flaskorna. Vinerna är bra men pn är och förblir en svår druva för mig. Vet inte hur den ska smaka. Alla viner är "rena". Vinmakaren pratar lite för mycket om biodynamik för att jag ska kunna respektera presentationen. Torres är representeranter i landet.
Chefen som försöker roa oss med att imitera den svenske kocken i mupparna är där. Och som vanligt, tja. Maten hästhäst-tigertiger men bättre än sist. En mikrofon vandrar runt bland gästerna vid efterrätten. En massa trams sägs. Middagen omvandlas till något slags martini-partaj i baren. Eftersom jag av någon obegriplig anledning förlorat mitt sinne för humor, tillika min tolerans för trams, så lämnar jag slaget i smyg.
Hade egentligen tänkt se fotbollsmatchen med grannen J. Nu var vi båda, tack och lov, alltför trötta för det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar