2009:108 今天葡蚜四岁了！Idag fyller Vinlusen fyra år!

Jag fyller fyra år och firar det ikväll med att dricka Torres och Grace Vineyards nya muscat-baserade vin Symphony Series.

Det var Lisa och Alice som fick mig att börja blogga. Tack! är ett för litet ord i sammanhanget.

Det är mitt fel att jag inte kan sluta, men det gör strängt taget inte så mycket. Om jag inte hade insjuknat i den här kroniska grafomanin hade jag aldrig gjort så många goda bekantskaper: (i bokstavsordning) Grönsaksbloggaren, Messerschmitt, Mat och Politik, Mathimlen Mormors mat Utsikt från nedre botten och Vassa Eggen för att nämna några. Det finns flera andra som jag i skrivande stund inte kommer på men också vet att jag är glad över att ha lärt känna.

(Kanske överskattar jag min betydelse men möjligen är det så att min gode vän Redaktörn började blogga delvis påverkad av mig liksom närstående Kritan - som dessvärre har varit tyst i drygt ett år nu. Men som sagt, det kanske är grov självöverskattning från min sida.)

Jag vet inte om det kinesiska namnet är riktigt: 葡蚜，púyá av 葡萄, pútáo, druva, och 蚜, yá, bladlus. (Ja, ni känner ju igen insekts/maskradikalen till vänster och fonetikum yá till höger.) Jag hittade ordet på www.nciku.com

Och - ja just det - gudmundson påverkade mig också. Det var när Cecilia Uddén i radioprogrammet Konflikt, en höstlördag 2004 berättade att han tvingats sluta blogga, eller rättare sagt, tvingats välja mellan att fortsätta blogga och att fortsätta som anställd på SvT, som jag fick upp ögonen för kommunikationsformen. (Och att Per Gudmundson bloggade.) Innan dess visste jag att den fanns men hade inte intresserat mig för den. Ni vet ju för övrigt att han senare sa upp sig, frivilligt.

Det känns för övrigt som det skedde för länge sedan, i en galax långt, långt bort.

Gudmundsons åsikter delade och delar jag sällan. Men han är en god vän och en stor stilist. Därför fortsätter jag att läsa honom.

Jag vet att det mest är släkt och vänner som läser mig men det är inte det sämsta. Jag har tagits bort från några bloggars länklistor under åren. När jag tappade inriktning och började skriva om vad som helst så blev väl mina före detta anhängare osäkra och ville inte utsätta sig för shame-by-association. Typ: "Jag läste vinlusen och han skrev ju mest om hur han gick omkring och deppade i Peking, vad har det med vin att göra?". Nu har jag bestämt mig för att det måste stå "vin" någonstans i varje inlägg. Lite mer inriktning kanske.

Mina länkar försvann när jag bytte utseende på bloggen. Jag har inte orkat ta reda på hur man lägger upp dem.

Det, ska erkännas, avlänkningarna har ibland fått mig urlag, men inte idag. Jag kollar inte heller längre på statcounter. Eftersom jag faktiskt inte bryr mig. Aldrig skriver jag något som är tillräckligt intressant eller kontroversiellt i så måtto att jag utsätts för det anonyma näthatet. Det är jag glad över, eftersom jag inte skulle klara det. Men det finns många som drabbas och det leder ibland till att bloggare lägger ner verksamheten. Det gör mig understundom bedrövad.

Bortsett från bloggandet, idag har jag fått en idé om vad jag ska göra i fortsättningen. I vardagen, det andra livet, menar jag. Det känns ganska bra. Tack för att ni läser!