Château Vadeau

Begynnande förkylning? Prokaryoter i bihålorna? Bobbig ligger jag nerbäddad och ser ”Brideshead Revisited” på dvd. Såg den aldrig när den visades i statstelevisionen på 80-talet så det är första gången jag möter de dekadenta studenterna i Oxford. Huvudpersonerna Sebastian och Charles dricker en massa champagne, gärna till lunch. Det enda varumärke jag hinner se är Moët & Chandon. Vid ett tillfälle smakar man på dyrgripar ur från den allt tommare vinkällaren på slottet Brideshead. Bland annat korkas en Château Lafite från 1899 upp. Många glas senare när de glömt i vilket glas de har hällt upp respektive vin svamlar de om det är "burgundy" eller "claret" dvs rödvin från Bourgogne eller Bordeaux. Ch. Lafite kan vara det samma som Lafite-Rothschild dvs ett av de fyra viner från Bordeaux som inför världsutställningen i Paris 1855 klassificerades som premier cru. Det skulle dröja 118 år dvs ända till 1973 innan femman, Château Mouton-Rotschild skulle ta sig upp från andra till första cru. Vilka de tre kvarvarande är? Château Latour, Château Haut-Brion och Château Margaux. Det här kan man läsa i i nästan varenda vinbok och det är intressant som kulturhistoria betraktat. Om man vill njuta något av de fem slottens första cru-viner måste man antingen vara betalningsbenägen eller statsman. När Tony Blair fyllde femtio 2003 och relationerna mellan fransmännen och engelsmännen var frostigare än på mycket länge fick han ändå ett gäng flaskor Château Mouton Rotschild 1989 av Chirac. Jag har bekanta som fick en flaska från samma slott - oklart vilken årgång - i bröllopspresent. Man kan alltid hoppas.

Det här händer 2006

Inspirerad av en annan blogg tar jag fram kristallkulan. Det här kommer att hända på den svenska vinmarknaden nästa år:

Frankrike: Champagne och Alsace växer. Bourgogne går tillbaka. Värmebölja följt av hagel sabbar skörden i delar av Rhône. Prisvärda lantviner fortsätter att produceras i Sud-Ouest. Cahors blir en kioskvältare. Chablis håller ställningarna. Viner signerade Alain Brumont tar slut alldeles för fort.

Tyskland: status quo. Lika välförtjänt negligerade vad gäller frisyrer och pop (jag vet, det finns undantag), lika oförtjänt nonchalerade fortsätter germanernas viner att vara av andra än de redan frälsta. En sändning på 2400 flaskor blauburgunder tas in till butiken på Regeringsgatan. Tre vinskribenter jublar. Lagret köps snabbt upp av en pensionerad patentingenjör på Banérgatan som hänger på låset en gråkulen måndag i oktober.

Spanien: Tar stora kliv framåt. Alla regioner har minst ett vin representerat på bolaget. De vita riojorna blir allt populärare. 2002 års vita innedruva, albariño, kommer att finnas i minst fem viner under sommaren. Ribera del Duero går tillbaka. Rioja i övrigt fortsätter att utvecklas, både kvalitativt och kvantitativt.

Italien: Primitivo-baserade viner blir allt mindre populära. Supertoskanare likaså. Vino nobile di Montepulciano får ett uppsving sedan en regissör med sommarstuga i trakten förklarar vinet sin kärlek en passant i en intervju. Barolo tappar. Barbera d' asti tar. Inycon viognier blir det populäraste vita boxvinet.

Österrike växer. De röda lyckas dock inte slå sig in i Sverige.

Sydafrika fortsätter att växa. Australien tappar sedan folk ledsnat på Château Tahbilk. Nya Zeeland fortsätter att släppa prisvärda pinot noirer. Latinamerika kommer starkt. Flera Tannat-baserade viner från Uruguay släpps i alldeles för små sändningar. 2003 års röda innedruva - Carménère - tappar marknadsandelar. Folk tröttnar helt enkelt på berättelsen om merlot-misstaget. USA tappar. Asien kommer, liksom forna östeuropa.

Övrigt:

* Ordet "nörd" kan inte längre användas. Det tas ur bruk strax efter tolvslaget. Jämför gärna med det under 80-talet så omhuldade "kult". Det går ju inte - om man undantar religionsutövning - heller att använda längre.

* Det kommer bättre pappförpackningar.

* Per Bill får en ministerpost.

* Enstaka viner med läsk-kapsyl ser dagens ljus.

* Merlot kommer tillbaka.

* Vinlusen fortsätter att härja.

Nyårsklyscha

Drick den fina champagnen tidigt under kvällen. Spar det billigare bubblet till tolvslaget. Av skäl som lätt inses.

Matnyttigt om vin varje månad

Blir alltid lika smickrad av att uppmärksammas av människor jag inte känner. Britt Karlsson skriver om vin varje månad på www.bkwine.com. Där finns tester av bolagets kommande släpp och mycket annat. Eftersom hon listar min blogg vill jag återgälda genom att tipsa om hennes sajt. Man kan också prenumerera på hennes månadsbrev.

Från Torgnys sluttningar

Jag har druckit Belgiskt vin för första gången. Det var en ljusrosa pinot noir som heter "Coteaux de Torgny pinot noir". Alkoholsvagt, 10.5 %, och med en liten doft av rosenblad och jordgubbar. Smaken var liten med hög syra. Responsen i sällskapet var blandad. För mig framstår det som ett hyggligt matsäcksvin till sommarens utflykter. Jag har inte hittat information om det är ett rosévin eller ett vitt vin där skalrester oavsiktligt har läckt pigment till druvmusten. Årgången är 2004. Vingården är kommunägd och odlingen sker utan bekämpningsmedel. Franskspråkiga läsare kan fortsätta här.

Madonna lanserar vin

Madonna som inte har gjort något musikaliskt angeläget sedan 1998 års "Ray Of Light" lanserar nu viner med samma namn som den senaste skivan; "Confessions on a Dance Floor". Kanske är vin vad som krävs för att man ska kunna genomlida hennes musik nuförtiden. (All musik - utom Toto - är ju som bekant lättare att fördra efter ett par glas vin.) Hur Björn och Benny kunde ge sitt tillstånd till samplingen av "Gimme! Gimme! Gimme!" som inleder valium-dängan "Hung up" från senaste skivan övergår mitt förstånd. Det kan knappast ha varit fråga om pengar. På sajten där vinet presenteras står för övrigt att "Madonna har gjort karriär genom att konstant utvecklas konstnärligt och trotsa konventioner. Äntligen finns ett vin lika komplext och sofistikerat som konstnären" (min översättning). Tjena.

Göran Persson får vin av Silvio Berlusconi

I dagens Expressen berättas att de engelska och walesiska viner som serverades vid det senaste EU-toppmötet inte föll vår statsminister i smaken. Italiens premiärminister och mediemogul Silvio Berlusconi tyckte enligt tidningen synd om Göran Persson och beslutade därför att skicka "24 flaskor cabernet sauvignon" från hemlandet till Sverige. Uppenbarligen har en journalist utan vinintresse skrivit detta. Annars hade vi fått veta namnet på vinerna.

PS. Mörkret i form av intelligent design har stött på motstånd. Läs här. DS

Vin till julmaten

Jag har irriterat mig på vintipsen i tidningen Södermalmsnytt under hösten. Vinerna har antingen varit otillgängliga eller alldeles för dyra. Ibland både och. I senaste numret (50 17-23 december 2005) rekommenderar Björnstierne Antonsson vin till julmat. En inte alldeles lätt uppgift med tanke på den höga sältan och sötman som finns i flera av rätterna på ett julbord. Jag tycker att ansatsen är bra. Det finns många som har svårt för karaktären av kryddat desinfektionsmedel hos snaps och inte heller gillar den beska som finns i många ölsorter. Själv dricker jag gärna öl och snaps ett par gånger om året men tycker att ruset som uppnås när dessa drycker kombineras ofta flammar upp väl hastigt med ett slags sveda som följd. Det känns som man långsammare och mer behagligt vaggas in i berusningen, såvida man inte klunkar eller halsar, när man dricker vin. Och ett visst rus är svårt att undvika i helg-Sverige.
Vilka är då vinerna och vad rekommenderar han dem till? (Den här gången länkar jag direkt till bolagets lagerstatus.)
Sillen och laxen kan ätas till 2004 Gobelsburger Grüner Veltliner (SBnr 2775) för 82 kr.
Till skinkan rekommenderar han entreprenören och eldsjälen Carl Jan Granqvists 2003 Carl Jan Côtes du Rhône (SBnr 2228), 99 kr. Det här vinet är ofiltrerat och har enligt BA en "yvig och bred" frukt till följd av den rekordvarma sommaren 2003. Slutligen som "veckans bästa julvin alla kategorier" 1996 Laurent-Perrier Brut Millésime (SBnr 99767) 399 kr. Det framgår inte vad man ska dricka den här champagnen till men det kanske är av mindre betydelse. Champagne är alltid festligt om man inte, som Blur-basisten Alex James under gruppens storhetstid, gör varje dag till en fest med hjälp av den.
Södermalmsnytt har blivit allt bättre med avseende på vintipsen under hösten. Låt oss hoppas att det fortsätter så under 2006!

Jag upptäckte häromdagen en användbar funktion på systembolagets sajt. Man kan mata in bland annat smak-, pris och butikspreferenser för ett vin och få reda på vilka som rekommenderas. Efterom Carl Jans Rhône-vin är på upphällningen får man mata in fylligheten, strävheten och fruktsyran som kännetecknar det vinet för att få förslag på alternativ. Testa gärna den! Länk här.

För mig blir det inte vin till julbordet. Jag firar jul vartannat år i Europas bästa ölnation, Belgien. Flera belgiska ölsorter, särskilt de mörkare, är förträffliga till det svenska julbordet. (Isländsk snaps - med smak av islandslav, Cetraria islandica - behöver man däremot inte dricka till.) Belgarna äter bland annat fågellever och ostron under julhelgen så vinvalen är betydligt enklare för dem.

2005

Bara dryga två veckor kvar till 2006 men sammanfattningarna av det innevarande året har redan börjat. Jag ska inte vara sämre. 2005 sågas lite varstans i bloggkosmos. För mig har det som började i fyrverkerirök och Moët-rus på Mariatorget varit ett mellanår. Blott en trojka riktigt minnesvärda restaurangupplevelser: Hipp i Malmö, Lejontornet och Oaxen. Tro för den skull inte att jag har dammsugit Sverige på krogar. Jag har till exempel hittills inte ätit varken på Mistral, Niklas och flera andra. Marie Laveau har inte heller blivit av trots att jag lovade det i ett tidigare inlägg. Min ekonomi förändrades så radikalt när jag köpte min bostadsrätt - med vinfack - så jag fick dra in både på uteätandet och drickandet. Några viner blev det trots allt och ska jag kora ett rött och ett vitt som stod ut får det bli Chivites Colección 125 Reserva och Paul Blancks Pinot Auxerrois Viellies Vignes 2000. Den förra kom jag i kontakt med en knasterkall februarikväll på Grill Ruby. Vi hade tänkt dricka Côte Rotie men sommelieren avrådde eftersom vinkällaren hade blivit för kall. Hon föreslog i stället denna storslagna spanska blandning av tempranillo, merlot och cabernet sauvignon som höll bättre temperatur eftersom den hade varit inne i restaurangen en stund. Vi hade dessutom turen att få en entusiastisk föreläsning om vinet av Johan Edström (Philipson & Söderberg) som råkade vara i lokalen. Paul Blancks glycerolfeta, lätt akacie- och hasselnötsdoftande vin fick jag syn på i källaren till en finare Belgisk livsmedelsbutik, Robs. Hade läst om vinet några år tidigare men glömt det. Köpte så ett par flaskor. De gjorde succé varhelst de bjöds. Som fördrink eller till ljusare kötträtter bör det fungera ypperligt. Kanske till asiatiskt också. Det finns dock inte att köpa i Sverige än. Tyvärr.
2005 kom två filmer där vin hade en viktig roll. Jag tänker närmast på den misandriska, (obs egenpåhittat ord) svarta komedin "Sideways" och dokumentären "Mondovino". Den senare med tydlig kritik mot likriktningen i vinvärlden som en konsekvens av Michel Rollands och Robert M. Parker Jr.s oproportionerligt stora inflytande. Enligt regissören. Och med en kanske något romantiserad bild av den "lille odlaren".
Roligaste champagneupplevelsen var Pol Roger under manslägret i Finnhamn medio juni. Det var ovanligt många trevliga bröllopsfestligheter. Det blev mycket rosé under sommarmånaderna. Jag gick munskänkarnas druvkurs. Skruvkapsylen gjorde comeback. Riojorna började visa vad de kan gå för. Mitt tidigare så generaliserande omdöme - försvunnen frukt i en vaniljbuljong - var riktigt dumt. Hade jag haft taxfree-ondskan i form av en flaska Faustino för näsan när jag tänkte så? Det får jag aldrig veta. Hursom, Conde de la Salceda, Baron de Ley Finca Monasterio med flera visar att Rioja är ett område att räkna med. Igen. Tursamt nog har jag kompisar med den goda smaken att köpa viner åt mig när de är ute och reser. Fick exempelvis en flaska röd Baigorri när A och L kom tillbaka från Rioja i slutet av oktober. Tack för den!

Jag önskar alla mina läsare trevliga helger framöver! Och ser fram mot 2006.

Mysteriet med Philipson & Söderberg och Chivite del II

Så har mysteriet fått sin förklaring. Det blir Arcus som hanterar Chivite i Sverige i fortsättningen. Synd för Philipson & Söderberg. Desto roligare för Arcus, vars nya varumärke säljer mer än 200 000 liter per år på Systembolaget. Källa: apéritif nr 8 2005.
Tyvärr kräver norskägda Arcus' sajt att man registrerar sig. Norrmännens alkohollagstiftning är nog strängare än vår.

Tejp. Webstrarna på Street 20051209.

I Street's rockklubb serveras bara ett rött vin: Kaya från Sydafrika. I mitt tillfälligt nyktra liv bryr jag mig inte så mycket. Och eftersom jag blev lite uppskrämd av vetenskapsnytts rapport om en omdiskuterad studie av sötningsmedlet aspartams effekt på en typ av råttor och inte dricker flaskvatten i länder med bra ledningsdito blev det Coca Cola hela kvällen. Riktig Coca Cola, alltså inte sån med aspartam utan den som får tänder att försvinna. Jag upptäckte att den inte var så förskräckligt söt och tvingas därför moderera mitt tidigare så kategoriska omdöme.
Det var återträff. Vi som brukade gå på Webstrarnas konserter i Uppsala under åttiotalet var där. Både för att träffa varandra och höra det tillfälligt återupplivade bandet. Det var några akter innan huvudattraktionen framträdde. En norrman som jag inte minns namnet på läste webstertexter som vore de poesi. Efter en stund kom Sten Tjäder in och kompade. Sedan var det Pontus Holmgrens tur. Han gjorde tillsammans med en kompgitarrist några versioner av websterlåtar. Därefter kort paus. Sedan äntrade Sten Tjäder, Ola Jameson, Petter Eklund och Janne Lundqvist scenen. Tillfälligt förstärkta av Mats Wigerdal på tangentbord. Alla iförda sagolikt fula handmålade skjortor. Om det var pre-, postironiskt eller bara noll känsla för feeling låter jag vara osagt. Inledde med den ursprungliga versionen av "Svälj allt". Därefter en räcka låtar av varierande kvalitet. Bästa nygamla var "Top Hat Cocktail" från 1987 och den var så inihelvete bra. Bob Hund 15 år innan de fanns, typ. Samlingsskivan "Tejp" är värd att köpa bara för dess skull! Extranummer blev "Bit mig" i en superstitiousifierad version och den monumentala "Silverman". Den senare hörde jag första gången på Rackis i Uppsala 1984 innan de kallade sig Webstrarna.
Så tajta som de var igår har jag aldrig sett dem. Och de var, trots skjortorna, lika snygga och pigga som för femton år sedan. Så det kanske ligger något i Deepak Chopras påstående att åldrande är en attitydfråga.
Under de avslutande låtarna var jag dock så fullständigt upptagen av att prata med A som jag gick i lekis med men inte talat med på typ 20 år att jag inte riktigt koncentrerade mig på musiken. Samtalet fortsatte till stängningsdags. Under tiden spelade DJ Hyena - som alltid - fantastiskt välvalda låtar. De mesta från slutet av 70-talet och början av 80-talet. Det var tidiga Ultravox (med John Foxx), Spandau Ballet, Mano Negra bland annat. Kort sagt en superkväll.

Snittar och vin

Såhär länge kunde jag hålla mig borta från bloggandet. Jag har varken druckit vin eller ätit snittar men eftersom Eva Dahlgren under kvällens konsert påstod att det brukar serveras sådana i pausen fick jag en anledning att skriva utan att behöva dricka. 60-talisten framträdde i afton i Uppsalas universitetsaula - vars ingång pryds av Thorilds devis "Att tänka fritt är stort. Att tänka rätt är större" - med ett band på sex personer. Bland musikerna kan nämnas Lars Halapi och Peter Korhonen - den senare en gång trummis i Reeperbahn. De flesta var yngre och kortare än Eva Dahlgren. Det blev många fina gitarrmattor under kvällens lopp, i något enstaka fall väl muskligt - tänk Bryan Adams - och känsliga versioner av låtar som i sina ursprungsversioner skulle låtit lätt antikverade. I "Vem tänder stjärnorna" sögs jag fjorton år bakåt i tiden till en studentlägenhet i utkanten av stan där jag och min dåvarande sambo brukade laga falafel och dela på en halvflaska California Red. Det var innan vinpretentionerna kom in i mitt liv.
Och nej, varken vin eller snittar serverades i någon paus. Det fanns inte något tillstånd. Konserten höll på i drygt två timmar. Ett av de sista extranumren var "Ung och stolt" som växte i ett långsamt crescendo.
God Natt!

Hej så länge!

Lugn, jag tänker inte sluta blogga. Men jag kommer att göra ett uppehåll i drickandet. Till jul, kanske längre. Har fått bilringar. Känner mig sänkt och skakis på en gång. Två signaler att hörsamma. Nu ska jag få fart på kroppens egna berusningsmedel genom att börja träna. Och försöka promenera i det dagsljus som bjuds. Vill inte utesluta att jag skriver något om korktillverkning eller ympvax under tiden. Det sensoriska får dock vänta. Under tiden kan ni läsa de andra bloggarna som jag länkar till.

(Igår drack jag för övrigt Campo Ceni och Cappello di Prete till den goda och smakrika köttgrytan som Aa hade lagat. Båda lite väl "solstekta". Den förra var välgjord; fruktig med motsträviga, men karaktärsfulla tanniner och tydlig syra. Skulle nog vinna på lite avvrundande lagring. Den andra mer robust och generös med både marsipan och körsbär i doften. Inte så pigga syror och tyvärr ett inslag av lättflyktig syra i doften. Men lättdrucken.)

God Jul och Gott Nytt! (om jag skulle glömma det)

Bilden: Korskovall på Tvärnö. Något att se fram emot.