2012:7 Välkänt

Ni har sett mina rubriker ett tag nu. Och kanske undrat vad de har att göra med innehållet i posterna. Med all rätt. Det skulle jag också göra om jag hade varit en av mina läsare. Men jag är inte läsaren utan den som skriver. Och dessvärre har jag inget svar. Förledet "väl" är förknippat med något som är gott. Som jag vill att 2012 ska bli. Hittills har det varit gott och väl.

Igår gick jag till Deville för att, å en väns vägnar, kolla om man kan komma in där med en rullstol. Det kan man, visade det sig. Eftersom jag ändå var där så passade jag på att ta ett glas Dr Pauly Tres Naris Riesling och några rostade mandlar i baren. Och prata med den trevliga personalen. Kanske därför jag går dit, när jag tänker på det. En krog, sådär i början av kvällen, innan stimmet har kommit igång och personalen inte kommit in i det riktigt hektiska, är en fantastisk miljö.
Det blev ett glas Peter Jacob Kühn Tonkieser Riesling en kastrull musslor, med en liten skål frittar och aioli av bara farten. Avslutade med en kaffe och en fyra brandy, Veterano från Osborne.  Vinerna, som båda importeras av Vinovativa, är fantastiskt bra som ni förstår. Musslorna var goda men aiolin var för sur för min gom. Vilket jag inte sade, feg som jag var.

Sedan for jag till Strömmen för att sammanstråla med J som bodde i Norge för några år sedan. Och det stod klart för mig vilken eländig snobb jag har blivit. Eller åtminstone så lyckades J få mig att tro det. Vi promenerade upp längs Katarinavägen och pratade om de ryska målarna som visas på Nationalmuseum de sista dagarna den här helgen. Efter diverse turer hamnade vi, och några som vi träffat på ett ställe på Skånegatan som jag bevistar så ofta att jag inte längre ids skriva vad det heter, sent på en krog som heter Harvest Home. J anklagade mig för att aldrig ha bjudit hem honom. Det är sant att jag inte har bjudit hit honom, men det är inte så många som har blivit över huvud taget. Jag har lovat att vi ska äta ostron och dricka champagne eller chablis till det någon gång innan han åker till USA. Hos mig alltså. Jag behöver bara ett superelliptiskt bord först. Och jag vill inte betala tio tusen för det. Det borde väl gå. Hem gick jag vid två.

2012:6 Välförsett

Det känns som det var evigheter sedan jag var på gala senast men det är i själva verket bara ett knappt år sedan. Då var det White Guide på Grand - en utdelning som jag tiggde mig till - nu var det Gulddrakeutdelning i Palatset på Riddarholmen som L bjöd med mig på. Tack!
Palatset är för övrigt ett konkursdrabbat allaktivitetshus för barn och ungdomar. Gulddraken är DN:s utmärkelse som delas ut till krogar i olika kategorier. Kategorierna var:

Fynd
Bar
Mellan
Budget
Lyx

Och så ytterligare en i kategorin var man skulle ta en gäst som är på tillfälligt besök i Stockholm när man ska ut för att äta.

Pristagare blev:

Pontus!
AG
Chez Betty
Blue Light Yokohama
Gastrologik

Av dessa har jag i närtid bara besökt AG. Och där är baren bra, det var också den del av krogen som jag besökte först. Direkt efter White Guide i fjol tillsammans med delar av Allt om Vin.
Pontus! har jag aldrig besökt. Pontus By the Sea och Pontus in the Greenhouse däremot men det var för ett halvt respektive helt decenium sedan.

Den beryktade brittiske krogkritikern AA Gill delade ut besökspriset som också gick till Gastrologik.

I trappan serverades Cremant du Jura, till buffén ett rött rhônevin, ett rött vin från Italien, ett vitt från Loire och ett sött från Monbazillac. Inga att blogga om men heller inga direkta stolpskott. Skulle vara det söta som hade en påtaglig och lätt obehaglig maskrosbeska. Lämnade glaset mer än halvfullt.

Buffén hade lagats av elever på restauranghögskolan. Några av dessa fick sia om årets mattrender. Barnsliga smaker förutsåg de skulle skapas i köken.

Annars var där fullt av trevliga människor; Mathimlen, Griskindspatrik, Kinna, Pia Bendel, Lisa, Karin, Kanonmat, Jenny med flera.

2012:5 Välregisserat

Igår kväll: Sniglar för andra gången den här veckan. Ankbröst. Och så en crème caramel. Ett torrt från Loire, ett sött från samma floddalar och ett burgundiskt rött.  Neil Young live at Massey Hall i högtalarna. Där tillsammans med advokaten som kallade mig för expert när han talade med maître d som för övrigt är bror till någon i det som var Just D. Jag blev lite generad när advokaten presenterade mig sådär. "Expert", min åsna. Sedan visade han min blogg för samme man. Jag lovade att skriva, nästan övertygad om pinoten. Chenin blanc behöver jag sällan övertygas om. Båda var bra.

Bergamott, Hantverkargatan 35 på Kungsholmen - Stockholm för vuxna.

Idag: Pojken med cykeln i regi av bröderna Dardenne. Tillsammans med kulturchefen. I brist på andra ord får jag kalla filmen meningsfull. Se den! Nu eller när den kommer på devede.

Bourgognen uppe till vänster var från 2006, tror jag.

Bra syra, torrt och trevligt.

 Ett sött dessertvin med samma ursprungsbeteckning som Moulin Touchais, tror jag.

2012:4 Välde

Vad gäller hanterandet av det som förr var gemensamma tillgångar får politikerna i landstinget mig att wanna smoke crack. En dag som började med den nöjsamma DN-läsningen av Fredrik Strages krönika om Lana Del Rey följdes av upprört informationsinhämtande om pellejönseriet från finanslandstingsrådets Torbjörn Rosdahl sida. Det ena har inte med det andra att göra, ska tilläggas. Om nu någon inte förstod det. Det är inte första gången politikerna i Stockholm säljer ut något för en spottstyver men jag orkar inte länka till alla förskolor som mött ett liknande öde. I närområdet har Alliansen gjort bort sig flera gånger. Jag skäms å deras vägnar.

Vad beträffar Lana Del Rey så vet jag inte riktigt vad jag tycker, bortsett från att ett intro med kyrkklockor och harpa aldrig kan vara dåligt. Det som jag gillade med Strages text var hans koppling till David Lynch. Jag var helt ovetande om Del Reys förhållande till USA:s motsvarighet till Pripps Blå men fick faktiskt David Lynch-associationer när jag såg videon till Video Games i oktober i fjol. Länkad på twitter av en annan DN-medarbetare. Ni kan ju titta själv och se om ni förstår vad jag menar. Gå in på youtube och leta, jag vågar inte länka.

Annars åt jag fiskgratäng och drack jag chablis hos kulturchefen, samtidigt som vi slog de deltagande i På spåret.  Och vi förbättrade världen hela kvällen. Först hos honom, sedan högst uppe i Skatteskrapan, en byggnad som fordom hyste skattemyndigheten. Världen blir nämligen bättre med chablis, och i viss mån, rosig pinot från Nya Zeeland.

Chablis Domaine de la Boissonneuse (nr 5624)

2012:3 Välbefinnande

Tillförlitlige T är ett epitet - eller är det egentligen det? - som jag inte har använt på länge. Men personen bakom benämningen har jag träffat desto oftare. Idag kom det ett mess när jag checkade ut från F&S på Mäster Samuelsgatan där Leila en stund före hade cirkelgymmat mig och 19 andra svettiga och muskeltrötta. I messet föreslog T att vi skulle ses på Wasahof och jag tyckte att det lät som en bra idé.

Jag kom lite tidigt och beställde frittar, ett glas av husets utmärkta Muscadet och några sniglar. Just nu är jag torsk på sniglar, för övrigt. T kom och sedan värden P. Jag fick följa med ner i vinkällaren där krögaren valde en flaska rött. Till den serverades diverse delikatesser från Santander. Advokaten anlände och vi pratade Strindberg, Söderberg och Gustave Courbet. Det röda var från 2003 och det hette Museum. Sällan är tempranillo så balanserad av en bra syra och en lätt ekfatston i min mun. Fruktig och lätt kryddig. Och det beror på att jag alltför sällan dricker dem. Men det finns säkert flera förutom denna som förgyllde min afton, liksom sällskapet. Tack till T och värden P!

Museum Real Reserva (nr 82762) - den som kan beställas från Systembolaget är från 2005

2012:2 Välmående

Måste bara skriva att det var en fantastiskt trevlig kväll hos K och T igår kväll. Mat att må bra av, kan jag sammanfatta det, och välsmakande sådan.
Helt orelaterat snubblar jag, via ett mejl, över en artikel om en studie på råttor av ett ämne som finns i det japanska russinträdets (Hovenia dulcis) frukter. Detta ämne har effekter både på alkoholens omedelbara inverkan på beteendet och på risken att utveckla ett beroende, enligt en av forskarna som står bakom studien. Länk till artikeln här.

2012:1 Välgörenhet

Det är trettondag, en helg som kanske egentligen skrivs med stort t. Jag vet inte och har inte för avsikt att ta reda på det heller. Nu finns här lite snö, kanske får den ligga kvar några timmar. Eller ännu hellre dagar. Den här vintern har aldrig blivit vinter och många är säkert glada över det. Det har ju inte varit någon halka, villaägare har sluppit skotta snö och inga sjok av det packade, frusna vattnet har rasat från taken i innerstan. Men det har varit mörkt.
Jag gillar det vita, det lyser upp. Om det får bli is på Trekanten kan jag dessutom ta på mig skridskorna och göra några varv.

Igår, på trettondagsafton, såg jag och kulturchefen Mannen från Le Havre. Det är en film som nästan är provocerande i sin tro på osjälviskhet och samarbete. Mer skriver jag inte. Mer än att jag blev väldigt upplyft av att se den. Och tror att ni som läser det här borde bli detsamma om ni såg den.

Efter filmen gick vi till den lilla krogen Loj som ligger i huset i början av parken där Katarina Bangata och Skånegatan strålar samman. Vi har försökt etablera den som vårt stamställe, oklart varför. Det är egentligen inget speciellt varken med vinet eller maten där. Jag åt en gräddig, lite översalt kött- och blomkålssoppa och drack en sådär skalbesk, grovhyvlad cabernet sauvignon som jag hade glömt existerade till. Men personalen är rar och det finns inga hipsters bland gästerna. Inte för att jag har något emot hipsters om nu någon trodde det.

Det chilenska vinet fick mig att längta efter något bättre. Vi gick hela vägen till Eriks vinbar vid Gondolen. Där var det stängt. Det fick bli 19 glas i gamla stan. Där var det öppet. Kulturchefen smakade ett rött vin som heter Dido. Det var korkdefekt, anmärkte jag. Krögaren höll med och öppnade en annan flaska, på den var det inget fel. Själv drack jag en riesling från Paul Blank. Och sedan fick vi varsitt glas av något biologiskt från Roussillon som fick mig att tänka på vita kronblad. Macabeo och chardonnay, sa krögaren.

2009 Dido. Montsant do

2009 Riesling Paul Blank. Alsace

2008 Le Ciste Domaine Laguerre. Roussillon