2012:7 Välkänt

Ni har sett mina rubriker ett tag nu. Och kanske undrat vad de har att göra med innehållet i posterna. Med all rätt. Det skulle jag också göra om jag hade varit en av mina läsare. Men jag är inte läsaren utan den som skriver. Och dessvärre har jag inget svar. Förledet "väl" är förknippat med något som är gott. Som jag vill att 2012 ska bli. Hittills har det varit gott och väl.

Igår gick jag till Deville för att, å en väns vägnar, kolla om man kan komma in där med en rullstol. Det kan man, visade det sig. Eftersom jag ändå var där så passade jag på att ta ett glas Dr Pauly Tres Naris Riesling och några rostade mandlar i baren. Och prata med den trevliga personalen. Kanske därför jag går dit, när jag tänker på det. En krog, sådär i början av kvällen, innan stimmet har kommit igång och personalen inte kommit in i det riktigt hektiska, är en fantastisk miljö.
Det blev ett glas Peter Jacob Kühn Tonkieser Riesling en kastrull musslor, med en liten skål frittar och aioli av bara farten. Avslutade med en kaffe och en fyra brandy, Veterano från Osborne.  Vinerna, som båda importeras av Vinovativa, är fantastiskt bra som ni förstår. Musslorna var goda men aiolin var för sur för min gom. Vilket jag inte sade, feg som jag var.

Sedan for jag till Strömmen för att sammanstråla med J som bodde i Norge för några år sedan. Och det stod klart för mig vilken eländig snobb jag har blivit. Eller åtminstone så lyckades J få mig att tro det. Vi promenerade upp längs Katarinavägen och pratade om de ryska målarna som visas på Nationalmuseum de sista dagarna den här helgen. Efter diverse turer hamnade vi, och några som vi träffat på ett ställe på Skånegatan som jag bevistar så ofta att jag inte längre ids skriva vad det heter, sent på en krog som heter Harvest Home. J anklagade mig för att aldrig ha bjudit hem honom. Det är sant att jag inte har bjudit hit honom, men det är inte så många som har blivit över huvud taget. Jag har lovat att vi ska äta ostron och dricka champagne eller chablis till det någon gång innan han åker till USA. Hos mig alltså. Jag behöver bara ett superelliptiskt bord först. Och jag vill inte betala tio tusen för det. Det borde väl gå. Hem gick jag vid två.