2012:11 Väldigt länge sedan

Fulvinerna finns snart inte längre. När Vino Tinto försvann för sex år sedan skrev jag lite om mina erfarenheter av det. Nu är Parador på väg bort. Jag har inget minne av det, vet inte ens om jag har druckit det. Mikael Mölstad, däremot, har det och han skriver här.

Min tilltagande grinighet och alltmer uppenbara brist på humor har gjort att jag inte tycker att det finns något försvarbart med skräp-plånk. Nej, bra ska det vara och då får det gärna kosta. Annars får det vara.

Förra veckan provade jag chianti classico med Munskänkarna. Chianti Classico är årets vinort och du som har läst mig vet att det var där för elva år sedan som mitt vinintresse föddes. Den oskuldsfulla tiden som följde efter den resan, då jag försökte förkovra mig i allt som handlar om vin, kan jag sakna. Då jag fortfarande kunde känna nyfikenhet inför en chilensk carmenère eller en uruguyansk tannat. Det var tider!

Nu är jag så feg att det mest blir franskt, tyskt, spanskt och inte minst italienskt när jag handlar. Kärleken till chianti classico består. Kärleken till distriktet i allmänhet och välgjorda viner som
Castello di Brolio (nr 71064) i synnerhet. Det var för övrigt vinet som de flesta korade till sin favorit förra onsdagen. Dessvärre hade det redan tagit slut på bolaget.

2012:10 Väldigt långt borta

Ibland kallas det för DDR-Sverige. (Av idioter*). Samhället för ungefär 30 år sedan för att försöka ringa in det. En tid då det offentliga rummet inte var så gott som tapetserat med budskap om något som skulle köpas eller tittas på. En annan tid helt enkelt. Det var också en tid med överkokt potatis och brunsås, dåliga viner och undermålig service i miljöer där man skulle konsumera. Jag längtar inte tillbaka dit. Men jag kan sakna lunken som rådde, eller som jag inbillar mig rådde rättare sagt. Jag var ju barn, det var andra som slet för mig.

Det visas film i min bostadsrättsförening, det är gratis och sker en gång i månaden. Det serveras öl, vin och snacks i en provisorisk bar under filmvisningen. Igår visades först en nordkoreansk monsterfilm, sedan Madame och Little Boy av Magnus Bärtås. Den senare handlar om regissören av nämnda monsterfilm, Choi Eun-Hee, en sydkoreansk skådespelerska och regissör som kidnappades av nordkoreaner i Hong-Kong 1978.

Efter filmen följde en samtalsstund med Bärtås och en kärnvapenexpert som också var inbjuden. Personer i publiken som arbetar för Röda Korset i Nordkorea hade synpunkter, mestadels positiva, och ställde frågor. Även andra brf-medlemmar pratade. Det kändes så befriande okommersiellt, hela tillställningen. Nästan som det kunde kännas i de goda stundernas 70-talssverige.

Filmen då? Både poetisk och lite pretto, den kallas också för essä. Men Nordkorea upphör aldrig att fascinera mig så den var på det hela taget intressant.

2007 såg jag en annan intressant film om landet, vilket jag skrev om här

Jag köpte två glas bib-Mauro i baren. Någon stal mitt första glas när jag druckit knappt halva. Märkligt.

Mauro Primitivo (nr 32364)

*Idioter för att Sverige är och var en demokrati, DDR en totalitär stat.

2012:9 Välsmakarna

Igår hade Munskänkarnas Stockholmssektion en smaktypsprovning. Det var alltså en provning med utgångspunkt från vilka smaktyper som finns; supersmakare, smakare och ickesmakare. Om det skulle jag kunna skriva lite mer egentligen men hinner inte nu i skarven mellan skrivbordslunchen och resten av arbetsdagen.

Vi provade fyra vita och fyra röda blint samtidigt som vi höll för näsan och utan att titta närmare på dem. Det senare för att vi inte skulle börja gissa. Kvar blir intrycken som syran, sötman, beskan och tanninerna ger. Någon sälta pratade vi inte om. Jag är känslig för alkohol och känner lätt när den halten är lite högre. Vilket den var i en rhônsk viognier som också utmärktes av låg syra och hög beska. De andra vita var en halvtorr riesling från mosel, en eko-chablis och Breuers Sauvage. De röda var en finbeaujolais, en bordeaux, en zinfandel och en nebbiolo. Några intryck: den totala avsaknaden av sötma hos chablisen var frapperande, kombinationen av hög syra och grova tanniner hos nebbiolon - i min mun - brutal, halvtorrheten hos den första rieslingen behaglig, syran hos den andra hård. Alkoholen i rhônevinet påtaglig.

När vi senare fick dofta på vinerna blev intrycken annorlunda. Jag lyckades då pricka att ett var från Bordeaux, dock utan att sätta rätt strand, och att ett var baserat på nebbiolo. När prövningsledaren, Birgitta Dalenstam Lindgren, frågade varför jag trodde det senare, alltså innan jag fick det bekräftat, svarade jag:

"För att jag känner igen den här kombinationen av hög syra, förhållandevis hög alkohol och obehagliga tanniner som hittills aldrig har lyckats övertyga mig."

Château Labadie är för övrigt en bra bordeaux som jag borde dricka oftare. 

Jag borde ha tagit upp, men glömde, frågan om hur man upplever äppelsyra jämfört med mjölkdito.

Zinfandeln vann en vinprovning som jag höll i för femton år sedan. Smaken förändras, igår tyckte jag att den var ointressant.

Halvtorr riesling ska man inte se ner på.

Jag är smakare vilket jag visste sedan tidigare.

Andra gången jag gissar på carignan när det är gamay.

Vinerna:

Reichsgraf von Kesselstatt Riesling (nr 75285), 119 kr

Chablis Domaine de la Boissonneuse (nr 5624), 159 kr
Domaines des Granges de Mirabel (nr 75150), 139 kr
Georg Breuer Riesling Sauvage (nr 5899)

Domaine de la Grand' Cour Fleurie Clos de la Grand' Cour (nr 73318), 109 kr
Château Labadie (nr 3550), 139 kr
Fetzer Barrel Select Zinfandel (nr 6425), 125 kr
Langhe Nebbiolo Pio Cesare (nr 7306), 137 kr

Såhär såg inbjudan ut:

"Nyare forskning delar in oss i supersmakare, smakare och icke-smakare efter hur många smaklökar vi medfött har på tungan. Det påverkar hur vi upplever smaken av olika viner,

även om erfarenheter också spelar roll för vilka viner vi uppskattar eller ogillar. Av de fem

grundsmakerna är det sött och beskt vi tydligast är olika känsliga för.

Supersmakaren med sin stora smakkänslighet vill helst dricka viner som är lätta, inte för

alkoholstarka men gärna med liten restsötma medan icke-smakaren är svag för rejält kraftfulla

och sträva rödviner. Smakaren, som finns mittemellan på skalan, väljer helst torra, balanserade

och fruktiga viner.

Vid den här provningen smakar vi åtta väl valda viner för att kunna ge dig nyckeln till vilken

smaktyp du är. Vilka vinerna är håller vi hemligt så länge"

2012:8 Välförsett

Om man kan tänka sig en svag doft av svensk fiskdisk, lysrörsbelysning och det stim som råder i en större livsmedelsbutik under en vanlig lördag när man dricker vin och äter ost så ska man bege sig till ICA i Liljeholmen. Ja, man behöver inte vara där på eftermiddagen, det är öppet en bit in på kvällen också. Jag satt där med L idag, vi skulle egentligen ha fikat men det här var betydligt trevligare. Billigt var det också och idag till och med gratis eftersom L bjöd. På bordet vi satt vid fanns det reklam för en vertikalprovning av ett Bordeaux-slotts viner. På ICA! I Sverige! Ni läste rätt. Nu slarvade jag så tillvida att jag inte skrev upp vad det vita spanska som jag drack hette men det var tropiska frukter och vita kronblad och sådant där ni vet. L drack en vuxen shiraz. Jag tror att glasen kostade dryga 50-lappen. Och man kan köpa Riedel-glas där också. Om man är begiven på sådant. För det är man väl?