2012:11 Väldigt länge sedan

Fulvinerna finns snart inte längre. När Vino Tinto försvann för sex år sedan skrev jag lite om mina erfarenheter av det. Nu är Parador på väg bort. Jag har inget minne av det, vet inte ens om jag har druckit det. Mikael Mölstad, däremot, har det och han skriver här.

Min tilltagande grinighet och alltmer uppenbara brist på humor har gjort att jag inte tycker att det finns något försvarbart med skräp-plånk. Nej, bra ska det vara och då får det gärna kosta. Annars får det vara.

Förra veckan provade jag chianti classico med Munskänkarna. Chianti Classico är årets vinort och du som har läst mig vet att det var där för elva år sedan som mitt vinintresse föddes. Den oskuldsfulla tiden som följde efter den resan, då jag försökte förkovra mig i allt som handlar om vin, kan jag sakna. Då jag fortfarande kunde känna nyfikenhet inför en chilensk carmenère eller en uruguyansk tannat. Det var tider!

Nu är jag så feg att det mest blir franskt, tyskt, spanskt och inte minst italienskt när jag handlar. Kärleken till chianti classico består. Kärleken till distriktet i allmänhet och välgjorda viner som
Castello di Brolio (nr 71064) i synnerhet. Det var för övrigt vinet som de flesta korade till sin favorit förra onsdagen. Dessvärre hade det redan tagit slut på bolaget.