Krogarna på vägen som byter namn flera gånger del 7. Onsdagen den 6e oktober 2021: Syltan

När pandemirestriktionerna var som strängast hände det att jag passerade den här krogen under mina kvällspromenader. Det såg ibland ut som att de tog lätt på restriktionerna. Gäster satt med fulla ölglas långt efter att serveringen skulle ha avslutats. Vilket skulle kunna betyda att de hade köpt drickat nyligen. Eller så satt de och tjuvhöll på drycken alternativt drack sparsamt. "Syltan" har aldrig lockat mig. Det kan bland bero på den taffliga text som sitter utanför restaurangen. Eller på klientelet som verkar utgöras av tatuerade skäggnissar som det går tretton på dussinet i den här stan. Eller, mest troligt, på att jag brukade vara en magsur man utan förmåga att ha roligt. Men eftersom Syltan ligger i slutet Östra Förstadsgatan måste jag prova den. En ung man hälsar mig välkommen och påpekar att cykelstället ligger på andra sidan av gatan. Jag får ett bord i den pubmysiga lokalen där sällskap med olika åldrar har onsdagshygge. Menyn är inte tidsanpassad, det finns inte en enda vegetarisk rätt. Jag bestämmer mig för en choucroute med högrev, korv, morötter och potatismos. Den unge mannen rekommenderar en svensk APA till den. APAn är fri från överaromatiska humlesmaker men lite besk och platt i munnen. Maträtten doftar skidsemester, det är röksmaken från korven som gör det. Jag blir genast på gott humör och ser branta glaciärklädda österrikiska bergstoppar framför mig. Potatismoset är kryddat med muskot, pluspoäng för det. Maträtten som i övrigt går åt kalopshållet är både mättande och smakrik. Man känner sig som hemma. För mig hade de gärna fått koka sönder högreven men det är en randanmärkning. När APAn var urdrucken bad jag om en lager. Fick en svensk sådan som var passabel men inte i klass med tjeckisk. Hur vill jag betygsätta Syltan då? Om man inte är vegetarian men vill ha ett gott mål i början på utkanten av stan så ska man gå dit. Tro mig, jag har god smak.    

Krogarna på vägen som byter namn flera gånger del 6. Tisdagen den 10e augusti 2021: Carnivore

Det är rött och från Spanien. Om jag hade tänkt skriva så om ett vin i den här bloggens heyday, dvs från födseln 2005 till Kinavistelsen 2007-2009, så hade jag slagit bort det. Vin var vad den här bloggen kretsade kring. Detaljer var viktiga. Namn, årtal, region och druvsammansättning skulle antecknas. Detaljer är fortfarande viktiga men kanske inte de som handlar om vin. Åtminstone inte när vinet ifråga vare sig är defekt eller minnesvärt. Det stod kanske crianza någonstans i namnet på matsedeln. Det betydde något för mig en gång. Liksom Reserva, Gran Reserva och den fule och hon som var syster till hans mor. På Carnivore som ligger i samma kvarter som den senast besökta krogen i det här projektet, El Patio, betjänas jag av en 20 någonting som är vänlig på ett helt naturligt sätt. Hon går med på min önskan om att få rödvinet vid en något svalare temperatur än det normalt serveras på den här sortens krogar. Vad menar jag med "den här sortens krogar"? Jo, det här är en krog som jag tror att många känner sig bekväma i. Varm inredning i dämpat rött. Konst som inte stör. Glas och flaskor i hyllor på väggarna. Lite Spanien eller Latinamerikavibbar. Det spelas inte Iggy Pop i högtalarna, det serveras inte vin som ser ut som en urinvägsinfektion och rätterna är tillräckligt omfångsrika för att det ska räcka med en. Mellanrätter som gång på gång ställer människan inför hennes svåraste utmaning, valet, existerar inte här. Så har krogen också som slogan "Never Leave Hungry". 

Igår presenterade IPCC sin senaste rapport. Jag försökte läsa policy briefen medan jag åt lunch. Det hann jag inte. Nyhetsrapporterna var så gott som eniga. Vi är illa ute. Det går snabbare än vi har trott. Klimatkänsligheten är förmodligen högre än vetenskapen tidigare har räknat med. Det måste till stora förändringar om vi ska bromsa det här tåget på väg mot stupet. Små förändringar har jag ägnat mig åt. Jag äger ingen bil, jag flyger inte längre för nöjes skull och jag äter nästan bara vegetariskt. Det sistnämnda eftersom stordriftad nötköttsproduktion är en sån klimatbrottsling. Därför är det ju märkligt att jag väljer att gå till den köttigaste krogen på Östra Förstadsgatan. Men den ingår ju i mitt projekt. "Jorden går under för att folk håller på med sina projekt" messade jag till en vän, vi kan kalla henne M, i kväll. Det finns en vegetarisk rätt på Carnivore. Den bygger på oumph som jag inte gillar. 

Förutom de köttbitar som består av någorlunda sammanhängande muskelfibrer - tänk ryggbiff och oxfilé - så finns tre sorters hamburgare. De "hela" köttbitarna tillagas på en sexgradig skala där medium rare ligger nära mitten. Hamburgarna görs bara well done eller rare, tror jag. Skriver tror för att jag glömde att anteckna.

Det får bli en hamburgare. Den av grovmald färs tillagade köttpucken som jag beställde well done har en angenäm grillsmak men är alldeles för torr. För tio år sedan, efter White Guide-galan drog jag, en vän som vi kan kalla Jonas Larsson, en fd chefredaktör - tror jag - för Gourmet och hennes pojkvän till AG på Kungsholmen. I detta kött-tempel åt jag en fantastiskt saftig hamburgare. Färsen var på något sätt marinerad i fett från nötdjuret och jag minns det som ljuvligt. Har till dags dato inte ätit en bättre burgare. Men så intresserar mig inte rätten särskilt heller. Nåväl, på Carnivore serveras pommes frites i en skål som kunde räckt till tre och förutom en skål med lite för salt dressad sallad får man också två avlånga kanter vitlöksbröd.

Dessert är inte att tänka på. Jag går med andra sidan inte ut på den nyregnade trottoaren hungrig. 

Nu har jag bara ett par restauranger med serveringstillstånd kvar på Östra Förstadsgatan. Men det får dröja.   

Krogarna på vägen som byter namn flera gånger del 5. Fredagen den tolfte juni 2021: El Patio

Jag har ännu sommaren 2018 i färskt minne. Värmerekord, vattningsförbud och skogsbränder. En dag med regn här i Skåne. En politiker som gjorde vad politiker gör: en politisk grej. I det här fallet av grillförbudet som sågs som en inskränkning av individers frihet. Det är det sämsta med mitt minne. Att det lagrar en massa dumheter också. Som jag hade mått bäst av att förtränga.

Nu är det 2021. Blir det en repris av 2018? När jag cyklade ner till stranden igår vid sjutiden var det redan lätt kvalmigt. Vattnet svalkade men den svalkan var bortcyklad när jag kom hem. Min lägenhet erbjuder fortfarande ett visst skydd mot hettan utomhus så att stanna inomhus är det bästa jag kan göra.

Trots det har jag ett uppdrag och det är att fortsätta äta på restaurangerna längs den här vägen. Vid åttatiden på kvällen går jag ut. Uteserveringen på Broderstugan Kök & Bar har inga lediga platser. Nu är det ju inte heller den jag ska testa eftersom jag var där för en vecka sedan utan ett näringsställe längre ner på gatan.

El Patio på Östra Förstadsgatan 26 har, enligt vänner, legat där i minst 20 år. Det är en uppgift som får stå overifierad. De här krogtesterna kommer inte innehålla faktauppgifter som prisklass, antal bord och liknande. Det åligger inte mig att skriva sådant som professionella matprovare har till uppgift att göra. Jag skriver något om mina intryck, om menyn och om det som jag äter och dricker.

Krogen är varken fullsatt eller tom. Det finns bord på trottoaren, vartannat är upptaget men eftersom det är svalare inne sätter jag mig där. I högtalarna spelas någon autotunad sävlig dansmusik på halvhög volym när jag kommer in, den ersätts senare under kvällen av smäktande ballader med spanska texter. 

På matsedeln finns två rätter under kategorin "Spansk och mexicansk": paella och fajitas rancheras. Annars är det grillat, ett par sallader och någon fiskrätt. Det vegetariska alternativet är grillade grönsaker med getost och rostade pumpakärnor. 

Jag frågar om de röda vinerna håller rumstemperatur. Svaret är jakande med tillägget att de vita är kalla. Fatöl serveras inte på grund av pandemin. Jag förstår det som att det är levereransproblem. Zlatopramen på flaska får det bli.

El Patio-burgaren av "malet hängmörad högrev" kommer med - ursäkta svengelskan - aioli, sallad, tomat, pickles, rödlök "cedarost" och pommes frites. Jag får välja om jag vill ha den blodig eller genomlagad. Det blir det senare.

Bra pommes frites kan jag nöjt konstatera efter de första tuggorna. Sälta och konsistens är på pricken. Den tandkrämsvita aiolin smakar som om den inhandlats på någon av de stora hamburgerkedjornas filialer och cheddarosten ser ut som den delar samma ursprung, dvs den är gul åt det orangea hållet. Köttet har grillsmak och är helt ok i fråga om saftighet och kryddning, brödet lite för sött.

El Patio är en krog som jag skulle gått till med den begränsade plånbok och den ringa materfarenhet som jag hade för trettio år sedan. Eller kanske i ett jobbsammanhang där någon annan stod för notan. 

Strax efter nio går jag ut i junihettan igen. Köper en glass på kiosken om hörnet och zappar mellan kanaler när jag kommer hem. Jag fastnar i ett program på Axess-teve om liberalism. 

 

Krogarna på vägen som byter namn flera gånger del 4. Lördagen den tolfte juni 2021: Broderstugan Kök & Bar

En lökring. Vem hade kunnat ana att jag skulle bli så till mig av en lökring? Ikväll fick jag ett utomhusbord på Broderstugan Kök & Bar som restaurangen heter. Det var inte packat och det tror jag beror på vädret som nu är betydligt svalare och blåsigare än det var igår. Det kan också ha berott på att det var fotbollsmatch mellan Danmark och Finland. Inomhus var det däremot många människor. Broderstugan har standardrätterna och flera vegetariska rätter. De senare är antingen baserade på den i mitt tycke ganska erbarmliga produkten oumph eller min proteinkälla par preference: kikärter.

Det fick alltså bli kikärtsbiffar med sparris, het salsasås (sic), klyftpotatis, sallad, picklad rödlök och en lökring. Biffarna var lite översalta och såsen smakade som en mix av en kryddblandning och krossade tomater men den var faktiskt okej, Sparrisen var vällagad, salladsbladen i bra skick och den picklade rödlöken - alltså, håller man på med denna ofta alldeles för söta och ättiksmakande inläggning fortfarande? - skänkte färg. Pricken över i:t var en jättelik lökring i den krispigaste och fräschaste fritering jag ätit på länge. Jag skulle kunna gå tillbaka till Broderstugan flera gånger bara för att äta deras lökringar. Och trots den ymniga trafiken på gatan och den deprimerande arkitekturen i blickfånget är stället hittills det bästa längs vägen som byter namn flera gånger.  

Krogarna på vägen som byter namn flera gånger del 3. Fredagen den elfte juni 2021: Sajvva

Planen var att vi skulle gå på Que som är en vietnamesisk restaurang på Sallerupsvägen, nästan i hörnet mot Nobelvägen, i kväll. Det är troligen den bästa krogen på Värnhem. Men eftersom jag var försent ute för att boka så det får bli nästa lördag istället. Det är dessutom bättre med lördagar för alla inblandade. I slutet av arbetsveckan är jag i regel för trött för att mitt omdöme ska vara skarpt

Efter Que är nästa krog på vägen Linnea & Basilika som också serverar ”asiatiskt”. Den har jag testat innan det här projektet startade. En rik portion anka med thaibasilika där fågeln var både fet och mör men där de wokade grönsakerna hade fått mer än en sund dos av natriumglutamat blev det då. Resten av kvällen kände jag mig i munnen som om jag hade slickat på båda polerna av ett batteri. Det kan ha varit en engångsföreteelse, kanske kryddar de bättre i vanliga fall. Hursomhelst, Linnea Basilika var inte aktuell ikväll.

Den första krogen efter Linnea & Basilika längs vägen och som ligger på vänster sida av Östra Förstadsgatan är Broderstugan. Jag försökte äta där i fjol men eftersom ingen uppmärksammade mig där jag satt och väntade på betjäning på ett av gatuborden och det dessutom stod någon i närheten och rökte på ett sätt som fick det tidiga 2000-talets sunkkrogsatmosfärer - tänk Carmen på Tjärhovsvgatan i Stockholm - att väckas till liv i minnet, drog jag.

 

Ikväll gjorde jag så ett nytt försök. Uteborden var fullsatta och därinne var det kvalmigt på ett sätt som inte inbjöd varför jag fortsatte nerför gatan. 

I hörnet av Östra Förstadsgatan och Drottninggatan/Ehrensvärdsgatan ligger Sajvva som är en restaurang med uteslutande vegetarisk mat och utskänkningstillstånd. Jag välkomnar vegetariska restauranger eftersom jag nästan bara lagar sådan mat hemma. Ska jag äta kött vill jag att djuret ska ha haft ett förhållandevis bra liv - jag vet att det är en etisk diskussion som rymmer större komplexitet än vad min inställning ger sken av - med utomhusvistelser och utan antibiotika. I det här projektet kommer jag dock troligen äta så kallat fulkött emellanåt.

Sajva har en ljus och rymlig lokal med stora fönster och högt i tak. Den får mig att tänka på Södermalm i slutet av förra århundradet eller varför inte klassiska Örtagården som ligger i närheten av Östermalms Saluhall i Stockholm. 

Jag trivs omedelbart och blir anvisad ett bord i ett av hörnen. Krogen har flera gäster men det känns inte trångt. 

Från menyn väljer jag förrätten som är ångade dumplingar fyllda med sojakött i en koreansk marinad, rödkål och koriander. Till dem får man två dipskålar - en med soja och en med papaya/ingefärsdip. Dumplingarna ligger i en sån där rund ångkokningslåda av trä på ett blad av kinakål och med ringar av salladslök. De fyllda vetedegsknytena ser faktiskt ut som rått kycklingkött som skrynklat sig. Inte mig emot. Det som däremot stör mig är att de har klibbat ihop så de inte låter sig greppas av pinnarna för att doppas i dipsåserna. Jag kämpar ganska mycket för att de ska separera men efter ett tag går de sönder och jag får nöja mig med att doppa slamsor av dem. Smaken då? Inte oäven men där finns en hetta som går igenom allt, den är helt enkelt obalanserad. Konsistensen desto bättre. 

Två vita viner finns på glas. En naturvinsriesling från Sander i Rheinhessen och ett från Etna som kort och gott heter Etna Bianco. Det senare är gjort på carricantedruvor - en nyhet för mig. Rieslingen saknar dock ryggrad så det får bli det sicilianska som tyvärr visar sig vara lite tunt. 

Huvudrätten är en "koreansk" skål med böngroddar, grillad tofu i nuoc cham-marinad, ris i shitakebuljong, limemarinerad gurka, salladslök, portabello, kimchi, koriander och andra ingredienser, bland annat , sesamfrön och asiatisk cole slaw. Jag dricker det orangea från Georgien som finns på Systembolaget till. Tyvärr smakar det som om det har stått öppnat i ett kylskåp några dagar, dvs lite avslaget. Huvudrätten med sin mångfald av smaker och texturer ger mig tyvärr samma intryck som förrätten, dvs det är några smaker som övertrumfar andra vilket ger en lite monoton upplevelse. 

Jag kan mycket väl tänka mig att komma tillbaka hit och testa andra rätter. Kanske hade jag bara otur i kväll.

Krogarna på vägen som byter namn flera gånger del 2. Lördag den femte juni 2021: Ellstorps Kvarterskrog & Pizzeria

Den här sortens näringsställe finns överallt i Sverige. På menyn står pizzor, hamburgertallrikar och traditionella rätter som Black and White och rödspätta med remouladsås. I de mindre städerna är det ofta den enda sortens krog som finns. Och om den är öppen under arbetsveckan så utgörs dess sittande klientel på vardagskvällarna ofta av människor som dricker lite för ofta och lite för mycket. Det kan låta fördomsfullt men jag tror mig kunna observera sådant. En stor del av kunderna är sådana som hämtar upp beställd mat. 

Ellstorps Kvarterskrog på Sallerupsvägen har flera bord utomhus mot den högtrafikerade bilvägen. Borden erbjuder kvällssol. Den här högsommardagen i juni är alla följaktligen upptagna så jag får hitta ett bord inne i lokalen. Förutom den sortens kunder som jag nämnde ovan räknar krogen även andra och yngre människor bland gästerna. De ser ut att vara musiker och eller studenter. Eller så arbetar de med något. Eftersom jag inte pratar med någon så vet jag inte.

Det är lite för trångt därinne. Pandemipåbudet om två meter verkar bortglömt men jag försöker att lyda det vilket gör att det tar lång tid för mig att få beställa. Två stora skärmar visar public service-television. I programmet intervjuar Fredrik Önnevall, som jag träffade tre gånger när jag bodde i Beijing, någon som jag inte känner igen men jag hör inget eftersom ljudet är avstängt. Jag har aldrig förstått syftet med sådana teveskärmar. För sportevenemang möjligen. Men då brukar också ljudet vara på.

Sent omsider lyckas jag beställa en wienerschnitzel och en flaska tjeckisk pilsner. Tallriken som rätten kommer in på är för liten så salladen hukar delvis under den panerade köttbitens ena ände. Potatisarna och de gröna ärterna gömmer sig också till stor del under schnitzeln. Brunsåsen ligger i en liten kopp. På den panerade schnitzelytan hittar jag kaprisen och en ansjovisfilé. Rätten är påtagligt undersaltad och paneringen i avsaknad av fras. Det känns som ett beting att äta sig igenom rätten eftersom köttet också är förhållandevis smaklöst. Salladsdressingen är dock lyckad och pilsnern läskande. Och personalen är vänlig och positiv. 

Det är möjligt att pizzorna är fantastiska men jag kommer troligen inte tillbaka hit. 

Krogarna på vägen som byter namn flera gånger del 1. Fredagen den fjärde juni 2021: Hang Zhou

Det finns en Malmöväg som leder ut ur stan och som heter Sallerupsvägen när den har passerat Värnhemstorget åt sydost. Före Värnhemstorget heter den Östra Förstadsgatan. Följer man den längre in mot stan märker man att den har bytt namn till Östra Tullgatan när man passerat kanalbron. Efter Drottningtorget heter den Östergatan. Efter korsningen med Bruksgatan byter den så namn till Adelgatan för att efter Frans Suellsgatan heta Västergatan. Västergatan slutar vid Slottsgatan och på andra sidan av den ligger Kungsparken där den för övrigt har ett nytt namn som vi inte bryr oss om nu. 

Jag brukar gå mina promenader på den gatan från Värnhemstorget in mot stan. Många gånger har jag tänkt att åtminstone en gång besöka någon av de restauranger som finns längs denna sträcka eftersom den rymmer både sunkhak och etablissemang som omskrivs i White Guide. Samt krogar som ligger där emellan i klass. Vissa har jag redan besökt flera gånger men andra har jag aldrig gått in genom dörren på. Jag får en idé.

Mitt projekt är att äta på alla krogar med alkoholrättigheter längs denna väg. Jag börjar nästan längst ut på Sallerupsvägen innanför Inre Ringvägen. Den första krogen som ligger där, på vänster sida om man kommer utifrån heter Hang Zhou. Där serveras luncher och det är kvällsöppet. Sedan den första juni längre än till klockan åtta eftersom pandemirestriktionerna lättat något. Det finns bord och stolar utanför men de är låsta med kedjor. Lite märkligt när det är sommarvarmt även på skuggsidan den här kvällen. Kanske räknar man inte med gäster. 

Stilla stämning råder i den lite murriga lokalen. Jag är en av två gäster under den knappa timme som passerar från det att jag kommer till dess att jag har betalat.

På de vältummade menyerna med A4-blad i plastfacken finns knappt ett kinesiskt tecken. Menyn har två delar. En med rätter från miljardnationen, (eller åtminstone inspiration därifrån) och en del med europeiska rätter. 

Wontonsoppan har en smakrik buljong med tunna salladslöksringar och fyllda vetedegsknyten vilkas fyllning inte smakar just någonting. 

Szechuanankan som ska vara stark är skivor av relativt torrt brunt kött i en förhållandevis söt röd sås. Skivorna ser faktiskt ut som slottstek och av det ljuvliga ankfettet anas intet. Jag saknar sichuanpeppar och chilihetta. Det finns överhuvudtaget inget i rätten som minner om den sichuanesiska mat som jag regelbundet åt i Folkrepubliken när jag bodde där i två år. Grönsaker i något slags redning ligger på samma fat som ankan. Uppvärmt ris i en skål bredvid. Jag ber om pinnar och får in ett par använda. Servitören försäkrar att de är maskindiskade men ger mig ändå ett par nya. 

Maten var inte förstörd av natriumglutamat men den lockade inte heller till återbesök. Tre sällskap hämtade takeaway under tiden.

När jag skriver detta slår det mig att det igår var 32 år sedan militären slog ned demonstrationerna på Himmelska Fridens Torg i Beijing.