Krogarna på vägen som byter namn flera gånger del 5. Fredagen den tolfte juni 2021: El Patio

Jag har ännu sommaren 2018 i färskt minne. Värmerekord, vattningsförbud och skogsbränder. En dag med regn här i Skåne. En politiker som gjorde vad politiker gör: en politisk grej. I det här fallet av grillförbudet som sågs som en inskränkning av individers frihet. Det är det sämsta med mitt minne. Att det lagrar en massa dumheter också. Som jag hade mått bäst av att förtränga.

Nu är det 2021. Blir det en repris av 2018? När jag cyklade ner till stranden igår vid sjutiden var det redan lätt kvalmigt. Vattnet svalkade men den svalkan var bortcyklad när jag kom hem. Min lägenhet erbjuder fortfarande ett visst skydd mot hettan utomhus så att stanna inomhus är det bästa jag kan göra.

Trots det har jag ett uppdrag och det är att fortsätta äta på restaurangerna längs den här vägen. Vid åttatiden på kvällen går jag ut. Uteserveringen på Broderstugan Kök & Bar har inga lediga platser. Nu är det ju inte heller den jag ska testa eftersom jag var där för en vecka sedan utan ett näringsställe längre ner på gatan.

El Patio på Östra Förstadsgatan 26 har, enligt vänner, legat där i minst 20 år. Det är en uppgift som får stå overifierad. De här krogtesterna kommer inte innehålla faktauppgifter som prisklass, antal bord och liknande. Det åligger inte mig att skriva sådant som professionella matprovare har till uppgift att göra. Jag skriver något om mina intryck, om menyn och om det som jag äter och dricker.

Krogen är varken fullsatt eller tom. Det finns bord på trottoaren, vartannat är upptaget men eftersom det är svalare inne sätter jag mig där. I högtalarna spelas någon autotunad sävlig dansmusik på halvhög volym när jag kommer in, den ersätts senare under kvällen av smäktande ballader med spanska texter. 

På matsedeln finns två rätter under kategorin "Spansk och mexicansk": paella och fajitas rancheras. Annars är det grillat, ett par sallader och någon fiskrätt. Det vegetariska alternativet är grillade grönsaker med getost och rostade pumpakärnor. 

Jag frågar om de röda vinerna håller rumstemperatur. Svaret är jakande med tillägget att de vita är kalla. Fatöl serveras inte på grund av pandemin. Jag förstår det som att det är levereransproblem. Zlatopramen på flaska får det bli.

El Patio-burgaren av "malet hängmörad högrev" kommer med - ursäkta svengelskan - aioli, sallad, tomat, pickles, rödlök "cedarost" och pommes frites. Jag får välja om jag vill ha den blodig eller genomlagad. Det blir det senare.

Bra pommes frites kan jag nöjt konstatera efter de första tuggorna. Sälta och konsistens är på pricken. Den tandkrämsvita aiolin smakar som om den inhandlats på någon av de stora hamburgerkedjornas filialer och cheddarosten ser ut som den delar samma ursprung, dvs den är gul åt det orangea hållet. Köttet har grillsmak och är helt ok i fråga om saftighet och kryddning, brödet lite för sött.

El Patio är en krog som jag skulle gått till med den begränsade plånbok och den ringa materfarenhet som jag hade för trettio år sedan. Eller kanske i ett jobbsammanhang där någon annan stod för notan. 

Strax efter nio går jag ut i junihettan igen. Köper en glass på kiosken om hörnet och zappar mellan kanaler när jag kommer hem. Jag fastnar i ett program på Axess-teve om liberalism. 

 

Krogarna på vägen som byter namn flera gånger del 4. Lördagen den tolfte juni 2021: Broderstugan Kök & Bar

En lökring. Vem hade kunnat ana att jag skulle bli så till mig av en lökring? Ikväll fick jag ett utomhusbord på Broderstugan Kök & Bar som restaurangen heter. Det var inte packat och det tror jag beror på vädret som nu är betydligt svalare och blåsigare än det var igår. Det kan också ha berott på att det var fotbollsmatch mellan Danmark och Finland. Inomhus var det däremot många människor. Broderstugan har standardrätterna och flera vegetariska rätter. De senare är antingen baserade på den i mitt tycke ganska erbarmliga produkten oumph eller min proteinkälla par preference: kikärter.

Det fick alltså bli kikärtsbiffar med sparris, het salsasås (sic), klyftpotatis, sallad, picklad rödlök och en lökring. Biffarna var lite översalta och såsen smakade som en mix av en kryddblandning och krossade tomater men den var faktiskt okej, Sparrisen var vällagad, salladsbladen i bra skick och den picklade rödlöken - alltså, håller man på med denna ofta alldeles för söta och ättiksmakande inläggning fortfarande? - skänkte färg. Pricken över i:t var en jättelik lökring i den krispigaste och fräschaste fritering jag ätit på länge. Jag skulle kunna gå tillbaka till Broderstugan flera gånger bara för att äta deras lökringar. Och trots den ymniga trafiken på gatan och den deprimerande arkitekturen i blickfånget är stället hittills det bästa längs vägen som byter namn flera gånger.  

Krogarna på vägen som byter namn flera gånger del 3. Fredagen den elfte juni 2021: Sajvva

Planen var att vi skulle gå på Que som är en vietnamesisk restaurang på Sallerupsvägen, nästan i hörnet mot Nobelvägen, i kväll. Det är troligen den bästa krogen på Värnhem. Men eftersom jag var försent ute för att boka så det får bli nästa lördag istället. Det är dessutom bättre med lördagar för alla inblandade. I slutet av arbetsveckan är jag i regel för trött för att mitt omdöme ska vara skarpt

Efter Que är nästa krog på vägen Linnea & Basilika som också serverar ”asiatiskt”. Den har jag testat innan det här projektet startade. En rik portion anka med thaibasilika där fågeln var både fet och mör men där de wokade grönsakerna hade fått mer än en sund dos av natriumglutamat blev det då. Resten av kvällen kände jag mig i munnen som om jag hade slickat på båda polerna av ett batteri. Det kan ha varit en engångsföreteelse, kanske kryddar de bättre i vanliga fall. Hursomhelst, Linnea Basilika var inte aktuell ikväll.

Den första krogen efter Linnea & Basilika längs vägen och som ligger på vänster sida av Östra Förstadsgatan är Broderstugan. Jag försökte äta där i fjol men eftersom ingen uppmärksammade mig där jag satt och väntade på betjäning på ett av gatuborden och det dessutom stod någon i närheten och rökte på ett sätt som fick det tidiga 2000-talets sunkkrogsatmosfärer - tänk Carmen på Tjärhovsvgatan i Stockholm - att väckas till liv i minnet, drog jag.

 

Ikväll gjorde jag så ett nytt försök. Uteborden var fullsatta och därinne var det kvalmigt på ett sätt som inte inbjöd varför jag fortsatte nerför gatan. 

I hörnet av Östra Förstadsgatan och Drottninggatan/Ehrensvärdsgatan ligger Sajvva som är en restaurang med uteslutande vegetarisk mat och utskänkningstillstånd. Jag välkomnar vegetariska restauranger eftersom jag nästan bara lagar sådan mat hemma. Ska jag äta kött vill jag att djuret ska ha haft ett förhållandevis bra liv - jag vet att det är en etisk diskussion som rymmer större komplexitet än vad min inställning ger sken av - med utomhusvistelser och utan antibiotika. I det här projektet kommer jag dock troligen äta så kallat fulkött emellanåt.

Sajva har en ljus och rymlig lokal med stora fönster och högt i tak. Den får mig att tänka på Södermalm i slutet av förra århundradet eller varför inte klassiska Örtagården som ligger i närheten av Östermalms Saluhall i Stockholm. 

Jag trivs omedelbart och blir anvisad ett bord i ett av hörnen. Krogen har flera gäster men det känns inte trångt. 

Från menyn väljer jag förrätten som är ångade dumplingar fyllda med sojakött i en koreansk marinad, rödkål och koriander. Till dem får man två dipskålar - en med soja och en med papaya/ingefärsdip. Dumplingarna ligger i en sån där rund ångkokningslåda av trä på ett blad av kinakål och med ringar av salladslök. De fyllda vetedegsknytena ser faktiskt ut som rått kycklingkött som skrynklat sig. Inte mig emot. Det som däremot stör mig är att de har klibbat ihop så de inte låter sig greppas av pinnarna för att doppas i dipsåserna. Jag kämpar ganska mycket för att de ska separera men efter ett tag går de sönder och jag får nöja mig med att doppa slamsor av dem. Smaken då? Inte oäven men där finns en hetta som går igenom allt, den är helt enkelt obalanserad. Konsistensen desto bättre. 

Två vita viner finns på glas. En naturvinsriesling från Sander i Rheinhessen och ett från Etna som kort och gott heter Etna Bianco. Det senare är gjort på carricantedruvor - en nyhet för mig. Rieslingen saknar dock ryggrad så det får bli det sicilianska som tyvärr visar sig vara lite tunt. 

Huvudrätten är en "koreansk" skål med böngroddar, grillad tofu i nuoc cham-marinad, ris i shitakebuljong, limemarinerad gurka, salladslök, portabello, kimchi, koriander och andra ingredienser, bland annat , sesamfrön och asiatisk cole slaw. Jag dricker det orangea från Georgien som finns på Systembolaget till. Tyvärr smakar det som om det har stått öppnat i ett kylskåp några dagar, dvs lite avslaget. Huvudrätten med sin mångfald av smaker och texturer ger mig tyvärr samma intryck som förrätten, dvs det är några smaker som övertrumfar andra vilket ger en lite monoton upplevelse. 

Jag kan mycket väl tänka mig att komma tillbaka hit och testa andra rätter. Kanske hade jag bara otur i kväll.

Krogarna på vägen som byter namn flera gånger del 2. Lördag den femte juni 2021: Ellstorps Kvarterskrog & Pizzeria

Den här sortens näringsställe finns överallt i Sverige. På menyn står pizzor, hamburgertallrikar och traditionella rätter som Black and White och rödspätta med remouladsås. I de mindre städerna är det ofta den enda sortens krog som finns. Och om den är öppen under arbetsveckan så utgörs dess sittande klientel på vardagskvällarna ofta av människor som dricker lite för ofta och lite för mycket. Det kan låta fördomsfullt men jag tror mig kunna observera sådant. En stor del av kunderna är sådana som hämtar upp beställd mat. 

Ellstorps Kvarterskrog på Sallerupsvägen har flera bord utomhus mot den högtrafikerade bilvägen. Borden erbjuder kvällssol. Den här högsommardagen i juni är alla följaktligen upptagna så jag får hitta ett bord inne i lokalen. Förutom den sortens kunder som jag nämnde ovan räknar krogen även andra och yngre människor bland gästerna. De ser ut att vara musiker och eller studenter. Eller så arbetar de med något. Eftersom jag inte pratar med någon så vet jag inte.

Det är lite för trångt därinne. Pandemipåbudet om två meter verkar bortglömt men jag försöker att lyda det vilket gör att det tar lång tid för mig att få beställa. Två stora skärmar visar public service-television. I programmet intervjuar Fredrik Önnevall, som jag träffade tre gånger när jag bodde i Beijing, någon som jag inte känner igen men jag hör inget eftersom ljudet är avstängt. Jag har aldrig förstått syftet med sådana teveskärmar. För sportevenemang möjligen. Men då brukar också ljudet vara på.

Sent omsider lyckas jag beställa en wienerschnitzel och en flaska tjeckisk pilsner. Tallriken som rätten kommer in på är för liten så salladen hukar delvis under den panerade köttbitens ena ände. Potatisarna och de gröna ärterna gömmer sig också till stor del under schnitzeln. Brunsåsen ligger i en liten kopp. På den panerade schnitzelytan hittar jag kaprisen och en ansjovisfilé. Rätten är påtagligt undersaltad och paneringen i avsaknad av fras. Det känns som ett beting att äta sig igenom rätten eftersom köttet också är förhållandevis smaklöst. Salladsdressingen är dock lyckad och pilsnern läskande. Och personalen är vänlig och positiv. 

Det är möjligt att pizzorna är fantastiska men jag kommer troligen inte tillbaka hit. 

Krogarna på vägen som byter namn flera gånger del 1. Fredagen den fjärde juni 2021: Hang Zhou

Det finns en Malmöväg som leder ut ur stan och som heter Sallerupsvägen när den har passerat Värnhemstorget åt sydost. Före Värnhemstorget heter den Östra Förstadsgatan. Följer man den längre in mot stan märker man att den har bytt namn till Östra Tullgatan när man passerat kanalbron. Efter Drottningtorget heter den Östergatan. Efter korsningen med Bruksgatan byter den så namn till Adelgatan för att efter Frans Suellsgatan heta Västergatan. Västergatan slutar vid Slottsgatan och på andra sidan av den ligger Kungsparken där den för övrigt har ett nytt namn som vi inte bryr oss om nu. 

Jag brukar gå mina promenader på den gatan från Värnhemstorget in mot stan. Många gånger har jag tänkt att åtminstone en gång besöka någon av de restauranger som finns längs denna sträcka eftersom den rymmer både sunkhak och etablissemang som omskrivs i White Guide. Samt krogar som ligger där emellan i klass. Vissa har jag redan besökt flera gånger men andra har jag aldrig gått in genom dörren på. Jag får en idé.

Mitt projekt är att äta på alla krogar med alkoholrättigheter längs denna väg. Jag börjar nästan längst ut på Sallerupsvägen innanför Inre Ringvägen. Den första krogen som ligger där, på vänster sida om man kommer utifrån heter Hang Zhou. Där serveras luncher och det är kvällsöppet. Sedan den första juni längre än till klockan åtta eftersom pandemirestriktionerna lättat något. Det finns bord och stolar utanför men de är låsta med kedjor. Lite märkligt när det är sommarvarmt även på skuggsidan den här kvällen. Kanske räknar man inte med gäster. 

Stilla stämning råder i den lite murriga lokalen. Jag är en av två gäster under den knappa timme som passerar från det att jag kommer till dess att jag har betalat.

På de vältummade menyerna med A4-blad i plastfacken finns knappt ett kinesiskt tecken. Menyn har två delar. En med rätter från miljardnationen, (eller åtminstone inspiration därifrån) och en del med europeiska rätter. 

Wontonsoppan har en smakrik buljong med tunna salladslöksringar och fyllda vetedegsknyten vilkas fyllning inte smakar just någonting. 

Szechuanankan som ska vara stark är skivor av relativt torrt brunt kött i en förhållandevis söt röd sås. Skivorna ser faktiskt ut som slottstek och av det ljuvliga ankfettet anas intet. Jag saknar sichuanpeppar och chilihetta. Det finns överhuvudtaget inget i rätten som minner om den sichuanesiska mat som jag regelbundet åt i Folkrepubliken när jag bodde där i två år. Grönsaker i något slags redning ligger på samma fat som ankan. Uppvärmt ris i en skål bredvid. Jag ber om pinnar och får in ett par använda. Servitören försäkrar att de är maskindiskade men ger mig ändå ett par nya. 

Maten var inte förstörd av natriumglutamat men den lockade inte heller till återbesök. Tre sällskap hämtade takeaway under tiden.

När jag skriver detta slår det mig att det igår var 32 år sedan militären slog ned demonstrationerna på Himmelska Fridens Torg i Beijing.