El Coto en tisdagkväll i WeGo

Häromkvällen eller rättare sagt för elva dagar sedan öppnade jag en flaska El Coto. Vi drack naturligtvis inte upp allt. Mer än halva flaskinnehållet var kvar när jag satte in den i kylen. Ikväll lagade jag en någonting med fänkål och borlottibönor. Så hällde jag upp ett glas av det röda. Smakade som jag mindes det.
Vin klarar sig som bekant inte alltid i kylskåpet. En malbec som jag drack i fjol blev vått ylle efter två dygn men El Coto håller i minst elva dar.

WeGo betyder west of Götgatan. Ett fik som ska öppna här i huset försöker lansera denna geografiska avgränsning. Det kommer inte att lyckas. Lika lite som TriBeLi.

PS. Candi Staton har spelat in en ny skiva: "His Hands". Ljudprov här. Om ni inte har något med Candi Staton måste ni åtminstone köpa samlingen "Candi Staton" som kom för två år sedan. Länk här. Om det är bra? Är zinfandel en överskattad druva? DS.

El Coto Crianza (nr 12670), 72 kr

Det här blir man glad av

Kolla här då!

Våren, vin från Salento och weimaranern

Okej då. Den kom till sist. Efter veckor av tjäle, nordvindar och issörja. Jag måste helt enkelt ut. Efter frukostbestyr pumpade jag däcken på min elva år gamla japanska gatucykel och begav mig österut. Halvvägs på Folkungagatan pausade jag på Folkets Kebab och åt en falafel med bröd. Sedan fortsatte jag. Londonviadukten, Finntorp, Nacka Forum, Ektorp och till sist Björknäs. Jag hade obehindrad sol och motvind hela vägen. Tittade då och då i dikeskanten för att se om hästhoven, denna lite trubbiga men ändå näpna representant för asteraceerna, blommade. Men förgäves. Den kanske växte någonstans men man kan inte ha blicken i diket alltför länge när man cyklar. Om man inte vill hamna där. (Senare på kvällen fick jag veta att två bekanta hade spottat tussilagon på olika platser i Stockholmsområdet.)
Sedan fikade jag med min gode vän som jag också hjälpte med en programinstallation. Återvände till stan och cyklade till Danshögskolan på Gärdet för att se en uppvisning av avgångseleverna från Danscenter. Jag kan ingenting om dans men börjar gilla att konsumera något som är så relativt befriat från prat.
Sedan tog vi oss till Platini på Valhallavägen 153. Här serverar man glåmiga pizzor. Ni vet, man läser vad de innehåller och ser färgglada ingredienser framför sig. När sedan pinnbrödsplattan landar på bordet är det mest klegg av smält ost tillsammans med strimlad picnicbog, tomatpuré, torrt oreganofnas och grönsaksbitar som kan räknas på ena handens fingrar. Att pizzorna görs så fortfarande! Jag kände att det var min plikt att prova husets glasvin. Det hette Barocco, Rosso di Salento och stod i en skruvkapsylsförsedd magnumflaska. Den 23-gradiga dekokten som fyllde glaset med råge smakade röda kart som förstärkts med sprit. Vi hade trevligt trots det.
Äntrar åter min röda Asahi. I Valhallavägens allé möter jag en hund med ägare. Eftersom hunden är av en ras som jag tycker är fin men inte känner namnet på frågar jag ägaren.
-Weimaraner.
Jag vet inte något om hundar mer än att de flesta är släkt med varandra och stammar från Östasien. Jag är inte hundägare. Det här kommer aldrig att bli en hundblogg och mitt tycke för weimaranern är helt ytligt. Den kanske har jobbigt temperament och dras med genetiska defekter. Upplys mig gärna, ni som är hundägare.

Födelsedagsfest i Vasastan

Jag känner inte så många som bor i Vasastan. Därför är det roligt att bli bjuden på fest i den delen av stan. Födelsedagsbarnet som är 31 har bra smak för och vin får en flaska Paul Blanck Pinot Auxerrois Vieilles Vignes 2003 av mig. Det var ett av de vita jag gillade mest i fjol. Gästerna bjöds på vällagade, smakstinna smårätter och bra viner. Jag drack de här:

Pinnacle Semillon Sauvignon Blanc 2005 (nr 6415), 69 kr

Errázuriz Estate Pinot Noir (nr 6294) 85 kr

Cappello di Prete 2000 (nr 2727), 79 kr

Av dessa gillade jag trean med den lite mockadoftande packade frukten bäst. Italien är ett land i kris men av detta märks intet på vinfronten.

Skomakaren, Hötorgshallen och professorn

Yrkesstolthet. Det är vad Micke på 87:an- en skomakare på Götgatan nr 87- utstrålar när jag spontant utbrister wow!. Jag har precis fått tillbaka mina snygga skor som var nya i slutet av februari men som efter knappt två månader tappade en del av klacken. Han har förstärkt den och putsat upp skorna så att de är blanka som en skogstjärn. Micke har aldrig under 31 år gjort aldrig reklam men jag gör det gärna för honom. Ta er dit om era gamla fotbeklädnader börjar glappa!* Det är både billigare och roligare än att köpa nya skor.

Min beställning i Hötorgshallens systembolagsbutik är enkel. Jag ska köpa ett vin i present till fredagsvärden och -värdinnan:
- Ett överraskande bra vin. Om det är vitt vill jag inte ha viognier eller eksmörig chardonnay. Om det är rött får det inte vara zinfandel eller slätstruken shiraz.
Expediten radar upp tre flaskor:

Lagar de Cervera Albariño 2003 (nr 23044), 115 kr

Serrata Belguardo (nr 22955), 129 kr

Crozes Hermitage Papillon (nr 2863), 137 kr

Av dessa har jag inte druckit den sista. De två andra är bra så jag litar på tipset och köper crozes-hermitagen till professorns familj.

Temat för middagen är drink med tillbehör. Värdfolket bjuder på en blandning av cava och campari med apelsinzest. Till den mjälla, silkeslena pilgrimsmusslor.
Sedan blir det en blandning av gin, cointreau, mörk rom och limejuice i martiniglas. Nummer tre är limoncellosmakande och innehåller äggvita. Den påminner om en av min barndoms favoritdesserter: citronfromage. Fyran är min mojito som jag gör relativt osöt och med endast en kapsyl rom i varje glas. Till den äter vi macadamianötter.

Sedan blir det skaldjurscanelloni. Bianchi Verdicchio dei Castelli di Jesi 2004 (nr 88917), 62 kr brukar vara pålitligt. Det är ett friskt och lätt eller tunt vin som ikväll tyvärr har en bidoft av ankommet ägg. Kan det vara översvavlat? Sedan blir det ostar tillsammans med en vaniljig och fruktsmickrande california-cab som en av gästerna fotograferade. Hoppas att få den bilden mejlad snarast. Och - som inte allt redan hade varit tillräckligt - blir det utsökta tårtor från Annelie K. När alla gäster har gått och värdinnan lagt sig sitter professorn och jag uppe, sänker en grappa och samtalar om viktiga ting. Så pretentiösa är vi. Viktiga ting.
Jag tar en taxi tvärsöver stan. Chauffören spelar ett av de viktigare bidragen i popväg från Birmingham pre-Streets; Electric Light Orchestra. Jag stiger ur när Mr Blue Sky:s pianohamrande precis satt in. Idag mår jag faktiskt hur bra som helst.

* Och om ni bor i Stockholm, vill säga.

The No 1 Svenneställe

Svennestället serverar El Coto och Jacob's Creek Cabernet Shiraz. Den senare doftar eucalyptus, sarsaparilla och spearmint och är pålitligt australiskt hantverk. De hickoryribs som jag och en kollega beställer är fnösketorra och har lagats i all hast. Serveras med en sorgsen majskolv, något som ska föreställa cole slaw och intetsmakande och för min smak - jag gillar annars inte salt - alltför osalt klyftpotatis.
Stället, som jag inte tänker länka* till, spelar all möjlig junkmusik typ Alcazar och Erik Prydz. Att det är ett svenneställe ser man på inredningen som utgörs av restlagret från 1990-talets insomnade vägkrogskoncept Route 66 komplett med terracottafärgade väggar och reklamplåtar i emalj.
Nej, jag är en ondskefull, insulär elitist som borde hålla mig för god för att dissa ett ställe där folk, men inte jag, uppenbarligen trivs. Och där personalen gör allt för att man ska känna sig väl omhändertagen, ska tilläggas. Jag borde egentligen aldrig lämna min ihjälkramade holme söder om slussen. Den här kvällen hade jag dock ingen glädje av min turf för Kvarnen var lika gles som en utkastad julgran i mars.

* Se kritan om att inte länka.

Min närmaste framtid

Så här ser veckan ut. I morgon ska jag anmäla mig till en munskänksprovning den 25/4. "Spanska ultras" heter den. Jag brukar ju tjata om Chivite Colección 125 och Mas La Plana här. Förhoppningsvis blir det mer eller bättre i den genren den 25/4.
På torsdag ska jag gå på ett riktigt svenneställe med jobbet. Om någon av mina kollegor läser det här blir de säkert förgrymmade över min elitistiska inställning. Men faktum är att stället är ett svenneställe. Min plikt är att rapportera om svenneställets vinlista. Och nej, det är inte Crazy Horse.
På fredag ska jag hälsa på min gode vän professorn i en slättbelägen, domkyrkoförsedd universitetsstad ungefär sju mil nordnordväst om Åsögatan. Han ska ha drinkfest. Förhoppningsvis blir det vin till maten också så att jag kan skriva om det. På lördag är det födelsedagsfirande men jag vet inte var. Tror att det är i Vasastan, i närheten av Rörstrandsgatan. Födelsedagsbarnet har bra smak för vin så jag får säkert flera skäl att skriva om partajet.

Matälskaren har stigit upp ur sängen!

Om ni tittar till vänster där jag listar bloggar kan ni se att "Surdeg, zeresjk och wolfberries" också känd som Matälskaren har flyttats upp till listan med aktiva bloggar. Den sover alltså inte längre. Sömn är annars något jag, men inte min blogg, skulle vara betjänt av. Det blir en sen middagslur nu. Jag tänker drömma om grüner veltliner.

Lördagsminglet

Tillställningen här blev en väldigt lyckad kombination av födelsedags - inte min - hatthylle och ny-färg-i-sovrummet-partaj. Ett mingel som skulle sträcka sig från 17-19 höll på minst tre timmar till. Den sista tappra gästen stannade till efter tolv tror jag. Och jag betedde mig inte såhär. Däremot somnade jag på soffan i vardagsrummet. Vinerna jag bjöd på:

Inycon Chardonnay (nr 12418) Box - pålitligt vitt från Sicilien. Hög alkoholhalt (14%) men inte spritigt.
Agramont Crianza (nr 6050) Box - ny bekantskap. I mitt tycke ett spritigt vin.

Vinerna jag fick:

Estola Reserva (nr 6619) - har jag inte druckit.
Château Courac (nr 28101) - drack jag i fjol när jag bodde i Björknäs. Ni vet att jag gillar Rhône.
Chablis 2003 (Lamblin & Fils), ej på systembolaget.

Och så kanske mest spännande av alla viner:

Kavaklidere Selection 2000 Narincé-Sémillon.
Ett vin direktimporterat av tillförlitlige T med sambo som just kom från Turkiet där de hade fotvandrat och skådat sällsynta himlafenomen. Hoppas få höra mer om den trippen snart. Och rapport om vinet ifråga kommer.

Alkoholfritt vin?

Det var en tillställning här. Jag ville fira att min bror var i fosterlandet och att jag med god hjälp av närstående hade målat sovrummet och fått upp en hatthylla. Alltså bjöd jag in folk. Bland folket fanns bilförare och gravida kvinnor så det fanns skäl att köpa alkoholfritt. Det röda hade en obehaglig doft som påminner om den som finns i akrylatfärg. Smaken var fruktig och torr. Som en druvjuice som hade avsötats. Inte alls obehagligt. Och, tror jag, perfekt under varma sommardagar. Man kanske kunde göra en körvänlig sangria på den? Hursomhelst, det gick att dricka, men det liknade inte vin.

1931 Inglenook St Regis Cabernet Sauvignon, USA, Flaska 750 ml 29.00