2011:17 Kött är hö och blomstren dö och tiden allt fördriver

Lite orediga reflektioner i största allmänhet. Det är mycket kött nu. I torsdags hade Kristofer Franzén släppfest för sin fina korvbok i Menigos lokaler i Årstas partihallsområde. Förutom weisswurst och salsiccia serverades också en landjäger som jag hade varit med om att stoppa. Kändes kul att få stoppa den i munnen! Dessutom bjöds korvlagande, trevligt sällskap och några glas vin. "Beajoulais är bra om man är beredd på den" hörde jag mig själv säga efter att ha greppat ett glas med något rött i tron att det var samma pinot noir som hade serverats tidigare under kvällen men i stället konfronterades med skumbananer och ljusröda bär i en ohelig allians.
Ett bra vin tillsammans med de fyllda fjälstren var annars Jules Mullers riesling som också bjöds.

Kött, ja. Jag lunchade med M på Grill i tisdags. Lammchilli. Gott, bra tillbehör, priset skvallrade förhoppningsvis om redig bokföring och inredningen - det var första gången jag var där - fick mig att tänka på Disneyland och Kina. Logistiken var däremot urusel. Det går inte att ha en brick-kö med självuppslevning i ett så smalt utrymme. Hoppas på bättring.

Efter White Guide häromveckan släntrade jag och några Allt Om Vin-människor in på AG som ÄR ett kött-tempel. Vi började med tapas i baren och sedan fortsatte jag och J med gulasch respektive hamburgare. Det var en sån där kväll då det kritiska tänkandet och, som en konsekvens därav, omdömet om den egna plånboken inte var det bästa. Därför har jag svårt att avge ett nyanserat omdöme om restaurangen. Smaksinnena var i alla fall med hela vägen och jag var framförallt imponerad av några oskalade potatisar i köttgrytan. Att djurmusklerna skulle vara bra hade jag räknat med, men potatisen! Jag blir aldrig för gammal för överaskningar.

I måndags hade vi vincirkel igen. Vi drack, efter att jag pratat Oechsle i en timme, fyra torra tyska rieslingar:
Keller Riesling Trocken (nr 94590) 157 kr
Geheimrat J Riesling Spätlese Trocken (nr 92071) 229 kr
Forstmeister Geltz Zilliken Saarburger Rausch Groses Gewächs (nr
94933), 295 kr
Schäfer-Fröhlich Felseneck Riesling Trocken (nr 90209) 235 kr
Den förstnämnda var väl prisvärd. Den sistnämnda fantastisk. Alla var bra.
 
Slutligen, jag har sent omsider upptäckt "Från tryne till knorr". Vilken energi! Lajkar, som vi ängsliga 46-åringar säger.

Det har varit extremt mycket kött under lång tid. Nu kommer nog grönsakerna. För egen del blir det mest sådana, fisk och ojästa drycker till slutet av månaden.

2011:16 Det jag inte vill skriva vill ingen läsa

Så kan jag sammanfatta det. Genom att stjäla en formulering som jag läste i en exilkolumnists spalt för några månader sedan. Varför skulle mina erfarenheter vara intressanta? Jag kan inte svara på den frågan. Och då kan jag inte heller motivera något skrivande. På sätt och vis är det synd. Eftersom jag så gärna skulle vilja skriva om hur de långsamma bubblorna i en vackert bronsfärgad Krug från 1990 smeker gommen på ett sätt som jag aldrig känt från något mousserande tidigare. Eller, i en bordeaux av  årgång 2000, försöka närma mig föreningen av rostat bröd, kaffe och mogen frukt, katrinplommon och strängheten hos cabernet franc, om det nu är den druvan som dominerar här - jag vet inte, som får mig att förstå att det är fransmän som så länge vetat var skåpet ska stå. Men det vill sig liksom inte. Och då får det anstå.

2011:15 Utför

Det gick utför med mig, min bror och hans son i helgen. I Säfsens skidanläggning där jag märkte att jag har blivit gammal, stel och feg. Brorsonen, däremot, stod på sina skidor som hade han aldrig gjort annat trots att det var första gången. Jag ska inte klaga över min lekamliga utförslöpa eftersom det var frisk luft och avstressning. Det var också boende på ett vandrarhem som var befriande fritt från tankar om inredning och det var fredagstevetittande på På spåret med tävlande äkta par som inte kunde räkna ut arean på en cirkel, vilket jag tycker är skandal.

Där, i vandrarhemmets, lysrörsupplysta kök, innan tevetittandet, delade min bror och jag till köttbullar och snabbmakaroner en flaska av den här sorten:

Den var fruktig och balanserad och skulle ha passat än bättre med en gräddsås, men det är en randanmärkning.

I morse for vi hem via Uppsala. Jag tog tåget till Stockholm för att hinna till Hjördis' musikquiz som vi senare vann. När man vinner får man mousserande:

Jag gör det enkelt för mig och säger att den smakar som kolsyrad äppelmust. Det finns säkert fler nyanser att hitta men det spelar ingen roll. Den smakade bra som segernektar.

Château du Grand Mouëys (nr 90091)

Codorníu (nr 7735)

2011:14 Priset för lågpris

Via Taffel får jag tips om Tor Billgrens text i Sydsvenskan. Läs den ni också och gärna diskussionen på Taffel för den delen.

2011:13 Årets druva 2011

Jag kan inte skriva längre. Åtminstone inte om vin. Mikael Mölstad har kunnigt skrivigt om vin länge. Där tipsar han om vita pinoter. Och här bestämmer jag att pinot blanc är årets gröna druva 2011. När året är till ända har ni redan glömt det.

2011:12 Ruby baby

Den här söndagen blev oväntat trevlig eftersom K och T spontant bjöd in mig att dela några goda lammkorvar från Änglamark och deras fina, hemgjorda surkål och stekta ägg med dem. Till det en alsace-riesling från Jules Muller. Spontant eftersom jag hade tänkt att gå dit och deponera vin och glas inför morgondagens provning efter träningen.

Att jag känner K och T beror till stor del på det här vinluseriet som jag - med skiftande kvalitet - har hållit på med i snart sex år. Det finns flera andra bekantskaper som jag också har skrivklådan att tacka för.

I går läste jag ut Torgny Lindgrens "Minnen". Inte ett onödigt ord i den.

Just det, vi åt Skärvångens getbrie, efter varmrätten. Tyckte att den hade en svag ammoniakdoft. Börjar undra om "Brie-möglet" hos mogen, på gränsen till övermogen brie, på något sätt startar reaktioner som frigör ammoniak. Det kanske jag skulle ta reda på någon gång. Eller inte.

Den där rieslingen är mer än prisvärd, måste nog köpa ett par flaskor av den.

Efter middagen tog jag mig hem. Det hade blivit bitigare kallt. Jag försökte sammanställa något om Portugal som vi ska ta upp på vincirkelträffen i morgon. Att det fanns så många - elva - sorters portvin var mer än jag visste. Tawny, ruby och vintage hade jag hört talas om.

Druvnamnen blir allt svårare att ha koll på. Att tempranillo som jag förknippar med Rioja ska heta tinto fino eller tinto del país i Ribera del Duero kan jag möjligen komma ihåg. Men att den både kan heta tinta roriz och aragonez i grannlandet Portugal är på gränsen av vad jag förmår lagra. Och loureiro som ingår i det vinho verde vi ska dricka i morgon har jag redan glömt.   

Jules Muller Riesling Réserve 2008 (nr 6622)

Donald Fagen – Ruby Baby

2010:11 Favoriten

Om jag hittar ett vin som jag verkligen gillar så blir jag lätt enkelspårig. Det här prisvärda underverket kostar 119 kr och har nummer 2197 på bolaget. Eftersom det nästan är för bra för att vara sant förutspår jag att det kanske inte kommer att fortsätta att finnas i det ordinarie sortimentet. Så passa på att köpa och njuta av det medan det finns. Gör sig bra som aperitif eller vin medan matlagningen pågår.

2011:10 Foliehattens fyra förnekelsestadier

1. Det pågår ingen förändring av klimatet
2. Klimatförändringar sker men de är naturliga.
3. Förutom de naturligt förekommande klimatförändringarna finns också de som orsakas koldioxidutsläpp till följd av förbränning av fossila bränslen men de är ofarliga.
4. Förutom de naturligt förekommande klimatförändringarna finns också de som orsakas koldioxidutsläpp till följd av förbränning av fossila bränslen och de har sannolikt allvarliga konsekvenser men vi kan inte göra något åt dem.

2011:9 Goodiebag

Jag fick med mig något hem:

Vad ryms egentligen i påsen?

En dryck med vitaminer! Vad mer?

En påse med proteiner i form av nötter! Ryms där ytterligare något?

Ja, en efterrätt - godis!

Ett vanligt frilansarvode alltså.

Stockholm City hade fest på Södra Teatern med prisutdelning och genom den gode H hade jag fått biljett till den. Därinne stötte jag ihop med P och hans hustru Å - alltid lika trevligt. Det blev ett glas Marzemino och ett glas Rotari Prosecco för drinkbiljetterna. Det förra var ett tjockskaligt och bittert rödvin som det tar tid att dricka ur. Den senare en bra sorts mousserande.

Jag missade prisutdelningen för att det var fullt med folk i den lokalen. Den här posten skulle kunna utmynna i ett sövande namedroppande men jag håller mig för god för det. Och önskar er alla en riktigt god natt!

2011:8 Utanför ämnet: Stadslollan är borta

Lena Nyman är död.

Jag var femton och såg en pjäs på Dramaten för första gången. Jag tror att det var första gången, minnet är inte att lita på. Det var jag och min mor som hade åkt från Uppsala till Stockholm genom en organisation som hette Skådebanan. Biljett och busstransport till opera och teaterföreställningar beställdes genom ett ombud för organisationen på arbetsplatsen, i det här fallet ett bibliotek i Uppsala. Om Skådebanan fortfarande finns vet jag inte.

Pjäsen som vi såg då, 1980, var Hustruskolan av Molière. I rollen som gubben Arnolphe, Allan Edwall, som den unge mannen, Stellan Skarsgård och Lena Nyman som flickan. Att se skådepelare som jag tidigare endast sett i teve och på bio livs levande på scen var den huvudsakliga behållningen. Pjäsen om en gammal man som har hållit en flicka instängd för att kunna gifta sig med henne när tiden är mogen men får en ung man som rival gjorde inget intryck på mig, jag var fortfarande i mycket ett barn. Möjligen minns jag den som komisk. Alf Sjöberg hade regisserat och långt senare skulle jag förstå att det var en uppsättning som det skrevs mycket om, legendarisk kanske man skulle kallat den idag. Skulle gärna se om den för att se om jag har mognat och förstår storheten.

Närmare ett kvarts sekel senare - i mars 2004 - såg jag, A och hennes väninna E Helvetet är minnet utan makt att förändra av Jonas Gardell på den där lilla scenen som ligger bakom Dramatens huvudbyggnad. Ett kammarspel om två systrar med Marie Göranzon och Lena Nyman i huvudrollerna. Dessvärre en ganska övertydlig och Norénoid pjäs, full av platta repliker, rent ut sagt ganska dålig. Nyman såg bräcklig ut, i skådespeleriet fanns det däremot kraft.

Lena Nyman fanns på något sätt alltid med under min uppväxt på 1970-talet, inte minst i revyer och filmer producerade av Svenska Ord. Hemma gick exempelvis dubbelalbumet från Svea Hund på Göta Lejon på högvarv. Jag kunde replikerna i sketchen med Gösta Ekman om mamman som ska köpa spelkulor åt sin son utantill:



När jag ser den där sketchen idag inser jag dels att den inte är lika rolig som jag minns den, dels att filmade scenföreställningar sällan fungerar. Men den obändiga styrkan i hennes släpigt, rökiga röst med den där stockholmsdialekten har överlevt tiden. Liksom satiren över prylgalenskapen.

Alla har sett Jag är nyfiken-filmerna utom jag.

Hon spelade Lovis, Ronja Rövardotters mamma i filmen från 1984. Den minns jag knappt någonting av. Sedan blev det tyst, eller minns jag fel? Det känns åtminstone som hon var borta från offentligheten under stora delar av 90- och 00-talen. Det förekom mer eller mindre bekräftade rykten om missbruk och rattonykterhet. Premiärer fick flyttas fram på grund av sjukdom. Den där Gardellpjäsen var kanske något slags återkomst.

Men nu kommer jag plötsligt ihåg att det gick en pjäs av Stig Larsson på teve någon gång under mitten av nittiotalet. Där spelade hon en kvinna som jobbar på en parfymavdelning och äter nervlugnande. Hon är gift med en man som - antyds det - har förgripit sig på deras dotter. Jag var tvungen att googla. Svinet heter filmen från 1995. Manus skrevs tillsammans med Bengt Johansen som också hade regisserat. Tycker att det finns komisk tajmning i flera av hennes repliker:



Lena Nyman är död.

Det första som jag kom att tänka på när jag nåddes av den nyheten är hennes version av Edith Piafs "Je ne regrette rien", också från revyn Svea Hund på Göta Lejon. Den har en tramsigt, studentikos titel som jag hade glömt, det finns några plakatiga rader men på det hela taget tycker jag att den håller och den låter såhär:

Lena Nyman – Jeppa på berget

Det här är enbart vad jag kom att tänka på. Jag har missat mycket och det finns säkert en hel del i det här som är felaktigt. Det är helt okej att påpeka det. Att klaga på mitt minne är däremot inte okej.