2012:21 Cykelsemestern börjar

Söndag 1/7 Resandet innebär förväntningar och förberedelser I förberedelserna ingår packandet. Ju fler gånger man har rest, desto enklare borde det vara att packa, kan man tycka. Jag vet inte om jag håller med. Förutom reparationsasken, pumpen och regnkläderna har jag svårt att bestämma mig för vad som ska med. Hur många uppsättningar underkläder, byxor och tröjor/skjortor ska jag egentligen pressa ner i väskorna? Vilka böcker? Hur många kameror? Kommer jag att använda tältet och sovsäcken? Jag skjuter därför alltid upp packandet i det längsta. Först när jag i lördags kväll hade cyklat hem genom ett plötsligt ösregn efter en trevlig kväll på utomhuskrogen Svinet i Gamla Stan med min kinesiskalärare, satte jag igång. Klockan kan ha varit strax efter tio när jag började. Vid ett var jag inte klar men gick trots det till sängs. Jag gick upp vid sex på söndagsmorgonen och slutförde den. Den här gången antecknade jag faktiskt vad som fanns i respektive väska vilket i skrivande stund, dennandra kvällen under turen, visar sig vara en bra idé. Allt går snabbare att hitta. Men jag har likväl packat för mycket.Nåväl, efter att ha burit ner Gertrud - min cykel - på gården, kontrollerat tre gånger att spisen var avstängd, två gånger att jag hade låst och fäst samtliga väskor på Gertrud begav jag mig mot pendeltågsstationen. Ute är det lätt blåsigt med molnbyar som skymmer solen av och till. I år har jag tänkt vara noggrann och hålla koll på exakt var och hur långt jag kör så jag satte på appen Cyclemeter när jag började trampa. Den hade jag ingen glädje av under den första sträckan för GPS-mottagningen var för svag med den följd att avståndet som i verkligheten är ett par kilometer blev drygt fem och inkluderade, på den trippkarta som skapas av appen, en omväg ner i vattnet under Liljeholmsbron.Mellan hemmet och pendeltågsstationen har jag i år hittills cyklat fyra gånger, det här blev den femte. Att ta sig ut ur en hemstaden med hjälp av lokaltrafiken är, förutsatt att man får ta med cykeln, att rekommendera för längre turer. Det är nämligen ofta mer krångel än man kan föreställa sig att hitta rätt väg. Skyltningen av cykelbanorna är ofta bristfällig; slutdestinationer står nästan alltid angivna men när cykelvägen går över i en gata i ett villaområde som längre fram förgrenar sig är det lätt att cykla fel. Sammanhängande skyltning av vägarna skulle därför vara välkommet. Inte sällan tar cyklandet på förorternas och villaområdenas gatnät också lång tid även om man har vägen klar för sig eftersom vägen sällan är rak.Vid Årstaberg håller jag cykeln i rulltrappan vilket går bättre än att ta den i hissen vars brist på utrymme gör att man måste resa cykeln på bakhjulet - något som är tungt när framgaffeln är fullastad.Från Gnesta, som är pendeltågets slutdestination, till första stoppet är det ungefär fyra mil. De första två milen går på den förhållandevis hårt trafikerade vägen till Katrineholm. Sträckan saknar vägren men i Björnlunda finns det cykelväg som sträcker sig en kilometer innan man kommer ut på vägen igen. Där det är skyltat mot Gryts kyrka tar jag av på en liten slingrande väg genom lundar, längs ekhagar och åkrar i ett böljande landskap. Här ligger också ett par större bondgårdar, en av dem med en allé fram till huvudbyggnaden. Jag cyklar längs sjön Dunkern och stannar vid en hög tall i vars topp en fiskgjuse har byggt bo. Den lyfter från boet och cirklar en stund högt över mitt huvud samtidigt som den piper innan den ger sig av.Jag trampar vidare och kommer fram till väg 55 som har en bred vägren på den sträcka som jag ska tillryggalägga. Efter en dryg kilometer på 55:an och någon ytterligare på en skogsväg kommer jag så fram till dagens slutmål som är Pensionatet. Jag tar ett dopp i tjärnen som ligger vid huset, klär om och får sedan en ljuvlig lunch som K har lagat: omelett med stuvning på svart trumpetsvamp, hemfriterade pommes frites, grönsaker från trädgårdslandet och var det rökt lax? Jag minns inte, det har gått två veckor nu. Jag borde ha skrivit tidigare.Efter lunchen sover jag middag. Ute regnar det lätt.Under eftermiddagen tar vi med hjälp av en flora reda på vilka växter som finns på tomtens äng. Även gräs - som jag tycker är väldigt besvärliga - försöker vi oss på. Sedan blir det förhör och rosé i rosenträdgården. Puycheric om jag ska vara noggrann. Till middag blir det rökt makrill med den alltid lika välkomna sommarefterrätten jordgubbar. Hubert Beck Réserve du Chevalier gewurztraminer till fisken. Av efterrättsbären kommer ett par från trädgårdslandet. De är lite mer koncentrerade i smaken än köpebären som för övrigt är väldigt bra.Liksom dagen. Stort tack K och T!46 km.

2012:20 Eriks vinbar

2011  ORIGINAL UNWOODED CHENIN BLANC, RAATS

2009  WILD YEAST CHARDONNAY, SPRINGFIELD ESTATE

Och så kvällens husman som måste vara en förlustaffär för krogen:

Kvällens husman    115:-

2012:19 Riket

I slutet av april träffade jag den lärare som jag tog privatlektioner för i Peking under ett och ett halvt år. Vi hade i och för sig träffats några gånger sedan dess. Hon var här i augusti 2009, sedan bodde hon här i fjol och nu bor hon här igen. I fjol blev det bara två gånger. Här och här förresten, hon bor i en sörmländsk småstad men kommer till Stockholm under helgerna för att undervisa. Då, i slutet av april, gick vi till Pelikan och åt gubbröra och fläsklägg. Jag ville att hon skulle äta något typiskt svenskt. Dagen efter for vi ut till Storholmen där M:s familj hyr ett hus under vår och sommar. Jag ville att hon skulle träffa några av mina vänner. Hon påstod att det inte fanns lika vackra platser i hemlandet. M tvivlade.

Igår sågs vi igen. Vi var på Ciao Ciao på Scheelegatan där jag åt linguini putanesca och drack ett glas pinot grigio. Hon åt någon kycklingpasta och drack en mellanöl. Vi gick sedan en promenad genom stan. När vi ses pratar vi mandarin. Hon är bra på engelska och har lärt sig mycket svenska under den här tiden men det är mandarin som gäller när vi ses. Jag lägger emellanåt in engelska ord när jag inte kan eller när jag tillfälligt har glömt. Det är både roligt och ansträngande. Jag undrar ofta hur hon ser på Sverige - ett litet, förhållandevis rent land där gatorna i de mindre städerna är så gott som folktomma på kvällarna, där det inte finns några stora bullriga restauranger och där många människor har en förhållandevis hög levnadsstandard. Skulle hon kunna bosätta sig här?

(Senare på kvällen var jag åter i den vuxna stadsdelen Kungsholmen, den här gången hemma hos advokaten som bjöd på nyazeeländsk riesling.)

Saint Clair Riesling (nr 6456)

2012:18 七岁

Den här bloggen fyller sju år idag, det är ett konstaterande. Jag skriver inte så ofta längre. Mitt alltmer sparsamma bloggande har flera orsaker. Mitt intresse för vin är inte lika starkt som när jag inledde mitt bloggande, andra sociala medier har - på gott och ont - fått större betydelse och jag är inte längre helt anonym. Det sistnämnda har den konsekvensen att jag inte längre känner mig fri i mitt skrivande. Jag måste helt enkelt ta hänsyn till fler omständigheter nu än tidigare. Att nätet inte kan ersätta umgänge away from keyboard är för mig relevant i så måtto att jag fortfarande behöver platsen mellan skål och vägg. Där jag tillsammans med de som jag gillar tillåts vara osaklig, svepande och kategorisk. Jag tycks nämligen ha det behovet. Vilka frustrationer och aggressionshämningar det kan bero på kan jag roa mig med att fundera över. Det är inte lika intressant för dig, käre läsare.
Jag har flera gånger övervägt att sluta blogga men det kommer troligen inte att ske. Om jag upplever något som måste delas med fler än 140 tecken eller med hjälp av en statusrad i det där nyligen börsnoterade bolagets buggiga medium så är bloggen bra att ha. Men jag kommer bara skriva när jag vill. Och det kommer inte alltid handla om vin. Det blir bäst så.

David Bowie – Seven

2012:17 Dryckesgiganten bryter med Satan

Här i Sverige har intresset för hur "tankesmedjan" Heartland Institute försöker påverka opinionen i USA (och Kanada) att tvivla på mänskligt orsakade klimatförändringar varit svalt. Tidigare i år avslöjades interna PM med strategier för hur undervisningen i amerikanska skolor skulle förändras i en "klimatskeptisk" riktning. Den senaste kampanjen gick ut på att likställa klimataktivister med Una-bombaren, Usama Bin Laden och andra terrorister. Bland annat till följd av denna drar sig nu alltfler stora företag ur samarbetet med institutet. Senast är det brittiska dryckeskoncernen Diageo. 
http://www.desmogblog.com/diageo-liquor-giant-backs-away-science-dissembling-heartland-institute
Vin, med inte helt okända varumärken som Dom Perignon och Moët & Chandon utgör för övrigt 6% av Diageos omsättning.

2012:16 Väldigt långt från Sverige

Skriver jag detta. I Istanbul, närmare bestämt. Nu är det försommar här, de ceriserosa judasträden står i blom och temperaturen är som den alltid borde vara. Jag har druckit en hygglig chardonnay och en mindre hygglig viting av okänd druvsort. Annars har jag mest använt tiden till att umgås med nära som flyttade hit i fjol.
Innan jag skulle flyga hit satt jag på Arlanda i en så kallad lounge där jag fick ett nummer av Newsweek. I slutet av den finns en krönika om "naturliga" viner. Jag har använt de där citationstecknen dels för att jag inte har gillat beteckningen, dels för att jag inte har tyckt om vinerna i nio fall av tio. Dessutom har jag förknippat dem med biodynamism och annat mumbo jumbo.
Efter att ha läst den där krönikan kanske jag är beredd att se lite mildare på fenomenet. Avgör själva.

2012:15 Väldigt trevligt på Mistral

Vinet på bilden är från min favoritappellation, Savennières. Han som står i bakgrunden är Robin Eriksson som är den krogkritiker jag har mest behållning av att läsa. Nu jobbar han sedan en tid på Mistral i Enskede.
Där kunde man hänga från 15 klockan igår och äta rätter samt dricka vin till i sammanhanget överkomliga priser. Maten är säsongsanpassad, naturnära och överraskande. Vinerna vildvuxna. Det på bilden fantastiskt med aningen botrytiserade och honungslika toner. Trevligt på det hela taget tyckte jag som hängde där med Kristofer från fyra till nio. Under tiden som vi gick från kroglagrad Järnagetost, lammbog, lardo över gravat rådjur och långbakade rödbetor till glass med sellerimjölk och granskottsolja kom och gick gamla och nya bekantskaper.

Gör det du också, alltså häng på Mistral när tillfälle ges!

Just det, Patrik stannade till där i söndagsjoggen också.

2004 Nicolas Joly "Roche Aux Moines Clos de la Bergerie" Savennieres

2012:14 Välbehag

Kan man erfara på många sätt. Ett är att springa en mil i ett Frescati som värms av en försiktig marssol. Och sedan njuta av endorfinerna som tycks finnas kvar i kroppen resten av dagen. Så var det i söndags. Då träffade jag också A som jag senast såg på en fest i Herrängen i fjol. Det var också trevligt. Vi åt på La Casa vid Hornstull. Drack glasvin som var generöst och lite syltigt. Brydde mig inte om att kolla vad det hette. Det gick bra ändå.

2012:13 Välinformerat

skriver Erica Landin om naturviner, läs här.

2012:12 Välförsett

För drygt tio år sedan blev jag allvarligt intresserad av vin, några år senare även av Kina. Om kinesiska viner bloggade jag lite när jag bodde i landet mellan 2007 och 2009. Jag var även med om några fantastiska provningar i Beijing, tack vare en vän som jag inte har hört av på länge. De gällde importerade viner i nio fall av tio. Undantaget skulle vara festen där Grace Vineyards' Symphony släpptes. Och det fantastiska med den var sällskapet liksom värdinnan. Nåvä, nu snubblade jag över en ganska spretig artikel i China Digital Times - en nyhetssajt utanför landet där det skrivs om Kina - om allt från vinerna som serveras under de officiella middagarna i Vita Huset till förfalskningade Château Lafite-flaskor i Folkrepubliken. För en gångs skull möttes mina intressen alltså. Ni kan läsa mer här om ni vill.

Annars har jag druckit fina monastrell-baserade rödingar från sydöstra Spanien och chabliser och bourgogner från Faiveley sedan jag skrev sist. Båda i Munskänkarnas regi. Ja, jag vet att chablis ingår i Bourgogne men hade jag bara skrivit bourgogner hade ni kanske inte vetat det. En fin beaujolais var med bland de röda från den provningen också.