Ombordmagasin

Ju billigare flygbiljett, desto dyrare smörgås. När man sitter uppe i luften kan man får för sig att en sockerkulörsfärgad, vetemjölsbaserad ciabattawannabe med lite skinka, salladsblad och smörgåsgurka, en kopp kaffe och en jostetra tillsammans är värda 50 kr. Man kan också få för sig att man ska läsa ett ombordmagasin. I Clear Skies - som magasinet ifråga heter - kan man läsa en artikel om Piemonte. Där stod nästan inget jag inte redan visste. Varken om slowfood-rörelsen, nebbiolo eller barbera. Däremot hade artikelförfattaren lyckats uppbringa en imponerande mängd klyschor på textutrymmet. Jag hade gärna delgett er dessa men upptäckte precis att jag glömt ta med tidningen från kabinen.

För övrigt börjar jag undra om inte surdeg är det nya svarta. Se här och här hur mikroorganismerna omnämns. Tog för övrigt fram min kultur ur kylen ikväll. Den här gången ska jag följa receptet.

OS-guld i ishockey

Ungefär två kvarter härifrån, på Medborgarplatsen, har det ena argumentet mot fri rörlighet inom Norden, Nick Borgen - det andra är för övrigt Runar Sögaard - framfört schlagerpekoralet "We are all the winners" framför ett välförtjänt segerrusigt och medaljprytt ishockeylandslag.* Tack och lov är mitt relativt nybyggda bostadsrättshus så bra ljudisolerat att jag slapp höra eländet. Dessvärre råkade det visas på sport-televisionen. "We are all the winners" är en osannolik låt. Den enda gång jag hört den utan att känna obehag var när jag sprang in på Stockholms Stadion i sluttampen av maratonloppet 1998 vilket visar vad fysisk träning, eller rättare sagt, endorfiner gör med våra intellekt.
Vad har då OS-guld med vin att göra? Jo, jag såg en bild från gårdagen på Nicklas Lidström med en flaska Moët & Chandon i handen. Ett guldhockeylag borde få en bättre champagne tycker jag. Moëtten, som snobbar lite förklenande brukar kalla den, är ju något av en vardagschampagne. Och vardagschampagne, mina damer och herrar, är en oxymoron för oss vanliga dödliga. För övrigt kommer den, Moëtten alltså, i många skepnader. Och jag vet inte vilken hals Lidström greppade. Låt oss anta att det är Moët & Chandon Brut Imperial. Det är i så fall, åtminstone enligt Richard Juhlin, världens mest framgångsrika champagne. Varannan sekund öppnas en flaska någonstans i världen. Bubblet består av 50% pinot noir, 40% pinot meunier och 10% chardonnay. Men det finns definitivt bättre mousse än Moët & Chandon Brut Imperial. Såg nyss på TV att de skulle ut och fira i Stockholm i kväll. Låt oss hoppas att de får smaka lite Bollinger Grande Année då.
Avslutningsvis. Stort grattis till ishockeylandslaget! Ni är vinnarna. Ni fick mig att börja gilla ishockey igen. Synd bara att ni skulle få så mögig underhållning. Och en dansande kulturminister, är det verkligen passande?

* OBS! Skämt. Det finns naturligtvis gaziljoner argument för fri rörlighet. Jag vill under inga omständigheter skapa dålig stämning.

Påse i kartong

I söndagsbilagan till Dagens Nyheter 26/2 2006 skriver Bengt-Göran Kronstam om Systembolagets riktlinjer för datummärkning av så kallade bag-in-box-viner. Enligt honom är de väldigt generösa. Det verkar som man sätter en tidsgräns som medger att flera av boxarna redan har börjat surna långt innan den nås. Är detta konsumentförakt en konsekvens av monopolställningen? Kronstam menar att påskartongerna borde förvaras i kylskåp som fylls på bakifrån så att det äldsta säljs först. En konstruktiv idé som dock skulle kräva ombyggnad av butikslokalerna.
Vinpåskartongerna med sina tappkranar är praktiska på större kalas och i sommarstugan. Men det kan inte hjälpas, de är ofestliga. Därför köper jag dem sällan. De påminner mig dessutom om mjölkautomaterna i grundskolans matbespisning. Lapskojs, okryddad köttfärssås till golvmoppsaktig spagetti, bråk, oljud och andra obehagliga minnen poppar upp.
Nej det finns flera skäl att köpa vin i glasflaska; ljudet av korken som dras ur flaskan, en flaskas tyngd i handen och de olika formerna: frankenvinernas bocksbeutel, Châteauneuf-du-Pape-flaskornas glasmönster för att nämna några exempel. Korkljudet kan för övrigt vara på tillbakagång. Gårdagkvällens chablis var försedd med en skruvkapsyl, något som blir allt vanligare.
En omständighet som förstärker påskartongvinernas vardagskänsla är att ett mousserande vin förmodligen inte kan förpackas på det sättet. Jag tror inte att påsen pallar trycket. Men jag kan ha fel.

Locanda klara norra

Jag glömde eller rättare sagt orkade inte blogga då om att jag varit på locanda i torsdags kväll. Efter ett 70 minuter långt stationspass på F&S gick vi dit för att äta något litet. Det blev fyra smårätter. Här angivna i stigande ordning dvs det bästa sist. Brioche med fikon, lardo, kvitten och robiolaost, gambas med paprikakompott och frasig potatis, oxsvans med lökragu, potatisgratäng och krispig märg och bäst av allt: linsragu med salsiccia, parmesan och griskind.
Briochrätten var alldeles för söt. Själva briochen hade svampat till sig av kvittenmarmeladen(?). Lardo och robiola. Knappast en hit. Och sedan de söta fikonen. Nej det funkade inte för mig. De andra rätterna var däremot riktigt bra. Särskilt linsragun. Snygg inredning utan att kännas så där internationellt sval och anonym. Uppmärksam och - för en gångs skull - inte blond personal. Jag drack det billigaste röda, tror att det var det här. Anna drack Marques de Arienzo en reserva från något år. Vi drack ett glas var. Jag var inte där för att komma med exakta data till den här bloggen så ni får ha överseende med de vaga uppgifterna. Marques de Arienzo var det bättre av vinerna. Har jag fel i att presentationen av restauranten på sajten är keff? Både språkligt och innehållsligt. Det är synd på ett sånt trevligt ställe, tycker jag. Hade jag sett sajten innan jag gick dit är risken stor att jag inte hade gått. Eftersom jag har den typen av hangups. Bland andra.

Har Södermalmsnytt skärpt sig igen eller är det tillfälligt?

I gårdagens Vinum Forum hittar vi inte ett vin över 99 kr. Otroligt! Hur är det med tillgängligheten då? Klicka på länkarna.
Dr Pauly-Bergweiler Ürziger Würzgarten Riesling Spätlese 1994 (nr 98417), 99 kr.
Vega Tolosa 2004 (nr 98259), 68 kr.
Corte Giara Corvina 2004 (nr 98203), 59 kr.
Som bonus får man "Månadens inne & ute". Jag är tydligen hopplöst ute eftersom jag gillar Banyuls och grenache. Kategorierna "Månadens storlek på ekfat", "Månadens cigarr" och "Månadens flaska" har jag inga synpunkter på.
För övrigt, det förstnämnda vinet drack jag för ett år sedan. Jag kommer inte ihåg vilken årgång det var men det var petroleum så in i bängen! Bilverkstad för 30 år sedan, typ.
Nu ska jag laga lunch och sedan ta en promenad i februarisolen.

Det går inte att kombinera ost och vin sa någon som jag känner.

Den här historien är hämtad ur verkligheten:
Sonen till en osthandlare har just börjat skolan. I matbespisningen serveras sladdriga hushållsostskivor till knäckebrödet. Pojken frågar om de inte har Gruyère istället.
- Vad är Gruyère, frågar personalen.
- En ost och en kanton i Schweiz!
Nu stämmer inte det riktigt. Om man söker efter Gruyère ser man att kantonen som staden, och den kringliggande regionen med samma namn, ligger i heter Fribourg och inget annat. Det hela kompliceras av att denna ost även framställs i andra schweiziska kantoner. För djupdykare finns en sajt med information här. Vill ni dessutom se reklamfilm klickar ni här.
Mitt första minne av Gruyère är en spänstig baguette med skinka och ost tillsammans med en Kronenbourg i en bar vid Gare du Nord, Paris, för 19 år sedan. Jag var hungrig och fattig tågluffare på väg hem. En baguette och en öl kändes som höjden av lyx. Minns att jag blev så intagen av osten med dess nötighet och fina knaster. Den närmaste associationen då var lagrad grevé. När jag regelbundet åkte till Malmö köpte vi alltid olika Gruyère-varianter i Sveriges bästa osthandel. Om jag bara fick ta med mig en ost till en öde ö skulle det vara en Gruyère av något slag.
Igår köpte jag en "reserva", åtminstone sade min lokala osthandlare att den hette så. Det låter ju inte särskilt franskt om man tänker efter. Jag frågade honom vad han drack till. Han gillade rött vin, sa han. Nå, det är ju inte den sortens svepande tips jag är betjänt av så jag gick till Systembolagsbutiken istället. Den höga fetthalten i osten borde matchas av en hög syra i vinet sa man där. Tipset blev en chablis. En lyckad kombination måste jag säga.

Chablis Saint Martin (nr 7143), 129 kr.

Phoenix

Nånting som stiger ur askan. Ett ägg som kläcks i det förkolnade. En stad i Arizona, USA. En fransk konstellation som har skrivit en av världens bästa låtar; "If I Ever Feel Better". Eller varför inte Jimmy Webbs "By The Time I Get To Phoenix". Hur jag ska komma från en mytologisk fågel till vin är mer än jag fattar. Jag ställde in Itunes på "Phoenix" och började irra i tankarna. Men det går inte. Kopplingen mellan vin och Fenix finns inte i kväll.
Jag hade druckit chardonnay och sangiovese med mina kollegor i skärgården. Sedan in mot stan, förbi hemmet för att byta vandringskängorna mot mina nya snygga skor. Tog en taxi körd av nigerianske Tim till stamkrogen. Därinne satt det gamla gänget: tillförlitlige Tomas, matälskarna, vassa eggen, och ondskan. Sedan kom Louise som vann förra veckans litteraturtävling. Första pris var ett glas vin. Grattis! Jag beställde en flaska Palmer Brut som hela sällskapet delade. Därefter en muggig pinot noir-baserad cava från Codorniu. Karin dök upp till cavan. Efter en stund kom ytterligare en person. Vi åt revbenspjäll, drack Dancing Bull respektive mellanöl. Ständigt denna dansande tjur! Jag talade om för bartendern Pelle att deras vinlista hade allt att vinna på en ansiktslyftning. Jag erbjöd mig till och med att agera kirurg. Han var inte helt road eftersom han redan bestämt allt på egen hand. Såpass. Var lite besviken eftersom bara Pelle och Oskar jobbade i baren. (Anna är i Sydafrika och Andreas var någon annanstans.) När sällskapet skingrats åkte vi till Reimersholme, drack te framför TV:n och såg curlingguldguzzarna intervjuas av Peter Jihde. Samt brons-Anna Ottoson som jag inte kände till innan lunchens storslalomåk. Jag borde inte låtsas att jag är intresserad av idrott. Jag droppar fortfarande Gustavo Toeni, Piero Gros och bröderna Mahre när jag cocktailminglar. Sedan 25 år har jag ingen koll på utförsåken. Buss 66 avgår 2257 från Reimersholme. Everything Is Everything, sjunger Phoenix.

Dracks:
Morellino di Scansano Val delle Rose Riserva (nr 22468), 109 kr
Castello della Sala Chardonnay (nr 12882), 109 kr
Palmer & Co Brut (nr 7372), 209 kr
Codorníu Pinot Noir Brut (nr 85127), 97 kr
Dancing Bull Sauvignon Blanc 2003 (nr 22987), 66 kr

Gondoler på etiketten

Första gången jag drack ett vin med gondoler på etiketten var i skärgården utanför Arkösund till en biff med lök. Då var det primitivo i flaskan. Vinet hette Canaletto och jag köpte det sedan regelbundet tills jag tröttnade på syltigheten. Sedan upptäckte jag att det även fanns ett Montepulciano d'Abruzzo från samma tillverkare. Jag blev väl aldrig begeistrad men tänkte att det var hyggligt vardagsvin. Jag tänkte fel eller så har vinet chanserat. Kartiga druvor i en obehagligt parfymerad ekton skulle man kunna sammanfatta det.

Canaletto Montepulciano d'Abruzzo (nr 2362), 69 kr.

Det nya livet börjar med ett par nya skor. Lydmar och Filmhuset.

Vad har mina nyinköpta skor med vin att göra? Jo, i vissa röda viner kan man ana en ton av läder. Det gäller kvällens pinot noir. Som jag dricker till en fadd och stabbig risotto. Sällskapet dricker en vit utspädd spanjor där man kan ana anis i doften, till vårrullar som är ett bättre matval än risotto. Vi gör det på Lydmar, denna snygga krog/bar/hotell /utställningslokal för de redan snygga. Här har man kunnat höra jazz, r'n'b, soul mm live och dricka välblandade drinkar i snart tio år. Nu slår stället igen för gott. Det ska bli kontor. Vilken renodlad ondska. Såhär såg för övrigt Lydmars sista vinlista ut.

Efter ätande och drickande tar vi buss nr 1 mot Filmhuset där det är premiär för två kortfilmer.
"I den bästa av världar" av Nina Holst utspelar sig i ett nerskräpat betongStockholm. Det första man ser är en gammal pizzaskalk mellan ett par fötter i en sunkig lägenhet. Ur en radio mal ett program plattityder om positivt tänkande framförda på dalmål. Huvudpersonen lämnar lägenheten, tar sig in till stan, bevistar en vernissage och åker tillbaka till hemstationen där hon blir nermejad av ett gäng Hammarbysupportrar. Hela tiden hör man hennes tankar. Hon hamnar i städvagnens sopsäck. Vaknar i en container på tippen och har fått polisonger och näsa som någon i apornas planet. Springer mot solen över ett höstigt gräsfält till tonerna av Magnus Ugglas "Vittring". De bleka färgerna, de dystra miljöerna och den svarta humorn för tankarna till Roy Andersson. Jag var road.
Film nummer två som är animerad är ett slags barndomsskildring bland höghus, skidbackar och porrtidningar som hittas i soprummet. Bra ljudanvändning och fin animation. Tyvärr lite lång och spretig. Den heter förmodligen "Snö (ur det vita man minns)" och är skapad av Nils Claesson.

Eftersom jag varken vill bli ostyrig på Oude Kap Cinsault Ruby Cabernet eller något annat vin, avstår jag från minglet säger tack, hej då och beger mig hem.

Dracks:

Rött: Whalehaven-00, Whalehaven Winery, Pinot Noir, Walker Bay, South Africa 350 kr/fl 99 kr/glas

Vitt: Jabato Blanco - NV, Bodéga Maximo, Viura & Verdejo, Vino de Mesa 240 kr/fl 72 kr/glas

Dracks ej av mig: Oude Kaap Cinsault Ruby Cabernet (nr 22017), 3000 ml, 169 kr

Ingenting blir riktigt som man tänkt sig den här lördagen

I bekantskapskretsen härjar virus. Folk är sjuka. Så till den grad att en tillställning jag såg fram emot ställdes in. Jag försöker få något slags rätsida på dagen. Efter lunch åker jag ner på stan för att gå på ett skivstångspass. Ledaren kommer aldrig. Vi får välja mellan ett vanligt medelpass eller gyminstruktion. Jag väljer det senare. Efter instruktionen genomför jag upplägget. Nio övningar som innefattar de viktigaste musklerna. När jag lämnar lokalen har jag varit därinne i tre timmar, själva träningen inklusive stretch tog en timme. Åker hem. Konstaterar att det här blir en hemmalördag. Melodifestival och "När lammen tystnar" på TV, läser jag. Det eller Haruki Murakami. Mikrar en portion bolognese och kokar fullkornspasta. Korkar upp en flaska Borges Reserva 2000 (nr 98239) som visar sig vara en kraftfull portugis. Och alldeles för fin till min enkla måltid. Vinet är dessvärre slutlevererat så jag lovar inte att ni kommer att få tag på det.
Morgondagen blir förhoppningsvis lite roligare. Jag ska gå på Moderna Museet och sedan ha stambytesfamiljen på middag.