Ett par dagar i La Champagne

Onsdag den 24/5 landade jag på Charlerois flygplats i södra Belgien och möttes av min bror och svägerska för vidare färd mot Reims. Efter ett par timmar i bilen var vi framme i staden med den imponerande katedralen. Vi checkade in det centralt belägna hotell Bristol och delade en picknick på rummet. En flaska Cornas korkades upp. Den smakade för tidigt skördade druvor och billig svartvinbärsjuice vilket visar att det franska appellationssystemet inte alltid garanterar kvalitet. Så mycket trevligare då att smörgåsarna och ostarna som svägerskan fixat var så bra. Ja, vi hade vår vanliga diskussion om när en ost uppnår sin optimala mognad men det var inte så viktigt.

Torsdag den 25/5. Sju grader celsius. Nordostlig vind. Vi bilar längs route touristique champagne. Denna väg utgår från Reims och passerar bland annat genom så kallade Grand Cru-lägen. Vi stannade i Ambonnay som är en Grand Cru-by. Här ringde vi R. H. Coutier som är en av producenterna i Ambonnay som i Richard Juhlins "3000 champagner" får stjärnor. Han hade egentligen inte öppet men ställde fram glas och korkade upp en flaska av sin standardchampagne från 2003, Brut Tradition. Jag förstår franska hjälpligt men kunde inte hänga med i svängarna när han började berätta. Vilket han gjorde med en aldrig sinande entusiasm. Resesällskapet översatte senare. De hade bland annat diskuterat väder. Mr Coutier har studerat rapporter från mer än tvåhundra år och vet att det gråtrista väder vi hamnat i inte alls är unikt för årstiden. Vad vi mer fick veta är att man som vinodlare beskattas för sitt lager varför det inte är eftersträvansvärt att magasinera alltför många flaskor. Till bubblet!
Jag ska börja med att erkänna att jag tycker champagne är svårt. Ja, riktigt svårt, till och med. Vid det här laget har jag druckit så många stilla viner att mitt smakminne har blivit hyfsat. Min erfarenhet av champagne är dock fortfarande ringa varför mina anteckningar blir knapphändiga.

Brut Tradition består till 65% av pinot noir och till 35% av chardonnay. Den har en lätt doft av rostat bröd, citrusfrukter, tydliga krittoner och är lätt svavlig. I smaken är den hårda syran tydlig. Mitt helhetsintryck är att champagnen är allt annat än inställsam. Jag köpte en flaska av den, en flaska blanc de blancs (betyder 100% chardonnay om ni inte visste) och en flaska Brut Millésimé 1998 (60% Pinot Noir, 40% Chardonnay).

I Aÿ ligger flera berömda hus; Bollinger, Gosset och Deutz. Alla hade stängt. Det gjorde inte så mycket. En marknad där man kunde köpa allt från trappor (!) till smågodis pågick. Köpte en korv med smak av stensopp. Vi vandrade längs marknadstånden en stund och körde senare till Épernay där vi åt en hygglig lunch för 13.50 € på le Chapon Fin. Platt vatten till maten.

I Épernay var det mesta stängt så vi körde tillbaka till Reims. I hotellbaren delar vi en flaska Perrier-Jouët Brut (33% pinot noir, 45% pinot meunier och 22% chardonnay). Den har mer citrus än den champagne vi provade tidigare under dagen och en mjukare syra. Jag tycker bättre om den. Eftersom champagnehuset producerar 3 miljoner flaskor per år trodde jag att de skulle vara representerade på bolaget. Så är inte fallet.

Vi äter på brasseriet "Le Boulingrin" i Reims. En oerhört arrogant kypare som tror att vi är tyskar betjänar vårt bord. Till ostronen och senare pilgrimsmusslorna, med spenat, champagnesås och gräslök dricker vi Gosset Brut Excellence (42% pinot noir, 9% pinot meunier och 49% chardonnay). Bäst hittills. Citrus, rostat bröd, mjölkchoklad och i smaken en mild syra. Det finns antydningar till sötma i smaken men eftersom vinet är definierat som Brut är det torrt, dvs det får inte ha en sockerhalt högre än 15 g/l. Juhlin tycker att dosagen i Gossets båda standardchampagner är "onödigt hög". Dosagen är den tillsats av vin och socker som används efter degorgeringen för fylla ut flaska och bestämma typen av vin, se här.

Till ostarna (chèvre du pays, réblochon och comté) blir det ett glas 1997 Château Ramage La Batiste 1997. Bra, tät, fruktig bordeaux. Svägerskan dricker Chapoutiers Crozes Hermitage Petite Ruche från 2003. Kokt, spritigt och ihåligt i likhet med många enklare rhône-viner från det året.

Senare i hotellbaren dricker vi varsitt glas Jacquart Rosé (45% PN, 15% PM och 50% CH). Barnalbyl, snålt.

Fredag 26/6.
Springer en timme genom regniga Reims. Fransk frukost på café. När resesällskapet har vaknat går vi ut på stan. Reims som är en stad full av fin jugend och art deco är väl värd en promenad. Katedralen bör man besöka. Vi gör en paus på ett café där jag tar in den enda champagne de har på glas: Jean Vesselle Rosé (100 % PN). Inget att skriva om.

När vi har varit i katedralen äter vi lunch på en italiensk vinbar. Där provar jag en flight från Nicolas Feuillatte: Réserve Particulière (50% PN, 30% PM och 20% CH), Rosé (60% PN, 30% PM, 10% CH) och Millésimé Ambonnay 1996 (?). Alla utom rosén har en härlig gräddighet i eftersmaken. På samma näringsställe ser jag att de har Isole e Olenas Chianti Classico 2003 på glas. Så vi beställer det. Tror vi. I våra glas en blåröd saft med kartighet. Är det här verkligen vinet som jag minns det. Jag begär att få se flaskan. Det visar sig att de har hällt upp ett annat sangiovesebaserat vin. De trodde att vi ville ha en enklare chianti. Hur de nu kan ha trott det. Det fanns ju inte ens på vinlistan. Vi får det riktiga vinet och det är sangiovese när den druvan är som bäst! Det kanske kan tyckas märkligt att jag dricker Chianti Classico i Champagne. Men eftersom Isole e Olena inte finns i Sverige så ofta vill jag passa på när tillfälle bjuds. Isole e Olena är också en av de vinmakare jag hade förmånen att besöka för fem år sedan. Jag köper med en flaska hem. Den kostar 22 €, att jämföra med systembolagets pris nedan.

Besöker La Musée de Beaux Arts. Sedan går vi till Mumm på 29, rue Champ de Mars. Mumm är - enligt den egna reklambroschyren - världens tredje största champagneproducent. Där har man regelbundna guidade turer. Vi får se en film, vandra genom till synes ändlösa källarkorridorer med pupitres1), foudres2) och de kakelklädda betoingtankar som användes för vinifieringen så sent som 1980 innan de rostfria ståltankarna kom i bruk. Vi får en professionell och faktaspäckad guidning. Inte ett onödigt ord. Den är på franska så jag snappar bara en fjärdedel av vad som sägs. Efter avsluta guidning får vi prova storsäljaren Cordon Rouge (50% PN, 25% PM och 25% CH) liksom Cordon Rouge Millésimé 1998. Den förra är inställsam med citrusaromer och mild syra. Lätt sötaktig. Tyvärr lösgör sig svavelväteliknande dofter ur vinet efter en stund i glaset. (Och priset! Lägg till 49 kr så får ni den betydligt mer spännande Special Cuvée Brut från Bollinger (nr 7418).) Årgångsvarianten, Millésimé 1998, var mer komplex med champinjoner och rostat bröd i doften. Av den köpte jag två flaskor.

Richard Juhlins "3000 champagner" har varit oumbärlig under resan. Om jag var Richard Juhlin skulle jag låta trycka en pocketversion av samma bok. Den skulle ha nästan samma pris som folianten eftersom champagneintresserade är beredda att betala. Fördelen skulle vara det lätthanterliga formatet. För övrigt lär det ha kommit en "4000 champagner" nu. Finns inte den på svenska?

Isole e Olena 2003 (nr 82044), 159 kr. På bolaget 1/6!

Mumm Cordon Rouge (nr 7543), 300 kr

PS. Pinot meunier som används för fruktigheten vinner inte på lagring. DS

1) Ställningar fom används för att få ner jästklumpen i flaskmynningen, se här.

2) Enormt ekfat.