Den transformerade TV-kanal som heter TV6 inledde i veckan med att visa de tre först producerade filmerna i vad som kom att bli en hexalogi, nämligen Star Wars. Jag minns när jag såg den första, "Stjärnornas krig", på Spegeln i Uppsala för 28 år sedan tillsammans med min bror och hans kompis, en numera känd landstingspolitiker och styrelseordförande.Stjärnfonden och vinjetttexten: "För länge, länge sedan, i en galax långt, långt borta." Och så trumpetranfarerna i kvinter som inleder John Williams' ledmotiv. Sedan texterna som växte ur dukens nederkant. Jag fick knottror på huden då och jag får det faktiskt nu igen när jag skriver om det. Att säga att jag älskade filmen är att underdriva. När jag skulle somna samma kväll svischade laserstrålarna från rymdimperiets och rebellernas stridsskepp förbi mina stängda ögon. Repliker som "Kraften kommer alltid att vara med dig, Luke" och "Rädda oss Obi-Wan Kenobi, ni är vårt enda hopp" ekade i mina öron. Brorsan och politikern var däremot allt annat än begeistrade. De upprördes bland annat av det myckna skjutandet. Jag kom att se den åtta gånger*, senast i den digitalt uppsminkade versionen som gick på bio för nio år sedan.
Så satt jag och slötittade på TV i onsdags kväll och kände att njae, det här känns inte så upplyftande längre. Harrison Fords egennyttige Han Solo som man tyckte var så cool. Den fjunige Luke Skywalker som känns än mer fjunig nu. Och den kanelbullslockiga Carrie Fisher. Skulle vara hon då. Och Alec Guiness. Den lasersvärdsduell mellan Darth Vader och Obi-Wan Kenobi som jag mindes som relativt lång var över på några minuter. Liksom mitt tittande. Det är möjligt att jag hade tyckt bättre om den hade jag haft en 26 tums plasmaskärm men jag tvivlar. Gunnar Ekelöf skrev något i stil med att man inte ska tumma på sina minnens fjärilsstoft. Jag önskar jag hade kunnat citera ordagrant men min Ekelöf befinner sig dessvärre långt, långt nere i en kartong. I ett källarförråd inte särskilt långt härifrån.
Jag gillade tvåan - enligt den gamla kronologin - bäst: "Rymdimperiet slår tillbaka". Kampen mellan far och son. Kärlekshistorien mellan Han Solo och princessan Leia. Yoda. Men jag vågar fördenskull inte se om den. Av de tre nyproducerade - som jag också är för gammal för - tyckte jag bäst om den sista, "Mörkrets hämnd". På onsdag visas "Episod 1 - Det mörka hotet" i TV6. I den får man stifta bekantskap med den enerverande Jar Jar Binks för första gången. Det behöver man inte.
"Stjärnornas krig" har inte så mycket med vin att göra. Men om jag ska dra en parallell så måste det bli Atrium Merlot - ett vin från Torres. Jag var helt begeistrad i detta vin för fem år sedan. Om jag finge tillfälle att sippa det idag skulle jag nog reducera det till frukt och vanilj. Och sådant imponerar inte längre på mig. Men minnet är mig kärt. Torres gör för övrigt en massa bra viner, inte minst Mas La Plana. Som jag drack senast för två år sedan på Gudmundsons förra matbespisning, Dining Club. En krog som tyvärr inte finns bland oss längre. Två år gamla minnen litar jag på. Det senaste släppet av vinet, dvs Mas La Plana, fick genomgående bra betyg i pressen.
I morgon åker jag till Finland. May the force be with you.
Torres Mas La Plana 2000 (nr 98339), 218 kr
* Förmodligen en låg siffra jämfört med alla geekars därute.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar