Från Tullbron till Östermalm

Jag har varit i Linköping, inte Libanon. Eftersom jag är för trött orkar jag inte fördjupa mig i Stångs magasins meny och betjäning. Det granbarrskryddade älginnanlåret med persiljerötterna, oxsvansmarmeladen och de översalta, friterade savoykålsbladen tänker jag inte skriva om. Inte heller amusen som var en liten ålboll med dill och lök. Eller efterrätten - den säkra créme brûléen som serverades med en föredömligt osöt, myntakryddad hjortronmylta. Att personalen inte fyllde på vattnet i tid. Nej, det blir inget om det. Däremot om vinerna:

Pinot Blanc "Hugel" 2004 (nr 83950), 109 kr

Mineralig, med gröna äpplen och mandel. Även lite ungriesling i doften. Aptitretande fräsch och obegripligt nog i beställningssortimentet. Perfekt aperitif.

Château Labadie (nr 3550), 116 kr

Jag har druckit alldeles för få bordeauxer för att skriva att det är en klassisk sådan. Cigarrlådedoften finns där men jag vill minnas att fruktugheten var varmare sist. Gårdagens - 2001? - hade drag av kartighet. Men bra ändå.

Parallèle 45 Côtes du Rhône (nr 22800), 2003, 98 kr

Ska rödvin dofta taskig avgasrening eller industritomt i DDR? Tror inte det. Köp absolut inte 2003:an. Usch!

Château Gravas 2003 (nr 84192), 239 kr

Sauternes som tillhör Bordeaux vet jag för lite om för att tycka något vettigt om. Gott, typ. Och rent. Jag har provat en del lite "smutsiga" franska ädelrötade tidigare.

Jag har ätit libanesiskt i Sthlm. Min lojalitet förbjuder mig att nämna stället med dess rätta namn. Glest mellan gästerna. Schweitzertyskar vid bordet bredvid. Fräscha smårätter. Väl blyg servitör. Och en liten Blattella germanica som pilade in under soffan. Där drack vi.

Château Ksara Reserve du Couvent (nr 12596), 87 kr

Viol var ordet sa Bull. Lite vulgoattraktivt på något sätt. Nu har jag druckit mer än en halv flaska vin fyra kvällar i rad.