Vad minns jag av nittiotalet egentligen?

På Street var det releasepartaj igår. Inte en fest som man blev speciellt inbjuden till, den var öppen för alla som hade åldern inne. Inte ens inträdesavgift krävdes. Festskälet, det som nyss hade släppts eller rättare sagt kommit ur trycket var den här boken. Den kommer jag inte att köpa. 90-talet känns som igår. Det har gått för kort tid för att jag ska kunna få vemodiga nostalgivibbar av Oasis-singlar, Expedition Robinson och Rederiet. Men tillräckligt med tid för att inse att inte ens mitt minneskort har oändligt utrymme. Det visade sig i den frågesport eller 90-talsquiz som jag och B bara lyckades skrapa ihop 15 av 37 möjliga poäng. Okej, jag minns muggiga låtar som "Mr Vain" med Culture Beat och "Oops up" med tyska Snap. Jag kommer ihåg Kramers parfymkoncept "Beach" i Seinfeld. Men jag kunde varken erinra mig vad karaktärerna i Rederiet hette eller vilka Sverige spelade första matchen mot i fotbolls-VM 1994. På Street fanns andra, yngre och piggare förmågor än undertecknad som gjorde det. Det kreativa med den här släppfesten var nämligen att man sysselsatte sig med något annat än att dricka och mingla. Kristian Luuk - kvällen till ära iförd Jamiroquai-tröja - ställde frågorna och presenterade låtsnuttar och videoklipp till quizet. På ett sätt som bara han är mäktig givet rätt förutsättningar. (I "Hassan", "Knesset" och även som vikarie i P3:s Lantz har han haft dessa. "Sen kväll med Luuk" förstod jag mig aldrig på annat än som blekt försvenskad Letterman. Och "Godnatt Sverige" är nästan glömt. Men aldrig förlåtet.) Frågorna löstes lagvis, jag och B utgjorde ett lag. När frågorna var besvarade överlämnade man sitt formulär till ett annat lag som fick rätta. Både vi och grannarna kunde inte svaret på frågan om vilket indie-band som hade gjort låten "Fishtank". "Jaha, This Perfect Day? Men det var ju främst ett skitband, inte ett indieband", hörde jag mig själv gapa. De två lag som hade bäst resultat fick skicka upp representanter på scenen för en slutlig omgång. Den som vann fick lite 90-talsparafernalia.

Innan vi gick ut hade jag bjudit B på den franska biffgryta som jag så ofta lagar. Och så en äppelbaserad efterrätt. Gravensteiner i ugn med lite kanel, råsocker, smör, färsk ingefära och lätt rostade pinjenötter. Jag får säga det själv: BRA.

Torusboxen öppnades till middagen. Oborstat eldig och smakrik med sträva tanniner. Mörk frukt. Jag gillar den.

På Street drack jag det äckliga Kaya, eftersom det var enda röda glasvinet i baren till den del som 90-talseventet skedde i. Sedan gick vi in i restaurangen. Där beställde jag riesling till mig Clines zinfandel till B. Jag var då lite bortom smakligt finlir så jag kan bara "konstatera att jag" fick ner rieslingen. Clines Zinfandel var dessvärre korkad men hon märkte det inte.

Torus 2005 (nr 2261), 196 kr

Street´s röda 62 kr - förmodligen Kaya

2004 Riesling, Fernand Engel, Alsace, 85 kr per glas på Street