Gårdagens viner

När jag kom dit fick jag reda på att de hade provat en Moulin Touchais som var dålig, en röd bourgogne och ett Anjou-vin som inte heller höll måttet. Det sista skulle repa sig under kvällen. Jag öppnade en flaska Château Montus 1999 för jag tänkte att det skulle lufta lite. Vinet var platt som Uppsalaslätten. Det tog sig aldrig heller.
En kristallren, ananasdoftande riesling från Nya Zeeland blev jag bjuden på medan de arbetade i köket. Vinet som är från 2006 har inte de där mognadstonerna som man oftast hittar hos äldre viner på druvan. Jag avser alltså det där som liknas vid petroleum eller fossila bränslen. Långt från Ürziger Würzgarten alltså. Syran var markant men inte vass.
När Ulla Cocke - som vid en lunch tidigare under dagen fått den fina utmärkelsen Gastronomiska Akademins guldpenna, grattis! - anlände öppnades en flaska champagne. Jag tycker att temperaturen på den var perfekt. Och som jag redan skrev, den var brödig och svampig på ett inbjudande sätt. Passade bra till Johans surdegssmörgås. Sedan var det dags för kvällens höjdpunkt i vinväg. Med tanke på vilken otur som hade förföljt de andra vinerna var det nervöst. Jag fick den stora äran att öppna flaskan. Korken var som en träbit som legat i väta under några år. Den började smulas redan under skruvens borrande. Eftersom jag var lite stressad av att hantera vinet gick jag ut i köket och försökte angripa korken på en annan punkt. Med resultatet att den hamnade i flaskan. Vi tog fram en sil och hällde upp några droppar i ett glas. Höjde glaset försiktigt mot näsan. Paprika, tabasco och andra dofter fanns där. Men inget orent eller fult. Dyrgripen hade klarat 36 års lagring! Jag serverade genom silen. Det såg lite egendomligt ut men på det sättet slapp vi smulor. Naturligtvis hade vi kunnat dekantera också. Men. Vinet var så - saknar ord - så att jag blev alldeles andäktig. Svamptoasten till var obeskrivligt bra också.
Till rådjuret öppnades en spanjor. Som var knuten och hade stick av aceton och kanske myrsyra. De försvann efter en halvtimme men själva vinet vågade inte titta ut. Lite synd. Jag hade aldrig druckit den blandningen av grenache och carignan förut.
Ungefär en halvtimme efter huvudrätten var det tid för glassen. Till den skulle vi dricka Anjou-vinet som hade varit lite tveksamt vid en tidigare provning. När det släpptes i mars 2005 var hyllningskören enstämmig. Ett riktigt fynd, ansåg alla. Chenin blanc, druvan som i Sydafrika oftast kallas steen, används både i torra och söta viner i Loire. Det mest kända söta vinet i regionen är Moulin Touchais som jag faktiskt aldrig har druckit. Det här vinet var lite märkligt. Johan tyckte att det hade en fiskaktig doft. Jag hade vid det laget lite svårt för finliret. Om det var fuktiga lovikavantar eller honung. Karameliserat socker eller äppelmust kunde jag inte riktigt avgöra. Smaken var det som jag överaskades av. Det var sött men sötman hade ingen längd. Den var där i munnen med vinet, men sedan. Borta! "Staccato" var ett omdöme. Möjligen var även detta vin lätt defekt (oxiderat). Glassen och frukterna som bjöds till var som vanligt i det här sammanhanget alldeles ovanligt bra. Tack!

Saint Clair Riesling 2006 (nr 6456), 96 kr

Louis Roederer Brut Premier (nr 7602), 329 kr

Château Mouton Rothschild 1970 Pauillac, 1er Cru Classé St - OBS! att den räknas som 1er Cru Classé i min källa. Blev vinerna uppgraderade i efterhand så var ju det här påståendet galet. Vinet finns absolut inte på bolaget!

Fill del Temps Gran Selecció (nr 2254), 125 kr

Anjou Blanc Réserve du Fondateur 1983 - finns inte längre på bolaget.