Det är inte bara vädret som inte längre stämmer. Människors beteende stämmer inte heller. Krogen ska vara folktom i mitten av januari. I ängslan över de gångna helgernas utgifter ska vi sitta hemma i sofforna och titta på Malou von Sivers och Lasse Brandeby tycks löpsedlarna mena. Men det gör vi ju inte. När jag och N kom in på Judit & Bertil var det fullt med folk. Det vanliga gänget minus kloka K och tillförlitlige T - som ju är i Asien - var där. Plus M och K (eller stavar hon med C?). En poet, en popstjärna och en programledare syntes också.
Andreas jobbade vilket ju alltid är trevligt. Han avslöjade också sin politiska hemvist. Föranlett av att jag presenterade N för J med orden "Han är folkpartist". Vilket ju J inte i formell mening är längre. Vilket han påpekade. Ja, jag ska kanske inte avslöja vad Andreas röstade på mer än att han ideologiskt befinner sig i samma uppvärmda utomhusbalja i Högfors som fyra partiledare badade i för ett par år sedan. Apropå politik så dök K - ny länk - med sällskap upp. Jag pratade inte så mycket med honom. Men L introducerade oss för varandra. N och jag drack både vitt och rött. Vinlistan ska bytas i februari, sa Andreas.
Leijontornet har jag ätit på vid fem tillfällen under sex år. Krogen som började samarbeta med Oaxen par år sedan har en bakficka - Leijonbaren - som vetter mot Lilla Nygatan. Findelen ligger delvis under jord. Två gånger har jag ätit i där, fyra gånger i bakfickan. Aldrig har jag varit missnöjd med något som serverats. Tvärtom, den meny jag åt där för två år sedan var sinnensvidgande.
Hur var det igår då? Vi sitter i Leijonbaren. Fyra bröd kommer in. Det är maltknäcke, kavring, vitt surdegsbröd och bröd bakat på dinkelmjöl. Maltknäcket är salt som en öken i Utah. Kavringen är söt som jag vet inte vad. Dinkelfrallan smakar pinnbröd. Endast surdegsbrödet får godkänt av mig. Till bröden två sorters smör varav det ena är brynt. Och det kan inte hjälpas, vad som en gång kan upplevas som så generöst knäckliknande är något som man i likhet med tryffelolja rätt snabbt tröttnar på. Det brynta smöret repriseras i den rådjurswallenbergare med ärter och mandelpotatispuré som blir min varmrätt. Den är lite stabbig. Ärterna smakar lite vegetativt. Och med det menar jag att de inte är så piggt söta som de gärna får vara. N äter torsk som är "lite torr" enligt honom. Innan har vi delat en förträfflig löjromstoast. Där fanns en rand besk stoutgelé. Som vi drack öl till. Servitören var föredömligt korrekt och generös och valde bra viner. Tryffeln till kaffet var väl liten. Och så spelades musik på alldeles för hög volym. Jag gillar Grace Jones, Kylie Minogue och viss dansmusik som jag inte kan genrebestämma men jag vill slippa dem under måltiden. Jag tror att Leijonbaren hade en dålig dag. Den brukar vara bra.
Jag vägrar att gå på Kvarnen nu för tiden. Åldern har tagit ut min rätt. Jag borde ha lagt av redan för sex år sedan då jag skådade den första club-blazern där. Det var inne i den inre delen som var nybyggd då. Men jag fortsatte envist i hopp om att något skulle hända. På något plan. Och det gjorde det väl i och för sig någon gång. Men igår gick vi till Svejk i stället. Vi drack en "öl med tydlig humlebeska" som N ville ha. Platan tror jag att den hette. Beskan sitter fortfarande i gommen i skrivande stund. Där gick en kvinna på åtta män. "Är Svejk ett bögställe?" hörde jag mig säga i gloppet på Östgötagatan efteråt. "Nej, snarare ett loserställe" sa N.
På Snotty var det också knökat. Men inte så att vi inte kunde komma in. Två unga män vände skivor som inte jag skulle valt. En kvinna på fem män. Gudmundson bar en fint argylerutig cardigan. Hyena och Janne jobbade. Sten var där också. Vi fortsatte med öl. Samuel Adams den här gången. Och vinglade sen bort men hem.
Black Tie Pinot Gris Riesling 2004 (nr 81637), 116 kr
Virtuoso Syrah 2002 (nr 87354), 134 kr
Penfolds Thomas Hyland Shiraz (nr 6301), 104 kr
Domaine des Malandes, Petit Chablis, 2005
Château des Erles 2002 (nr 99471), 268 kr
Bilden: Dag Hermelin (Lamole, Chianti, Toscana, Italien juli 2001) som vann i treans "Middagen". Grattis!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Ölet hette något på K, i stil med vad ett tjeckiskt symfohårdrocks-band skulle kunna heta, typ Kazlak. Jag skrev upp det på en lapp som jag naturligtvis tappat bort.
Var det en popstjärna, en poet och en programledare på JB? Och jag märkte ingenting? Fast de kanske kom när jag hade gått?
Förresten skaffade jag mina linser när jag två gånger hade varit på krogen, och mitt sällskap sa "Titta, där är Björn Borg", och jag glodde och glodde, men såg ingenting.
Thomas Rusiak, Bob Hansson och Lotta Bouvin-Sundberg.
En uppslysning som kanske hamnar på faktoid-sajtet (jag är av den åsikten att ordet sajt är neutrum och inget annat) så småningom är att de fyras gäng aldrig kom ner i badtunnan. Maud:an hotade bara med det under försnacket. När det kom till kritan så behövdes den aldrig för att få ihop det med de andra gossarna.
Alltid underbart att surfa hit och få reda på vad jag gjort och vilka jag träffat i helgen.
Jag hade ju stått och krökat på Snotty sedan 18, varför jag var rätt dimmig när du dök upp. Men jag kommer ihåg att vi sågs! Nästa gång ska jag försöka vara i bättre skick, dock.
Skicka en kommentar