22 oktober 2007

Arbetande hotellgäst

Norr om Himmelska Fridens Torg, Den Förbjudna Staden och sjöarna ligger ett hutongområde där jag tittade på lägenhet i förra veckan. Det var i huset som var fullt av musiker som aldrig övade, om ni minns. Huset ifråga var inte av hutongtypen och det är inte heller hotellet som jag kommer att bo på i en månad. Men de omgivande byggnaderna här är det. Och det är faktiskt körförbud på den lilla knixgatan som går från stora vägen in hit. På väg till tunnelbanestationen såg och hörde jag, inte minst viktigt, brikettförsäljaren. De här byggnaderna värms nämligen av runda perforerade stenkolsbriketter1). Kanske inte det mest miljövänliga sättet att slippa den bitande torra kylan som nu tycks vara här om morgnarna. Men så är det i alla fall. Jag har lyckats förhandla mig till ett bra pris för vistelsen på mitt hotell. Mitt rum på tredje våningen har utsikt söderut mot klocktornet. Trådlöst nätverk. BBC och CNN på teven. Gratis frukost; te, formbröd, smör marmelad, några croissantliknande smördegsrullar och melonbitar. Frukt känns för övrigt som en bra motvikt till den ymniga fiberlösheten. Trevlig personal. Under frukosten började jag prata med en tysk som satt mitt emot mig. Den typen av samtal, "var är du ifrån?", "är det första gången i Kina", "varifrån i Tyskland är du?" och så vidare tröttnar jag aldrig på. Åtminstone inte om samtalspartnern är över trettio - om det är en man2) - och minst normalbegåvad vilket den här bayraren rimligtvis måste vara. Vi kanske hittar på något en dag, får se. Från mitt hotell är det tio minuters gångväg till tunnelbanan. Tunnelbanan kostar knappt två svenska kronor. Idag steg jag in i en vagn där jag inte behövde klämmas mellan kropparna. Jag kanske kom precis innan rusning. Tåget avgick 0813 och jag var framme vid kontoret 0840. Acceptabel restid. Sedan jobbade jag - med undantag för en lunch med svenske P på en japan i närheten - och några minuters ansiktsbokande/privatmejlande till 1920. När jag kom hem gick jag till hotellbaren för att äta. Medan jag väntade på maten märkte jag att ett par unga kineser i lokalen pluggade engelska. De övade på några meningar och jag kunde inte låta bli att lägga mig i. Jag försökte lära dem att ordföljden ändras om man ställer frågor på engelska - vilket alltså inte är fallet i mandarin - och att man inte får glömma "a" i frågan "are you a dog?". En fråga som jag inte kan se nyttan av annat än i förolämpande syfte. Vilket i och för sig är en skymf mot alla fyrbenta vänner. Om de nu är det. För att bredda ungdomarnas kunskap bad jag dem ersätta "dog" med "ape" så att de fick använda "an" också. Vi skrattade en del. Och det är just en av sakerna som jag tycker bäst om här. I landet som har inte har ett enskilt ord en för miljon men väl för hundra miljoner.
Sedan åt jag grönsaksfyllda vetedegsknyten med två sorters risvinäger. En chiliförstärkt och en naturell. Drack ett grönt te som hade dragontoner till. Och roade mig med att läsa Li's & Thompsons "Mandarin Chinese - A Functional Reference Grammar".

1)Jag hoppas att jag har uppfattat saken rätt. Om det finns någon expert därute som vet något annat så ber jag att få bli rättad.


2) Män under trettio är i genomsnitt mindre vettiga än kvinnor i den åldern. Men det finns alltid undantag.

1 kommentar:

viveca sa...

Tack för allt du skriver. Det är så roligt att läsa.