31 oktober 2007

Jag har fortfarande inte varit på Silk Market

Ibland hör man uttrycket "en mörk bakgata". Någon säger om någon annan att "den skulle man inte vilja möta på en mörk bakgata". Vad är en bakgata? Är det en återvändsgränd, eller bara en tvärgata till en större upplyst gata? Frågan kom för mig när jag gick in på den dåligt belysta gatan där mitt hotell ligger. Men här i Peking är jag aldrig rädd för den mörka gatan. Det känns säkert här. Det enda man behöver frukta som västerlänning är kineser som stiger upp klockan fem och väsnas i hotellkorridoren. När det hände i morse slet jag upp dörren och satte fingret mot läpparna: "Schh!". En pensionerad dam satte sitt finger mot läpparna och härmade: "Schh!" och skrattade.
I Tiki bar satt bara en till person och åt frukost till Andrea Bocellis konsert i Las Vegas. Jag tyckte att det var något bekant med hans ansikte. Mer om det senare. Man hade grävt en grop i vägen utanför hotellet. Några stod i gropen och grävde, andra stod och tittade ner. Jag tog tunnelbanan till Dongsishitiao och gick till the Bookworm, det tog 17 minuter. På vägen såg jag par som övade dans utomhus i morgonkylan. Inne på bokcaféet återupptog jag teckenskrivandet som legat nere sedan mitten av september. Det gick trögt. Sedan åt jag lunch med televisionen. Trevligt. Efter lunch satt jag på samma ställe till klockan åtta. Sedan gick jag tillbaka till tunnelbanestationen vid Dongsishitiao. Jag såg andra par öva andra danser i kylan och mörkret utanför Arbetarstadion. Är det det här som är Kina? Människor gör saker tillsammans utomhus. Det må vara taijiquan, drakflygning eller samtal på parkbänken i sommarkvällen. Jag är inte van vid det men det verkar bra. På väg hem från hotellet såg jag att hålet i gatan hade fyllts. Hålet i den mörka gatan. Jag klädde om på mitt rum och gick ner till Tiki bar för att äta. Där var det tomt. Efter en stund kom den 38-årige kanadensaren David in. Sedan en familj med två barn. De talade svenska. Mannen som jag känt igen från morgonen. Jag frågade var han kom ifrån. Vilken bransch han jobbade i. Inget stämde. Tills han sade att han kom från min uppväxtort. När han sade sitt namn förstod jag att det var min brorsas klasskamrat från gymnasiet, typ för 26 år sedan . Så T, om du läser det här kan jag upplysa om att det var "Skummen" - visst kallades han så? som bor här. Hälsar till dig. Han delade en flaska Moët & Chandon Brut Imperial med sin hustru medan deras killar frivilligt och vi som råkade sitta vända åt samma håll - dvs jag och David - ofrivilligt såg "American Pie" på skärmen där Andrea Bocelli visas varje morgon. Medan vi pratade med dem. De åker tillbaka till Sverige i morgon.

3 kommentarer:

Martin sa...

Kände just att det var för länge sedan jag sa tack för att jag får vara med på den här resan. Att följa den här bloggen är nästan som att vara liten igen och vänta på nästa avsnitt av radioföljetongen på sommarmorgnarna.

T sa...

Kul! Hälsa tillbaka! Världen är liten - särskilt Kina! Hoppas förresten att SMS:et fr oss kom fram förra fredagen!

Hugs,

T

The Blogger Formerly Known as Ensamma Mamman sa...

Jag skulle nog definiera en bakgata som en parallellgata till en större gata, gärna två, tre gator in.