Leta lägenhet del I

Evan heter han. Trodde jag. Det lät så när vi talade i telefon. När jag senare får se hans egenhändigt utformade visitkort ser jag att det står Aven. Han har ringt regelbundet sedan lunch för att bekräfta att vi ska träffas i Sanlitun klockan tre. Jag borde anat oråd. Redan första gången vi pratar säger han flera gånger. "Lägenheten ligger på bargatan i Sanlitun. Många utlänningar gillar bargatan i Sanlitun" Mörkblå kostym, elektrisk skoter och Louis Vuitton-väska (fejk) har han. Stora polisonger och ganska coola glasögon. Samt en tystlåten kompanjon. Han erbjuder mig att bli skjutsad. "Gå till fots" säger jag. Det är onsdag eftermiddag. Sol, molnfritt och glada turister dricker öl på SPR Coffees uteservering vid den stora klädmarknaden. Vi promenerar i tio minuter. Ett stort lägenhetshotell i svart sten kliver vi in i. Lovar gott. Aven får skriva på ett papper för att vi ska få komma in in hissdelen. Jo, jag glömde nämna att han upprepade sitt "Bargatan, många utlänningar gillar Bargatan" så många gånger på vägen att jag till sist var tvungen att sura ur mig "Jag har inget intresse av Bargatan." Vilket inte är sant, för det har jag ju. På rätt sida ligger "the Bookworm" eller "boksnoken" som C kallar den. På sjunde våningen i huset av svart sten ligger studion. Ett par lämnar lägenheten när ägaren, en man i 25-årsåldern, öppnar.Väggarna har en nyans någonstans mellan aprikos och kokt lax. Fönster mot söder. Det är uthärdligt. Västerländsk tvättmaskin. Bra. Hotellkänsla. Nja. Rent. Om priset är rätt kan jag bo här. Jag stänger av teven för att höra om det är lyhört. Det är det inte. "Vad kostar den här då?" frågar jag. "Prata med ägaren" säger Aven. I min annons har jag satt ett tak vid 4000 yuán i månaden. "5500" säger ägaren. "Vad är det här? Jag har ju skrivit i min annons hur mycket jag är beredd att betala!" utbrister jag. Aven justerar glasögonen med pekfingret och säger: "Vad tycker du är ett bra pris?" "Ja, helst under 3500." säger jag, halvt på skoj. "Fråga ägaren" säger Aven. "Du kan förhandla med honom." "Vadå förhandla? Jag har inte tid med det! Har jag sagt ett maxpris så vill jag ha det som utgångspunkt!" Jag tittar på ägaren. "Hon som var här innan dig ville betala 5500 per månad" säger ägaren. Perspirationspärlor börjar bildas på Avens panna. "Hon kan ta den." säger jag. "Tack för mig".
Jag, Aven och kompanjonen delar hissen ner "Hittar du något annat kan du höra av dig" säger jag till Aven. På gatan skiljs våra vägar.De tar av söderut. Jag promenerar mot norr.

Bilden: en rivningstomt på Bargatan.