18. 19. Ja ja

Den här veckan har erbjudit fortsatt sommarvärme i huvudstaden. Regeln som tvingar alla bilar att stå minst en veckodag har gjort luften tillfälligt renare. Eller om det beror på vinden om hösten. Jag har två gånger ätit lunch på en hunanes i närheten av kontoret. Woken med ankdelar rekommenderar jag inte. Den smakar bra men hals, vingpennor och bröstkorg med revben är lite svårtuggat. Teträdssvampsgrytan tröttnar jag däremot aldrig på.
I förrgår frågade en av ekonomerna på kontoret om jag ville äta lunch. Det blev chilli- och sichuanpepparkryddad gryta. Man väljer ingredienserna så får man de wokade och serverade. Tofu, grismage, broccoli, kinakål, svamp och något annat. Förutom sichuanpepparn och chillin är det ingefära och vitlök i grytan också. Kineser blir alltid förvånade när de ser att jag tuggar i mig ingefärsbitarna.
Igår kväll hade The Bookworm vinprovning. Jag hamnade vid ett bord med en svensk konsult, en österrikiska mellan jobb och en fransyska i vinbranschen. Den sistnämnda var väldigt förtegen om vilket företag hon arbetade för eftersom det var en konkurrent till de som ordnade provningen. Efter några glas berättade hon lite grand. Jag tänker på när jag var ny i min före detta bransch ett halvtannat decenium bakåt i tiden, och hur jag då var så rädd för och misstänksam mot konkurrenter. Det där försvinner med tiden eller så är man helt fel i sin yrkesroll. Av det drog jag slutsatsen att hon var högst 30 någonting eller åtminstone helt ny i sitt jobb. Det satt en israel vid bordet också. Han frågade vad Sverige hade byggt sitt välstånd på. Jag och den andra svensken svarade lite trevande med gruvnäring, ingenjörskonst och design. Vet inte om det är stämmer.
Vi drack en chardonnay, en sauvignon blanc och två pinot noirer från Nya Zeeland. Sauvignon blancen var bäst med sina grapefrukt och krusbärstoner. Chardonnayen tvåa medan pinoterna lämnade mig ganska sval. Som extranummer fick vi Yering Stations inställsamma men ändå uppriktigt generösa côte rotie-blandning. Kanapéerna fick mig inte mätt så jag stämde träff med Porsche-P på Let's Burger där jag åt onyttigheter och drack en Old Speckled Hen. En ung amerikanska kom fram till vårt bord. Hon kampanjade för att hennes landsmänniskor i exil skulle rösta på Obama. Hon bar en Obama-t-tröja som lite liknade Warhols Marilynporträtt och dessutom hade kinesiska tecken. Dessvärre kunde man bara köpa den om man är amerikansk medborgare.
Jag såg fem minuters debatt mellan presidentkandidaterna tidigare under kvällen när jag gjorde ett fåfängt försök att få igång rullbanden till löpmaskinerna i husets gym. (De har varit trasiga i tre månader!)
Obama gav ett betydligt tryggare intryck än McCain. Jag tycker för övrigt att den senare ser plastikopererad, alternativt botoxinjicerad, ut. Kanske är det ett mediernas sundhetstecken att jag inte har läst det någonstans. Hursom, om inte republikanerna lyckas gräva fram något som skulle få Obama att förlora ansiktet så tror jag inte att demokratseger är en högoddsare.

Fem glas vin och en Old Speckled Hen senare promenerade vi hemåt. Porsche-P har flyttat så nu bor han bara ett stenkast från svensk-kolonin på Gongti Beilu. Nu ska jag jobba. Det är fredag så jag slipper bära slips!