Gittogether återkomsten

Jag läste häromdagen att en historieprofessor tyckte att primatologer hade lika lite att säga om människor som hydrologer. Gäsp. Uttalandet styrker min uppfattning om att det finns två kulturer - en biologisk/medicinsk och en samhällsvetar/historisk - som inte kan samtala. Men varför tänka på sådant när man kan tänka på Mosofolket, bonoboapor och hyenor? Eller på den strålande Gitto som hitrest ger oss bloggare en anledning att äta wienerschnitzel och dricka ihålig gewurz eller durianstinkande moskateller tillsammans u trakten av Hornstull. Eller äta K:s socialistiska salami som i skrivande stund inte gett mig förgiftningssymtom. K:s salami rockade. Där fanns svartpeppar rödvin och mjölksyra. Sedan kom vi inte ihop oss men var lite oense i en diskussion om något viktigt. Men det spelade ingen roll. Träffade M. Fick Kinnas visitkort. Pratade med Spacebabe igen. Fick träffa tabberasets upphovsmänniska. Som jag hoppas få träffa i Kina. Fick krama K. Sedan låtsades jag åka hem men tog mig till Snotty där Per Haps spelade skivor. I morgon får jag p-böter eftersom jag inte flyttar kärran från gatustädningsgatan när jag har druckit. Och Gitto får låna min 40 år gamla hushållsassistent. Vinlistan uteblir, jag är på tok för trött nu.

Sommartid

Dygnet behöver fler, inte färre timmar just nu. Jag vaknade 530. Mitt sovrum är inte att känna igen. Kläder i drivor, bokhyllan är nästan helt utplockad. I ett hörn står en stapel med böcker som jag tar med till Peking. Stapeln är hög, det kommer att bli tungt.

Igår kom jag hem från Karlstad där min stilige kusin E disputerade i fredags. Jag satt och lyssnade när han grillades av den ditreste opponenten i sal 138 på universitetet. Grillades är ett för starkt ord. Opponenten hade en positiv grundinställning till avhandlingen, han bad den blivande doktorn att utveckla, "expand", vissa tankar och motivera valet av tema och avgränsningar som gjorts. Och E hade inga problem med att göra det. Efter några frågor från publiken tillträdde betygsnämnden. Vi andra gick ut i foajén och åt snittar. När betygsnämnden förkunnat att E hade godkänts skålade vi i cava. Det var en codorniu med bronsskär etikett. Eftersom jag inte var i mitt lusiga esse skrev jag inte ner vad den hette. Lunch på stan. Fick en kolerisk eruption när jag insåg att lönen inte kommit in på kontot. Drack därför ett stort glas bib-vin från Gandia till den smaklösa vegolasagnen som jag beställt. Vinet ställde allt till rätta. Som vanligt. Slumrade sedan några timmar på Best Western och klädde sedan om. Festlokalen hette Terrassen och låg i Mariebergsskogen. Utsikt mot ett vatten, troligen en vik av Vänern. Doktorns pappa, tillika min morbror A hade redan i fjol lastat bilen full med champagne för kvällens fest. Vi drack av den medan vi väntade på att Stockholmskontingenten skulle anlända. När den hade gjort det satte vi oss till bords. En buffé av värmländska gôttegrisar hade dukats upp. Krögarna förklarade att gôttegris var detsamma som meze eller tapas. Men med svenska ingredienser. Där fanns bland annat korngryn och en liten kulformad värmländsk potatissort. Korngrynen ingick i den "tabboul" som krögarna presenterat. Min kusin B frågade om jag hade hört uttrycket "tabboul" tidigare. Det hade jag inte. Jag förklarade för henne att min för tillfället så ljusa och välvilliga inställning till tillvaron fick mig att avstå från att raljera över "tabboul". Maten var ju dessutom god. En australisk bordeauxblandning dvs merlot och cab med vaniljdominans över den glesa frukten dracks till. Jag var toastmaster. I tur och ordning talade handledaren, doktorns far A och doktorns mor G. A:s tal var särskilt klokt och tänkvärt. Mitt emot mig satt ett före detta kommunalråd från Uppsala som jag pratade uppländska ortsnamn med. Efter middagen skröt jag patetiskt om min blogg för E:s kompis O. Att Paggan hade läst den. Vi hängde kvar tills lokalen stängde. Det blev ingen dans. Ner på stan. Nattklubben "Koriander" spelade G'n'R:s "Sweet Child of Mine" under de minuter jag behövde för att inse att jag inte skulle kunna höra vad någon sade därinne. Och för att inse att den ljusa stämning som präglade mig skulle kunna övergå till mitt vanliga melankoliska grundtillstånd. Gästerna där var hälften så gamla som jag och fick mig nästan att tänka på alltings förgänglighet. Men istället för att göra det gick jag till hotellet och sov.

I torsdags var jag och Ensamma mamman på opera. Jag åt för övrigt en genomfet laxpudding på Operakällarens bakficka. Och gladdes åt att det fortfarande finns näringsställen med personal som hunnit fylla femtio.

I dag ska jag fortsätta att packa och städa. Och där gick en timme av min sommartid och kom aldrig åter.

Inte här men där.

Orkar inte blogga i flytt- och packröran. Läs eminenta Lisa om vin i maten så länge.

En krog på Skeppsbron

För en vecka sedan skrev jag att vi skulle gå till F12 idag. Det stämmer inte. Tre av varandra oberoende källor har uppgett att stället inte är prisvärt. Så det blir en krog på Skeppsbron i stället. Första gången jag var på Pontus by the Sea kom självaste chefen ut ur köksrejongerna och bjöd på sushi. Det var jag, min gode vän D på Östermalm och nuvarande öbon B. Tiden springer, det var fem år sedan, stället var nyöppnat. Vi satt och huttrade i filtar på uteserveringen. När det hade blivit för kallt gick vi till Bar Ruby och åt fläskkotlett. Jag fick hälsa på Bobo Karlsson*.
I fjol var jag på Pontus By the Sea under värsta turistperioden. Slutkörd personal kändes det som. Felaktig vininformation och trumpna blickar när man bad om en kopia av vinlistan. Det var säkert en tillfällighet, hoppas jag.

* Jag jobbar hårt på att den här bloggen ska bli späckad med onödigt namndroppande.

Trendbrott

Igår var jag inte på Judit och Bertil. Istället barnvaktade jag brorsonen, drack folköl och åt chips. När N hade nattats tittade jag på "Masjävlar" som visades på tv. Alla såg den för tre år sedan, cirka. Utom jag. Jag tycker att den var sådär. Började i Döderhultarnaktigt grovyxade nästan stereotypa lantiskaraktärer för att efter hand hitta nyanser. Ann Petrén var min favorit för att hon spelade så långt från allt jag tidigare sett henne i. Jag gillar iofs alltid henne. Men filmen kändes redan gammal. Sedan blev det några minuter av Alien 4. Orkade inte med den särskilt länge. Har sett den tidigare. När jag hade sovit en timme kom Brysselbrorsan med hustru. Kort därefter kom både Å och J hem från Dolly Parton. BiB, korvar och ost dukade vi fram. Pratade till klockan två. Idag har vi fyllt mitt förråd med möbler. Lägenheten ser inte ut som jag är van vid. Det känns som en flytt. Och flyttar gillar jag inte. För att säga det minsta. Snart ska vi äta laksa.

Santagostino Nero d'Avola-Syrah (nr 2312), 3000 ml, 187 kr

Österut

Våren är två veckor tidigare än i fjol. Jag cyklade till Högalid ikväll. Generösa K och T som reste med transsibiriska järnvägen under jul- och nyårshelgerna hade lagat en grönsakssoppa enligt ett recept från Linnés tid. Med bra viner till, vi höll oss i Frankrike. Buljong, bland annat baserad på nötben, hade under dagen stått och puttrat under T:s överinseende. I den gröna soppan fanns förutom den även rotselleri, kålrot och morötter. Till det ett surdegsbröd. Och till efterrätt katrinplommonsufflé. Och grönt te. De visade bilder både från tågresan och de olika stoppen. Och kom med praktiska tips om vad man bör ha med ombord. Tack för det!
Jag har turen att känna C som bor och arbetar i Moskva. Trots att jag inte har umgåtts med henne på nästan 20 år har hon lovat att ta hand om mig från att jag anländer på långfredagsmorgonen tills jag åker samma kväll. Sedan kommer jag att sitta på tåget i en vecka. Drygt sjuhundra mil räls tillryggaläggs. Eftersom min idé om en bra semester är möjligheten att sova ut och läsa oinskränkt är resan som gjord för mig. Hoppas jag. Väl framme i Peking blir jag hämtad av J:s chaufför och bor sedan hemma hos J och L tills kursen börjar på måndagen. Den enda plats där jag inte vet vad jag ska göra är Helsingfors. Där ska jag å andra sidan bara tillbringa sex timmar. En vinbar med trådlös uppkoppling räcker. Någon som har tips om en sådan?

Terres Fumées Petit Manseng 2005 (nr 4108), 66 kr

La Gascogne par Alain Brumont Gros Manseng-Sauvignon (nr 2882), 73 kr

Château Grillon (nr 4115), 121 kr

I Bittermitten gillar vi viss lyrik. Vi gillar inte alltid Mattias Göransson.

En värld är varje människa

Ja, det citatet kan ni ju googla fram sammanhanget till om ni vill. Eller läsa längst ner. Det finns andra lyriker som har tänkt och skaldat liknande. Häromdagen, apropå ingenting eller rättare sagt apropå dumheter som yttrades i min omgivning, tänkte jag klistra in ett poem här men det hade inte gått 70 år sedan det publicerades* så det fick anstå. Hela dikten av Karin Boye kan ni läsa här. Jag är inte överförtjust i den som helhet men det finns några rader jag gillar:

"vacker en timme, som glömmer i rus
framtid och förflutet."

Liksom:

"I oss är en mångfald levande.
Mot enheten famlar den.
Vi föddes att vara ett brännglas,
som fångar och samlar den."

Kan ju vara värt att tänka på.

* Dikten av Karin Boye heter "Människans mångfald" och publicerades 1941. Citatet i rubriken är faktiskt från samma år. Det är taget ur "Etyder" - en dikt i samlingen "Färjesång" av Gunnar Ekelöf. Den finns inte på nätet men här kanske du kan köpa den billigt.

White Guide 2007

En djävligt ful balongvisp vrider sig kring sin axel mot en rödlöksrosamönstrad bakgrund när kandidaterna till olika pris räknas upp i den powerpointpresentation som vitsmokingklädda Per Sinding-Larsen håller i. Veronica Maggio framträder för zinfandel-zonkade matjournalister, hangarounds som undertecknad och branschmänniskor. Tre glas i snabb följd hinner jag med. Det börjar med brödiga Roederer. Fortsätter med Breuers vilding till riesling - nu bättre än på länge - och går till Clines aladdinask av mjölkchoklad, vanilj och söta klarbär. Det bjuds även mat. Sushi åt jag till lunch så den struntar jag i. Ostron är jag inte på humör för. L bloggar i realtid. Jag måste ha tappat min uppmärksamhet för halvvägs in i motiveringarna till utdelningarna har jag glömt både prisklass och föregående mening. Men de låter ungefär likadant: "För att de har innoverat och tagit den svenska gastronomin till nya outforskade astronomiska rymder", eller något i den stilen.
Kulturministern iförd läderbyxor, vit jacka och några glas vin delar hursomhelst ut det nyinstiftade priset till El Bullis Ferran Adrià - 2000-talets starkast lysande stjärna på den gastronomiska innovationshimlen, tillika en kortväxt man som utstrålar ett barns nyfikenhet och öppenhet inför världen. Han delar med hjälp av tolk sin vision/filosofi med oss i publiken.
Läs om priserna här.
Tre glas är tillräckligt för att jag ska våga slå mig i slang med Leif Pagrotsky, förre kulturministern. Jag vill veta vad han och Lou Reed drack under Hultsfredsfestivalen. Han minns det inte. Men han känner till min blogg! Vi hinner också som hastigast tala om Kina. Sedan kommer Inger Grimlund förbi och gör reklam för sin senaste idé, se under vinlistan nedan. En bra idé tycker jag som ofta äter ensam på krogen. Veronica Maggio framför ytterligare två låtar. Jag tar ett sista glas Breuer.
Sedan snackar jag lite Österrike - Villi Opitz, grüner veltliner - och lite Italien - Fonterutoli - med P1. Det var ju trots allt den gode K som öppnade min näsa och gom för grüner veltliner för fyra och ett halvt år sen.
I garderoben överhör jag en smördiskussion. En man säger att det inte behövs olika smörsorter. Han har minsann lagat med en sorts smör sedan gengasbilarna trafikerade landets vägar. Han har aldrig använt margarin "som kräver bensen" för sin framställning. Samme man säger att en "ung tjej" inte ska tycka en massa utan att veta något. Ja, själv har jag alltid undrat varför det ska finnas andra matoljor än den majsbaserade Mazola.
När lokalen har tömts på folk går vi till Prinsen där J och M redan sitter. Jag och V äter långsamlagad oxsvans med en duxell som dopats med alldeles för mycket tryffelolja. Men själva oxsvansen är mör som ingenting annat. Ovanpå den ligger lite gremolatafnas. Alldeles för lite. Andreas som brinner för kött berättar om sina styckningar, om östgötaekhagarnas patanegra-nassar och dörrpostkorvarna i Vasastan. Han och Alice äter silltallrik. Jag dricker chianti classico som lider av brett. Och fortsätter med banyuls som inte lider av någonting. Alice äter en monstertårta. M som är där skriver tydligen krönikor i en gratistidning får jag veta senare. Det är för övrigt den gratistidning som jag tidigare vinspalter dissade spalterna i. Jag, V och Alice tar samma buss mot Sofia. Jag tittar in på Snotty som är så gott som folktomt. Därinne luktar det gammalt stekfett. Dricker ingenting utan går raka vägen mot hemmet. Utanför Pet Sounds stöter jag ihop med Mange G som jobbar på Riksbanken. Byter några ord med honom och går sedan hem för att rapportera. Till tonerna av emothörda Tracey Thorn. Nästa måndag ska jobbet bjuda mig på restaurant. Det får bli F12.

Inlägget skapades i samarbete med:

Louis Roederer Brut Premier (nr 7602), 329 kr

Georg Breuer Riesling Sauvage (nr 5899), 106 kr

Cline Zinfandel (nr 22283), 87 kr

Montesecondo - 04 Chianti Classico

Banyuls Domaine du Mas Blanc Cuvée Dr Andrée Parci


Inger Grimlunds senaste idé:

"Hallå i mediabruset!
Här är det föreningen Låt Måltiden Blomma som vill påkalla din uppmärksamhet!
Vi har en bra ide till Dig och några av Dina seriösa kollegor, SAMBORD har vi kallat den. Bakgrunden är att många av oss i dag gärna vill gå på lokal men drar sig for art gå ut ensam. Världen ar full av hungriga singlar och ensamma vandrare som längtar efter sällskap vid matbordet.
Alltså; till en- början har vi tänkt samla ett tjugotal restauranger i projektet. Bara de bästa - inte de dyraste, inte de snobbigaste utan just det som är bäst på att ge gästen det den vill ha. Trevlig miljö, service, bra mat och en vardagsupplevelse som värmer.
Vi tänker oss en samlad marknadsföring med hjälp av radio och TV. Press och mun-mot-mun-metoden.
Redan har vi fått stort intresse från våra goda mediakontakter.

På dörren ska sitta en logga som berättar - här har vi Sambord - Välkomna! Och i lokalen finns sedan en bordspratare eller dylikt som visar "var bordet ska stå". Vi tror på en öppnare krogmiljö för samvaro och trivsel, även för singlar av alla slag.

Vi hoppas Du och din restaurang vill vara med! Svar till Inger Grimlund. Te! 08: 766 29 35 E-mail: Inger.grimlund@comhem.se Märk brevet Sambord.
Hoppas du är med oss i Låt Måltiden Blomma. Se också var hemsida www.latmaltidenblomma.se"

Ingen tycker om Tommy

Noll poäng. Det blev resultatet för den gamle hårdrockaren, tillika vinnaren av 1989 års upplaga av samma tävling. Oförtjänt lågt tycker jag. Telefonröstade faktiskt på honom. Alla här i Uppsalafamiljen telefonröstade. Två på Rottnegruppens bidrag som svängde. En röst fick idol-Sebastian och en fick Sonja Aldén. Kameraåkningarna ger mig åksjuka. Skämten som den före detta Handelsstudenten levererar ömsom roar, ömsom tråkar mig. Att han sedan tillsammans med Christer - what's his talent? - Björkman framför Mauro Scoccos "Så länge vi har varann" är perfekt produktplacering för den gamla Ratata-halvans nya akustiska album. Om än studentspexdoftande sådan. Robert Gustavssons interfolierande sketcher om mannen som dyrkar Carola är djupt oroande. Åtminstone som indikation på hur långt förflackningen av mittfåreunderhållningen i det nordliga kungariket gått våren 2007. Och det är faktiskt precis i den sortens humor som det roliga slutade att vara kul.

(Men, för att balansera min magsyra, här i kanten av Uppsalaslätten är det alltid trevligt. Då överlever man det evenemang som får 2,7 miljoner svenskar att ringa betalsamtal.)

Penfolds Rawson's Retreat Semillon Chardonnay (nr 6941), 68 kr

Jacob's Creek Grenache Shiraz (nr 6419) , 61 kr

Vi som alltid sa Hornstull

Haggis Inn finns på riktigt. Det enda som inte är riktigt är dörren som inte är anpassad för eldrivna rullstolar. Vi bestämmer oss för att ta ett annat ställe. Jag tömmer mitt kartiga vin och vi går mot Tapaskrogen i hörnet av Högalidsgatan och Långholmsgatan. Där är det fullt. Tjena. Fortsätter några kvarter till och hamnar på J&B till sist. Som vanligt. Eftersom jag ska till Bromma på middag får jag stressa i mig ett glas Armani Claps. Jag tar tunnelbana till Liljeholmen och tvärbana till Alvik. Får vänta länge på spårvagnen. Träffar F som jag inte sett på länge. Han är på väg till ett födelsedagsfirande. Vi åker samma linje. L och M har jag inte heller träffat sedan valborg 2005. Deras barn har följaktligen hunnit växa några storlekar. Yngste pilten T är i den skatologiska åldern. Huset är byggt 1931. Försett med induktionsspis. Lammkotletter och potatisgratäng. En baskisk fantastisk getost och en mogen brie som smakar blomkål. Vi dricker min nya zeeländska pinot noir. Gott och saftigt är det. Ändå inte riktigt min väska. 2247 är jag på väg mot Alvik igen. Tunnelbanevagnen mot Farsta Strand är full av gymnasister. Mitt emot mig sitter en kille som berättar hur man gör "vin". Frukt, socker och bagerijäst är hans recept. Han har en burksjuprocentig cider i handen. Kompisarna sjunger Hammarbyvisor. Killen mittemot är medlem i Djurgården. Bästa ämnena är gymnastik och "civics". Jag berättar om den naturliga jästen som finns på druvor. Och hur man tillverkar vin. Tjejerna i gänget sjunger Björn Rosenström-sånger. Gänget har inga planer för kvällen. Får väl driva omkring som man gjorde på den tiden. Han frågar vad antioxidanter och aromämnen är. Vid Slussen stiger de av. Jag går av på min hållplats. Och är snart i säng.

Smakminne

I en ålder då det blir allt svårare att lära sig, i betydelsen att komma ihåg, tycks gommen bli allt mer minnesgod. Jag kan exempelvis inte längre dricka Laphroaig utan att ha tjäran i munhålan minst ett dygn efteråt. Nu tycks de rostade franska faten, för jag tror att det är rostade franska fat, gå samma väg, dvs sitta i munhålan långt efter avslutat vinpimplande. Brolio och Fonterutoli är skyldiga i det här fallet. Eftersom vinerna är så storslagna är jag beredd att leva med det.

Vinprovning i brf:en

När min granne stötte ihop med mig på väg till Hornstull med en flaska Terres Fumées fastklämd i flaskhållaren på min cykel för ett halvår sedan frågade han om jag var intresserad av vin. Jag svarade inte: "Är påven katolik?". Utan, "Jo, det är jag ju." Och så drog jag upp mitt medlemskap i Munskänkarna. Etcetera. "Du skulle inte kunna tänka dig att ha vinprovning i föreningen då?" "Jo visst." Det hade jag totalt glömt tills han berättade att de hade satt upp en intresseanmälan. Minst 15 pers var intresserade. Hur blev det nu? Jag slet i de hårsäckar som fortfarande kunde producera keratinprotuberanser tills jag kom på temat: Italien. Det är ett komplett omöjligt tema. Italien står för nästan en femtedel av världens vinproduktion. En massa olika vinstilar finns följaktligen representerade i landet. Hur ska man välja? Pantelleria, zibibbo eller barolo? Montepulciano d'Abbruzzo eller Vino Nobile di Montepulciano. Pantelleria,- uppdaterat 20070310 en ö går inte att dricka, ska vara Moscato di Pantelleria - Marsala, Vin Santo eller Soave? Eftersom en del av mitt hjärta alltid kommer att slå för Chianti blev det tvenne sådana. Det kunde ha blitt en radda om ni förstår vad jag menar men nu blev det inte så. Som komplement hade jag Oenoforos sicilianska godis och en "ductile" Amarone från Tenuta Sant Antonio. Jag - smådabblaren i allt, the jack of all trades, master of nothing, the cocktail conversationist - lyckades hålla i en uppskattad provning. Slapp betala för vinerna som provades. Fick fin choklad som present. Och applåd. Blev bjuden på en Baron de Ley som en granne öppnade. Hade kul helt enkelt. Och kan inte se att världen är alltigenom ond.
Korta observationer: chianti håller en bordelaisisk stramhet som jag gillar än mer nu när jag närmar mig pensionsåldern. Jag gillade den redan för sex år sedan på plats men förstod då inte hur bra den var. Raccolto var bättre för fem år sedan när jag drack den första gången. Inställsamhet är ordet. Blåbär och vanilj. Amarone är ett kapitel för sig, även den vaniljdoftande men mer åt piptobakshållet.

Slutställningen blev:

1. Fonterutoli (nr 32229), 145 kr
2. Brolio (nr 2705), 96 kr
3. Raccolto Nero d'Avola Cabernet Sauvignon (nr 32452), 82 kr

I egen klass:
Amarone Selezione Antonio Castagnedi (nr 28002), 289 kr

2,4,6-trikloranisol - man lär sig något nytt varje dag

Jag har tidigare skrivit svepande och slarvigt om ämnet som svarar för den vanligaste formen av korkdefekt. För det ber jag mina läsare om ursäkt. 2,4,6-trikloranisol kan bildas på andra sätt än genom reaktionen mellan hypokloritbaserade rengöringsmedel och ämnen i naturkorken. Läs på Wikipedia om molekylen som fördystrar vindrickarens tillvaro. Och på Wine Anorak om den slarviga rapporteringen i den brittiska pressen om problem förknippade med skruvkapsyl.

Ny resurs!

Hittade en ny kunskapskälla på nätet. Här diskuteras bland annat förslutningens dilemma dvs kork mot skruvkapsyl. Det verkar kunnigt. In bland länkarna till vänster.

Kris Kristofferson och Igor Stravinskij

De här herrarna har inte mycket gemensamt. För det första är en av dem död. Och den döde var ryss till börden. Däremot bodde de i samma land under några år och båda förekommer i musiklexikon. Igår pratade jag med en god vän och fick frågan om jag ville hänga med på Kris Kristofferson den 17/3. Hon hade nämligen en biljett över. Dessvärre hade jag förhinder. Det är inte mycket i countryväg jag gillar, men Kris Kristofferson tillhör undantagen. (Och så naturligtvis artisterna på de eminenta samlingar som Redaktörn förser mig med.) När jag mår som jag gjorde igår går tankarna lätt till "Sunday Mornin' Comin' Down". Ni hittar texten (med smärre avvikelser från versionen jag har på) skiva här. Tack och lov röker jag inte och återställare finns inte heller i min sinnevärd. Så på det hela taget mådde jag nog bättre än jaget i Kristoferssons låt. En annan lika uppmuntrande text är denna. När jag tackade nej till konserten kom jag ju på att hon gillar opera. Eftersom jag råkar ha operacheckar frågade jag om vi skulle gå på något. Nu har jag bokat två biljetter till "Rucklarens väg" av nämnde Stravinskij den 22/3 på Kungliga Operan. Såhär sammanfattas handlingen:"En satirisk sedeskildring av 1700-talsmålaren William Hogarth inspirerade Stravinskijs mest berömda opera om en ung mans väg genom livet vid djävulens hand – från pastoral oskuld över utsvävningar och svindleri till döden på dårhuset". Så själsligt förfall tycks båda gubbarna gilla att skildra.

För övrigt förbereder jag en vinprovning som jag ska hålla snart. Eftersom den ska vara blind kan jag inte skriva mer än så. Bara att ett av vinerna karakteriseras som "ductile" i det engelska produktblad som kan laddas ner från en av producenternas hemsida. Är det bara jag som tycker att "ductile" (töjbar, plastisk, läraktig, sträckbar eller böjlig) är ett hysteriskt roligt ord i vinsammanhang?

Uppdaterad 20070306: Från och med nu ska jag sluta "låna" bilder. Av respekt för upphovsrätt. Får se om jag orkar städa bloggen bakåt i tiden också.

Det ska vara sherry i vår

Så lyder rubriken till Jens Dolks sherryartikel i dagens SvD. Och rubriken är naturligtvis korrekt. Det är inte en dag för tidigt att sprida glädjebudskapet om de spännande viner som ryms under detta paraplybegrepp. Och som jag dessvärre dricker alldeles för sällan. Artikeln ligger inte på nätet än men jag länkar till den så snart den gör det.

Uppdatering 20070909. Den ligger på Tasteline, tack Alice.

Fredagsnoteringar och förra lördagen

Nu är klockan 20 minuter över åtta. Gommen och tungan är fortfarande småsträva efter det lilla glaset Casa Girelli Virtuoso Syrah som jag druckit på kvarterskrogen. Ikväll var stället knökat. Volymen över det acceptabla. Nästa fredag ska vi gå till Haggis Inn på Heleneborgsgatan i stället. Det är så typiskt att jag i stället för att läsa om befolkningspolitik och genus i Kina sätter mig ner vid kraftboken och knattrar på. Tillbaks till kvarterskrogen där Vassa Eggen, V, ickebloggande K, T, tbfkaem, Redaktörn, K och jag försökte föra samtal. Tribeli-borna M och M som ska bjuda mig på middag i morgon var också där. Innan jag reser härifrån ska jag demonstrera korkdefekten för K. Vet inte riktigt hur jag ska gå tillväga. Men om man köper något vitt från Grekland tror jag att man är hemma. Fick dessutom reda på något som jag inte kan berätta om. Om något helt annat. På väg från J&B såg jag en Fisksätrabo och Penny Lane(?) i grymt snygg frisyr. (Frågetecken eftersom jag bara träffat henne en gång. Då hade hon svart page. Också fint.) I tunnelbanans pressbyrå köpte jag senaste Gourmet som jag snabbögnade mellan Hornstull och slussen. Medarbetarna har numera ansikten. Vet inte vad jag ska tycka om det. Det är nog bra. Helt klart positivt är i alla fall att vinflaskor numera finns på bild i den delen av magasinet där släppen testas. Så att man kan bli törstig. Ska läsa produkten senare. Efter papprena om den kinesiska befolkningspolitiken och genusen. Och surdegsutfordringen. Det blir inget Snotty i kväll.

Jag ordnade en privatprovning i New Jersey förra lördagen med anledning av Redaktörns födelsedag. Vi skippade protokoll och lät associationerna styra men temat var syra. Tre vita viner med olika klockslag på urtavlan för syra i Systembolagets diagram provades. (Varför kan de inte skriva pH?) Med dessa viner var det också så att stigande sötma motsvarades av en avtagande syra. Det var egentligen inga ovanliga viner, förutom den elsassiska auxerroisen - en tillfällig gäst i sortimentet, som dracks. Vi var amatörer allihop, som vanligt fälldes de mest precisa doftomdömena av damer i sällskapet. Som vanligt i amatörsammanhang måste jag tillägga. Jästigheten hos Sancerre noterades av exempelvis av Å. Auxerroisen valdes endast för att den hade så låg syra. Dessvärre hade den toner av utgången parfym i doften och Red Bull. Inte prisvärt. De skingrades med tiden och en mer dräglig honungslukt infann sig. Gewurzen som kloke Kritan satte, kanske på grund av att jag bedrivit en sådan hätsk gewurztraminerkampanj i det hushållet, gillades inte så mycket av H. Hon föredrar den relativt kraftiga syran i sancerren. Rosor, litchi och något mer droppades när vi provade gewurztraminern. Ett skäl till att jag inte hade valt ovanliga viner är att jag vill att de som provar ska ha möjlighet att återvända till dem.
Till förrätten som var en caesarsallad drack vi en bourgogne. Oxfilén med potatisgratäng och Leilas sås - som ska innehålla "en god olivolja" - ackompanjerades av en rioja. En rioja som har gjort bättre ifrån sig nödgas jag säga. Det var mitt förslag, nämligen. Ville inte förstöra stämningen med att påpeka det. Den hade en ogin syra, kändes långt ifrån mogen och liknade inte alls det jag mindes från allhelgonahelgen. Kan det vara så att nu, när rioja har börjat återta positionerna, börjar vissa producenter slarva med druvurvalet igen? Hoppas inte. Vi drack flera flaskor så det kan inte skyllas på en tillfällighet. För övrigt hade H dukat vackert med vita ranunkler.
Till stan fick jag skjuts tillsammans med resten av gästerna av L. Som vanligt var jag fräsch och pigg när jag dagen efter vaknade.

Med avtagande syra neråt:

Sancerre Les Pierris (nr 2259), 129 kr

Gustave Lorentz Gewurztraminer Réserve 2005 (nr 5244), 86 kr

Auxerrois K 2003 (nr 99253), 169 kr

Till middagen:

Laroche Bourgogne Chardonnay Barrique Réserve (nr 5621), 93 kr

Conde de Valdemar Reserva (nr 7512), 96 kr

Jo, och så prövade vi en palo cortado också. Lite off-topic men ack så god:

Palo Cortado Península Solera Reserva (nr 8233), 119 kr

Om ni vill lära er om vin kan ni läsa vinrankan i stället. Hon är så gott som proffs.